that joke isn't funny anymore

I lördags fotade jag kläder för en jätteduktig tjej som heter Linda Larsson. Det var en av dom roligaste fotogrejerna jag gjort på länge, inte minst på grund av den fantastiskt vackra och duktiga modellen Ann Mari. Hon fick mig att komma ihåg hur det känns att vara så inne i en fotografering att man aldrig riktigt vill sluta. Bara en bild till, och en till...
Och fastän det bara var en "vännertjänst" utan pengabetalning, sånt som sällan händer nu för tiden, så känner jag mig väldigt tillfredställd med det hela. Väldigt trevlig lördagsmorgon, och förhoppningsvis lite bilder till min portfolio/hemsida.

Hmm. I alla fall så är det antagligen den sista "seriösa" fotogrejen jag gör för ett bra tag framöver. Från och med idag kommer mitt liv att se ganska annorlunda ut. Visst kommer jag umgås en del med kameror, men inte för att uppnå någonting speciellt. Inga jobb, inga tjänster, ingen tidspress, inget fotande utöver det som kommer helt spontant (vilket säkert kommer bli en hel del), och jag kommer ju ha massa tid att lära mig nya saker om jag vill och orkar.
Inga fler sena nätter.
Ingen mer alkohol.
Inga fler jobb.

Sedan hoppas jag på att komma igen. Mycket starkare och bättre än innan, men det kommer nog ta sin lilla tid att hitta tillbaka. Det är som att lägga ett pussel, att läka.

but that joke isn't funny anymore
it's too close to home
and it's too near the bone



i´ve seen this happen in other people'sl ives
and now, now, now it's happening in mine

7 comments:

Anonymous said...

ska du lägga fotandet på hyllan? men är det inte det du ska göra? ditt kall liksom.
ääh, va fan evelina. inte ska du fra ner på det. du är ju ta mig fan sjukt jävla bra.
det är få som bestitter den talang för ljus och estetik som du gör.

evelina hultqvist said...

Tack, jag blir verkligen glad från djupet av mitt hjärta av att du säger så där. Det betyder väldigt mycket.

Jag ska inte lägga fotandet på hyllan, bara den seriösa biten under ett tag fram över. Finns liksom inga andra alternativ just nu känns det som. För att kunna fortsätta är nog det här den enda vägen, och tro mig, det finns anledningar goda nog.

Det här är mer livets beslut än mitt.

Anonymous said...

bra! vore synd att ge upp något man är jävla bra på.
men jag vet hur du menar. jag har inte målat något på nästan tre år. och det var nog ganska nyttigt. och nu börjar det komma tillbaka. så snart tar jag över världen, haha.

evelina hultqvist said...

Ja, men att ge upp behöver man inte göra för att man pausar. Det kan handla om att hämta nya krafter och komma tillbaka med dubbelt så mycket att ge. Eller jag hoppas det i alla fall, uh.. jag pratar alldeles för mycket.

Varför slutade du måla? Bra att du har ta-över-världen mål. haha. Det betyder att man iaf ska komma långt.

Anonymous said...

tappade helt enkelt inspirationen helt. mycket var nog att jag övergick från vägg till duk. det blir absolut inte samma sak att måla i säkerhet i en ateljé än att stå ute i friska hetluften på helspänn. och just det att precis alla kan se dina målningar ute gör att det blir så mycket större. även om dom bara får sitta någon dag.
på duk ser ju oftast bara den som köpt den och dennes umgänge. så länge man inte tar över sakta men säkert och får hänga ut över allt.

Konscia said...

Låter skönt med nystart osv ändå.
& bilden till vänster är underbar.

evelina hultqvist said...

nystart och nystart.
finns ingen annan utväg.

slog blixten i en gigantisk discokula. luv it.