Emmeli har precis berättat för familj och gäster om vilket elakt barn jag var när vi var små, och att jag brukade slå henne. Sedan hittade hon på detaljrika historier om hur jag har dunkat henne in i dörrar, sparkat henne i huvudet och slitit av hennes hår. Jag ser på hennes blick att hon bara jävlas men blir ändå frustrerad och försöker genast försvara mig. Jag har bara minnen av att jag var ett väldigt mesigt, snällt barn med separationsångest och god talförmånga.
Det slutar med att vi nästan blir ovänner på riktigt och att vi jagar varandra i köket, dock inte för att slåss. Är lite för gamla för den sortens aktiviteter.
-
Nu tänkte jag i alla fall berätta en alldeles sann historia om Emmeli som utspelade sig nu i veckan då vi var påvg in mot stan från olika håll för att ta en kopp kaffe. Direkt när jag ser henne förstår jag att det är någonting som har hänt, och jag frågar vad. Hon tittar på mig med en ganska tragisk blick och säger att hon alldeles nyss råkade slå ut en ruta på spårvagnen. Min första rekation är skratt, sedan om hon har skadat sig, och HUR detta kunde hända. Min lilla Emmeli, 157cm lång och ganska så snäll.
Tydligen hade hon fastnat med sin väska när hon gått på spårvagnen, och sedan blivit klämd i dörren. Spårvagnen hade börjat köra, och hon kämpade självklart för att få in hela kroppen och packning genom dörren. Då händer det, plötsligt faller en ruta ur spårvagnsdörren och lägger sig med ett kras på Hjalmarbrantingsplatsen. Emmeli är i alla fall innanför dörrarna, och sjunker ner på närmaste säte för att hämta sig lite. Då kommer det fram en tant, och man kan ju tänka sig att någon kanske ska fråga hur det gick med henne efter en sådan händelse. Men tror ni inte att tanten börjar skälla på henne och säger att hon måste gå fram till föraren och berätta vad hon gjort, att hon förstört vagnen.
Vid det laget vek jag mig nästan dubbel av skratt samtidigt som jag kramade om henne. Det är fan nåt av det mest tragiska men komiska som jag någonsin hört.
Så typiskt när man är en ensam liten tjej med för mycket packning på en för gammal spårvagn.
No comments:
Post a Comment