Två listor

När man har en sån här lugn och ledig dag kan man passa på att fundera på sånt som man inte hinner fundera på annars.

Typ vad man ska önska sig i julklapp.
I min familj försöker vi alltid köpa så lite saker som möjligt och istället njuta av god mat och varandras sällskap. Ibland går det bra och ibland inte.
I vilket fall som helst så tänkte jag göra en önskelista i år, mest för skojs skull.

Så här ser den ut än så länge:

1. En liten kompaktkamera (som jag kan ha med överallt. så jag kan föreviga allt ifrån blöta utekvällar till morgonsolen på väg till jobbet)


En annan sak jag har tänkt ganska mycket på är saker jag är rädd för, och att jag borde försöka bli mindre rädd.

Här är en lista:

1. Mörker (kanske inte själva mörkret men det som lurar där ute som man inte kan se)
2. Döden (mer att bli lämnad än att lämna, och vad som händer sen)
3. Okända män (en rädsla som egentligen inte känns helt okej eller schysst eftersom det finns så många fina där ute. men skulle någon random dude plinga på min dörr nu skulle jag nog inte öppna. det har hänt för mycket, man har fått nog)
4. Spysjuka (som liten var jag extremt rädd för baciller och framför allt att bli sjuk och kräkas. gick hos psykologer för att kunna bete mig som en normal och ens kunna vara i skolan. som äldre har man lärt sig att det inte är SÅ farligt trots allt, men rädslan sitter fortfarande i.)
5. Hajar (tänker på dom med fasa varje gång jag badar i havet)

Vad är ni rädda för?

4 comments:

Ika said...

Jag hade också spyfobi som barn, och det är sant att den aldrig går över helt och hållet. Numera tycker jag att jag är ganska fri från bacillskräck, rentav nonchalant - men vänta bara tills någon i närheten av mig blir magsjuk...

Annat jag är rädd för - grav miljöförstörelse, att jag ska bli tvungen att leva ensam resten av livet, att människor som står mig nära ska tas ifrån mig...

Anonymous said...

jag har cellskräck och är mörkrädd. inget vidare hehe

Anonymous said...

ormar :)

Anonymous said...

jag har också emetofobi, har haft det så länge jag kan minnas. fast jag är nästan mer rädd för att se/höra någon annan kräkas än jag är för att kräkas själv... konstigt.
det var dock värre förut, hade en massa tvångstankar kring själva fobin när jag var liten. haha.