Jag vaknar av att telefonen ringer. Det är en kvinna som ifrågasätter om jag och Emmeli är enäggstvillingar, när jag säger att vi är det så undrar hon om det är vetenskapligt bevisat. Jag svarar att jag är hundra procent säker, att det är det enda jag någonsin varit säker på och att det inte behöver bevisas, i alla fall inte för henne. Jag blir både arg och sårad att någon ska komma och ifrågasätta det mest självklara i livet, men jag försöker låta ödmjuk och besvara hennes fråga så gott det fick.
Utanför är det sommar, solen är varm och fåglarna sjunger. Jag vill ligga kvar naken i sängen med vidöppet fönster och bara känna doften av allting där ute. Jag har slutat frysa om fötterna, vet inte om det beror på årstiden eller att jag håller på att bli varm inuti igen. Jag hoppas på det sistnämnda.
Jag har en cykel. Den är gul eller vit eller rosa eller blå, färgen spelar inte så mycket roll längre. När jag var liten så var jag den rosa tvillingen, och Emmeli var den gula. Jag var den försiktiga, och Emmeli den modiga. Det är nog så än idag, men inte lika tydligt, med åren växer man liksom ihop. Man delar så mycket när man komma från samma sekund och har levt i samma tid med nästan samma liv hela sitt liv.
Jag vet inte vart jag vill komma med den här texten egentligen, men det var väl nåt jag ville få ut mig.
Allting börjar bli bra nu.
3 comments:
Men varför behövde kvinnan veta det??
Det behövde hon inte, hon ville väl bara skapa en dialog eller nåt. Haha. Jag blev arg, inget bra sätt att få uppmärksamhet från en tvilling.
Förlåt att jag snokar, men ringde den här kvinnan bara out of the blue och frågade?
Post a Comment