vi gjorde slut för bara några dagar sedan och jag har knappt ätit eller sovit sedan dess. det är mitt i sommaren, solen är varm, vädret är underbart och ändå är allt så fel. har bestämt oss för en picknick-promenad. . jag har bara ben och den korta blommiga klänningen, han har sin ljusgröna skjorna och uppkavlade byxor. vi köper kaffe, körsbär och naturgodis - vad som helst som kanske går att få ner i magen.
vi står på en utkiksplats vi aldrig tidigare besökt. jag pratar och pekar. när vi promenerar därifrån slår det mig plötsligt att jag tagit tag i hans hand. släpper den som om jag fått en hemsk stöt och ber tusen gånger om ursäkt. förklarar att jag inte tänkt mig för, att det bara är gammal vana och så naturligt att vi håller varandra i handen. känner mig så dum, och kämpar som en dåre för att inte släppa fram tårarna.
då tar han tillbaka min hand i sin, stryker mig över kinden, ler lite och säger,
- men dummer, vi har ju hållt varandra i handen hela tiden. har du inte tänkt på det förräns nu?
9 comments:
oh, gick sönder lite när jag läste det här
Nuuu blev mina ögon alldeles blöta.
jobbigt och fint på samma gång
du är så bra evelina!
Rakt in i hjärtat!
ni är bättre!
vackert skrivet!
Så vackert skrivet. Dina ord skapar en sådan underbar och direkt känsla. Hemskt, men vackert, på något sätt.
Ah så sjukt fint avslut.
Post a Comment