X

han
ett skepp som plockade upp mig från en öde ö

jag
ovetande om att min räddning
också skulle bli min undergång
så styrde jag ut mot öppet hav

vågornas kluckande
vaggade mig in i en inbillad trygghet

men innan vi nått fastlandet
började han ta in vatten
jag försökte laga
men skadan fanns där jag inte kunde nå

han bad mig rädda mig själv
bad mig hoppa

-
och från det iskalla vattnet
såg jag honom sjunka

så kan det gå
var det sista jag hörde
innan han försvann ner i vågorna



sistersnight

Efter jobbet igår åkte jag hem till Emmeli för lite kvalitetstid med systrarna. Möttes av ljuv musik och doften av mat då jag klev in i lägenheten. Själv bidrog jag med bubbel och glasögon. Ljuvlig kväll.


X

Avslutar veckan med att drömma om färgglada tak, mönstrade kuddar, rymliga badrum, pastelliga sängkläder, vackraträslag, ljuvliga balkonger, glada växter, harmoni, kärlek, pengar, makt och ett perfekt liv med en perfekt man.


US

En bildserie från en helg tillsammans med Unga synskadade väst. Känsla och känsel i fokus.


att dumpa någon på ett "fint" sätt

det finns olika sätt att dumpa någon på. du kan göra det genom att vara rak, ärlig och säga precis vad du känner. det funkar inte mellan oss. vi är för olika. jag är inte kär i dig längre. jag älskar dig inte, osv osv. vilken jävla smärta det är att få höra. det vet väl dom flesta? och vilket mod det krävs för att säga ord som dessa. men vuxna människor som ger sig in i relationer måste ha med i beräkningen att den dagen något sådant måste yttras kan komma. och smärtan är ibland priset vi får betala för kärleken.

så kan du dumpa någon det andra sättet. det lite "enklare". det som blir mindre likt en käftsmäll utan mer som en utdragen kvävning. det sättet som inte sker på lika villkor. det som är smidigare för den ena och fan så mycket svårare för den andra.
när du helt sonika bara börjar dra dig undan. avskedskyssen blir en kram. samtalen blir sms som går från flera till några få, någon gång då och då. du är trevlig men kort i dina svar. du lämnar tusentals obesvarade frågor. du blir ett spöke i huvudet på en människa som kanske fortfarande hoppas.

någon mer än jag som absolut inte fattar vad som är bra med detta? du dumpar aldrig någon på ett fint sätt, det blir inte smärtfritt. men du kan åtminstone ge en människa som varit dig nära din ärlighet och respekt. punkt.

umgås med kameran igen

Nu har jag bestämt mig. Det är dags att umgås med kameran igen. Och med det fånga lite fina stunder på bild.

Började på fredag hos mamma och pappa där jag övernattat efter en sjukskrivning från jobbet på grund av min favoritkroppsdel magen. Pappa tog med mig ut på långpromenad runt Delsjön. Gjorde underverk för kropp och själ.
Efter lördagsjobb, öldrickande och söndagssovmorgon åkte jag hem till Emmeli och tittade på när hon knådade upp en lera på köksbordet. Sedan satt vi i några timmar och pratade om drömmar och skapade av det som fanns på bordet.
Avslutade helgen med ett litet besök hos två av mina favoritkillar. Den yngste av dessa två var alldeles för söt och busig för att inte fastna på bild.



livet & kärleken

jag går på dejt med en kille som ser ut att kunna döda tio oxar. han skulle kunna få vem som helst att lätta från marken med bara en arm. pratar om träning och bilar som sina största intressen. nickar intresserat när jag pratar om mitt hem. själv har han plastväxter hemma säger han.
hans näsa har gått av en gång i tiden. den är krokig och det är fint. hela han är egentligen fin. jag försöker tänka bort piercingen i ögonbrynet när han ler mot mig och förbannar mig själv för att jag är så ytlig. 
han betalar för maten. när det är dags för mig att gå vill han följa mig hem. och jag skulle ljuga om jag sa att jag inte kände mig trygg. han skäms inte heller för att visa att han tycker om mig. mitt på järntorget tar han min hand. vi har inte druckit en droppe alkohol och ändå händer detta. jag känner mig lite sorglig som inser att jag inte är bekant med situationen.

så kommer spårvagnen. jag säger att jag tar den sista biten. han säger att det är bra för då hinner han till gymmet innan klockan blir för mycket. jag tänker på att det är lördag. att min träning kommer bli att gå upp för backen till min syster i kväll. vi ska dricka vin. jag vet att jag kommer bli full. prata om dejten som om det kommer bli en till.

när jag går och lägger mig på natten är det inte honom jag tänker på.
jag tänker på dig, att du aldrig någonsin tagit min hand och att dina växter där hemma inte är gjorda i plast.

X

jag hade bestämt mig att om jag inte slutat tänka på honom när april var över så skulle jag ta mod till mig och berätta vad jag kände. 

men jag behövde aldrig vara modig. för redan i februari hörde han av sig och sa att jag var allt.
och när april kom så hade jag förstått 
att han var inget.

lugnet som aldrig kommer

I juni blir jag tvungen att lämna min nuvarande lägenhet. Bortsett från en liten, liten loftsäng som har gjort nätterna ganska ensamma så har jag trivts otroligt bra här.
Har jag inte lyckats få ett förstahandskontrakt innan sommaren blir det min tionde andrahandslägenhet jag söker då. MIN TIONDE!!! Jag är 26 år gammal, flyttade hemifrån "på riktigt" när jag var 20 år. Det är helt galet hur en flyttat runt sedan dess. Det är en väldigt stressande situation att inte kunna göra sig riktigt hemmastadd någonstans. Att ha den där tickande klockan i bakhuvudet som säger att "snart är det dags att packa". Försöker hitta lugn och harmoni i det jag har men det är fan så lättare att säga än att göra. Och dessutom är det tråkigt att aldrig kunna ta tag i sitt hem fullt ut och göra det till vad en vill ha. 
I mitt huvud lever jag drömmen och suktar efter materiella ting och färg och små projekt i hemmet. Det är det bästa jag kan göra just nu.



X

när det är mörkt
och ingen frågar hur jag mår
så håller du om mig
dina andetag
dina ögon
din röst

får mig att tro att jag betyder något

och din existens 
är så sorglig och fin på samma gång
vaggar mig i hopp och förtvivlan
för du kan inte bli min

livet

ni som fortfarande läser den här bloggen har säkert listat ut att jag inte använder min kameran så mycket längre. däremot fotograferar jag det mesta jag ser med min iphone. inte riktigt samma sak men uppenbarligen behöver jag någon slags kameravila om jag någonsin ska göra comeback som fotograf. konstigt hur en kan gå en utbildning som heter "yrkesfotograf"och istället för att bli mer peppad så slutade jag fota nästan helt och håller. tappade lusten och inspirationen. hade tio gånger mer jobb när jag startade utbildningen.

däremot ser jag att dom få gånger jag verkligen tar upp min kamera och fotar, spontant eller planerat så blir bilderna väldigt fina. kanske är det någon slags mental utveckling jag håller på med? hoppas det. vill inte ha det så här jämt.

här kommer några ögonblick från hur livet kan se ut.