Det här handlar om hur livet är ibland

Befinner mig på landet på tjörn, i mitt barndomaparadis - en liten, liten röd stuga på en klippa 3 meter från havet. Här börjar dagarna så tidigt, allting är så stilla och tiden är vänlig som inte går varken för snabbt eller för långsamt. Härifrån har jag mina absolut vackraste minnen. Från regniga dagar inne i den lilla röda stugan då jag och min syster samsats framför tv:n eller med något spel man spelat otaliga gånger förut, till timmar av lek i havet med olika flytleksaker med stora reklamtexter som pappa fått från jobbet. Och för att inte tala om när vi hade båten, frihetskänslan man kände när man tuffade ut med den på öppet hav. Jag satt alltid längst fram och nynnade på någon 90-tals hit medan vågorna slog så att båten hoppade och sommarluften fick håret att flyga.

Underbart att vara här nu igen i alla fall, jag vet ärligt talat inte när jag kommer åka hem. Så länge maten räcker och vädret är på topp vill jag stanna. Jag vill njuta av den sista tiden jag har på det här fantastiska stället, den platsen i mitt liv som alltid funnits oavsett vad som hänt runt omkring en i livet. För så är det, att landet är inte bara en vacker plats, det är en trygg punkt, en fristad, ett slott uppbyggt av massor av fina minnen. Och snart ska det säljas, försvinna från min familj för alltid. Mina barn kommer inte få uppleva allt det underbara jag har fått uppleva här, och det är en vetskap som gör lite ont. Men just nu vill jag bara vara, försöka njuta så mycket som möjligt så länge jag kan. Allting ordnar sig tillslut.

Morgonpromenaden





Landet

Jag är på landet och försöker ha sommar. Hittills går det riktigt bra, har inte känt mig stressad en enda gång och fräknarna börjar sakta men säkert att komma. Är glad att jag har min iphone nu när kameran är på lagning för här är så underbart så man vill kunna fota och minnas i framtiden när inget av det här finns kvar.

Smögen

I onsdags tog vi en dagsutflykt till Smögen, jag, mamma, pappa och Adam. Försökte verkligen suga i mig känslan av sommar, har blivit för lite av den varan i år. Det blev självklart Smögenbryggan, som gav lika lite som alltid men trots det är mysig. Sedan åt vi räkmacka och begav oss ut på klipporna på jakt efter det perfekta badstället. Och tro mig, vi hittade det verkligen! Helt vindstilla och inte en brännmanet i närheten så kastade vi oss i havet och badade och plaskade som barn. Vi avslutade dagen med att köpa med oss massa gott innan vi åkte mot Göteborg igen för att sätta oss på den stora balkongen hos mamma och pappa och avnjuta en perfekt sommarmiddag i det ljumna vädret.
Jag kommer leva länge på den här dagen.


style it light

Jag har lite semester, tror jag. Egentligen har jag semester hela tiden och aldrig på samma gång. Sån är jag. Gå in här om ni vill läsa om lite saker jag tycker är fina och så,

Style it light

X

Ord är inte tillräckliga då någonting så fruktansvärt som det som inträffat i vårt grannland nu i helgen händer. All min medkänsla och många tankar finns hos föräldrar som inte kommer få hem sina barn i livet, syskon som får växa upp ensamma, den som förlorat sin älskling och alla andra anhöriga och drabbade. Det är för jävligt. För jävligt, jävligt jävla jävligt. Och så onödigt.



October road

Har börjat följa October road, får den kommande hösten att kännas lite mindre hemsk.

Saron

Tog cykeln till Saron kyrkans second hand tillsammans med dom fina bröderna. Allt är så nära nu när man bor mitt i stan. Knallrosa skor och jätteblommig bricka blev det.



Bröllop genom Adams kamera

I lördags var vi på bröllop i en lada på landet med fantastisk utsikt över en dal och en sjö. Snodde några foton från Adams kamera (mest på mig själv) från kvällen, och då såg det ut så här:

Festlig och fin vid ankomst!
Välklädda herrar!
Jag (och alla andra) dansade efter middagen.
Det blev givetvis kramkalas efter några glas.
Sedan åkte klackarna av och byttes mot sköna lågskor.
Det dansade lite till och krökades ganska hårt. Sedan for vi hem!

Nåt som är dåligt:

Adam säger att det är bra för mig att ha den här bloggen. Att jag kanske kan få ur mig sånt jag inte skulle få ur mig annars. Jag tror också det, men jag har liksom tappat bort orden och det som växer inuti mig har förvandlats till en klump av ordlös oro.

Tidaholm

För en vecka sedan hälsade jag på min syster i Tidaholm. Framme på söndag kväll och tillbaka i Göteborg på tisdag kväll, så en snabb visit blev det men sjukt härligt och behövligt att komma bort från stan.
Min kamera är fortfarande trasig och väntar på att bli lagad om ungefär en månad eller säkert två. Tills dess lånar jag en liten kamera.

Så här såg det ut genom lånekameran när jag var på besök i Tidaholm:

Kom hem till Emmeli och fick se hennes nya fina lägenhet, men gick nästan direkt till en restaurang med kvällssol, och där satt vi tills vi gick raka vägen hem och la oss.

Nästa morgon gick vi upp tidigt för att gå till keramikverkstan som ligger i Hellidens folkhögskola bredvid det fina slottet. På vägen kryllade det av bäbisgrodor.

Vi tog en genväg genom skogen.

Utanför verkstadsdörren låg en liten fågel och var död. Och en bit därifrån låg keramikhögen med saker som ingen vill ha. Lite sorgligt.

Spännande ett leva konstnärslivet tyckte jag och var nyfiken på alla olika tekniker och redskap!

Massa fint under produktion.

Sedan gick vi ut på gården och laddade raku-ugnen med massa ved och förberedde för att bränna raku.

Emmeli valde och blandade glasyrer.

Jag visste inte riktigt vad jag kunde hjälpa till med och inte. Tittade på all keramik som inte riktigt var färdigt ännu och promenerade runt lite i skogen.

Tittade på slottet så klart.

Sedan var det dags att raku-bränna. Raku är en gammal japansk bränninsmetod som utvecklades under 1500-talet för att tillverka skålar. Tekniken är ett sätt att bränna glaserad keramik i syrebrist så att varje föremål får ett unikt utseende och egen karaktär.

Emmeli gjorde bland annat fina armband som jag fick hjälpa till att putsa upp.

Det var massa dötid för en icke-keramiker som mig också, så jag läste lite i Radhusdisco av Morgan Larsson. Mycket trevlig bok!

På sena eftermiddagen promenerade vi tillbaka till lägenheten.

Emmeli har det himla fint ännu, och tusen gånger mer ordning än mig fastän hon säger att hon inte kommit i ordning ännu.

Hittade ett gammalt gött foto på oss.

Och i hyllan stod kända tonsättare.

Framåt kvällen promenerade vi ner till ön där Emmeli jobbar och hade picknick med hennes arbetskamrater och deras hundar.

Dom hade gjort det så himla fint!

Och tjusiga saker gör dom också. Här är silver av Lina Svensson.

Mitt hjärtas fröjd och glädje!

Nästa morgon gick vi också upp tidigt för Emmeli skulle opereras innan jobbet. Vi åt frukost i morgonsolen och laddade för dagen.

Sa hejdå till lägenheten jag sovit dom två senaste nätterna i, tog min väska och gick.

Både jag och Emmeli var sjukt lugna inför henne operation. Jag var självklart med som moraliskt stöd.

När läkaren krävt ut en stor klump ur Emmelis fot och sytt ganska många stygn var vi nöjda.

Cyklade till verkstadsön.

Jag tittade på Emmelis fantastiska keramik och gosade med Bertil, hunden.

Snart ska Emmeli utsmycka Björn Axén's salonger i Stockholm och Göteborg med sina spännande verk.

"Tvillingar", av Emmeli så klart!

Framåt eftermiddagen var det dags för mig att gå mot bussen och påbörja en evighetsresa hem. Tåget jag skulle åka med hade nämligen fått stopp och jag blev sittande halvvägs till Göteborg i ett par timmar. Typiskt.

Någon i Tidaholm hade uppenbarligen kärat ner sig i Frans Åsberg, och det var det sista jag lärde mig om den lilla stan.