Kärlek är ett brev skickat tusen gånger

Jag luktar fotsvett och har nästan gått ihjäl mina favoritskor, jag har separationsångest över små ytliga ting och tänker på vad jag ska göra med mitt liv. Ikväll har jag suttit uppe på ett berg med utsikt över hela stan tillsammans med en fin person. Det var en bra kväll med innehåll av folköl och alldeles för många cigaretter. På sätt och vis älskar jag verkligen Göteborg när livet är så här, det är så vackert överallt och människor är glada. Jag undrar hur många sånna här kvällar man kommer få ha innan livet sätter sig på tvären igen. Jag ska inte börja räkna, då blir man bara besviken när man måste sluta.

Imorgon ska jag planera grillfest för familj och några vänner. Det ska firas födelsedagar i helgen med mat, musik och alkohol för den som vågar bli full. Jag tror jag vågar, det är skönt att slippa allt tänkande ibland och bara leva i nuet, det gör jag alldeles för sällan. Ska handla vin och mat och födelsedagspresenter till min syster och till min mamma.

Daniel ringde från Paris också, blir alltid lika glad av att höra hans röst. Snart kommer han hem. Yes.

I veckan blir det också mer sjukhus. Ingen vidare födelsedagspresent, speciellt inte om jag inte hittar mitt frikort och blir tvungen att betala. Jag ska röntga huvudet, för att se om alla bitar ligger på rätt plats. Det gör dom inte, det kan jag lova redan innan någon läkare har tittat på det.
Nä. I själva verkat ska jag röntga käken, inte fullt så seriöst men ändå. Där är det en bit som verkligen inte ligger där den ska, och det kommer jag få leva med resten av livet. Det knakar, klickar och gör allmänt ont just nu, målet är att lägga det som går på rätt plats så att jag får uppleva fler vilda glassätarstunder och actionfyllt hångel på en smärtfri nivå. Lucky me.


(Gammal bild på Daniel från kökshäng på redbergplatsen, bra tid det där.)