ÄNTLIGEN HEMMA!

Jag har åkt på någon superdunder allergi-luftrörs-förkylningsgrej. Inte roligt när det är så här underbart väder. Men igår kunde jag inte ta någon hänsyn till det för då var det nämligen en väldigt speciell dag. Världens bästa Daniel kom nämligen hem från Paris, och inte nog med det, det var även hans födelsedag! Jag och Ghazal hade i flera dagar planerat någon sjukt uppstyrd frukost/lunch som vi skulle överrska med. Det blev dock inte alls speciellt uppstyrt eftersom Ghazal var över en halvtimme försenad, Daniel såg mig innan jag hunnit överraska, vi orkade inte blåsa upp ballonger osv. Men i vilket fall som helst så var det sjukt gött att se Daniel igen. Han hade förändrats på nåt vis, jag försökte pusha på att det var ölmagen, men det var bara för att jävlas.. han såg liksom äldre ut och klokare. Haha. Tänk vad Paris kan göra med små pojkar! Vi år världens godaste frukost på hans gård och uppdaterade varandra om det enda och andra. Jag hade köpt upp halva apoteket dagen till ära så jag lyckades hålla mig ganska kry. Sedan kom hans mamma ut och vi drack förmiddagsskumpa och sjöng födelsedagssången. När det blev för varmt i solen gick vi in och spelade lite guitar hero, Daniel och Ghaz var grymma men jag blev utbuad varje gång jag försökte, förstod inte vad jag gjorde fel så jag satsade på Daniels säng istället, där fick jag sällskap av Ghazal i världens kortaste klänning. Vi låg och fläkte och beundrade varandras fantastiska kroppar i väntan på att Anton skulle dyka upp. Sedan blev det lite mer tv-spel innan vi gav oss ut i solen igen, dom andra ville spela boule men jag orkade inte mer sol så jag la mig på en filt i skuggan och sov istället. Nästa steg på en bra dag var da Matteo, godaste kaffet i stan och ett självklart första dagen i Götet-mål för Daniel. Jag fick dock en svettningsattack när vi kom dit och körde på en kall citrondricka istället, sedan kände jag att det var dags att åka hemåt. Jag hade tvåhundra studentbilder att välja ut och min hjärna höll på att koka sönder. Tog sällskap med Joel, han är den bästa medicinen och den finaste! När jag kom hem somnade jag som ett litet barn och vaknade inte förrän det började bli mörkt ute. Skön dag.


Bästa frukosten ever! Ghazal hade gjort så fantastiskt goda mackor och jag hade köpt massor av frukt och juice, Daniel bidrog med kaffe och skumpa.. och sin sverigehemkomst såklart.

Daniel och hans nya hobby. Sedan försökte vi ta en fin bästisbild, men misslyckades som alltid så våra allra mest framträdande kroppdelar alltid vill hamna i fokus, dvs. Daniels näsa och mina bröst. Det var ett värt försök i alla fall!

Ghazal ser nästan ut som att hon är hämtad ur en fransk gammal film här. Haha.

Jag och Ghazal ligger och ser förslappade ut eller hur Daniel nu uttryckte det medans han spelar på sin lilla franska kompis.

Jag försöker medans Ghazal bara är söt som ett litet barn. Hah.

Vi beundrar varandras iranie/svenne ben.

Mer tv-spel när Anton hade kommit och ätit upp dom sista frukostresterna ur kylen.

Anton = en popflickas våta dröm. Speciellt i sina ljusrosa genomskinliga små bralls. / Tänker alltid på hur tjejigt det är att fota sina fötter när jag fotar mina (som jag alltid gör) Uhh.

The gang, och min utsikt från filten.