ibland känns det som att någon satt en plusmätare på mig för att kunna gå in i mitt liv i precis rätt sekund för att förstöra och få spelet att börja om från början igen. och igen. och igen.
det är som att ingen fattar hur mycket jag har kämpat för att sluta tänka på allt som varit. och precis när jag tror att jag har lyckats så ringer telefonen eller så står han bara där. och kanske att jag på något sätt har tyckt om det. jag älskar att romantisera. tycker att det är så fint att lyckas hitta vägen tillbaka.
men det är annorlunda nu. det handlar inte bara om mina tankar och minnen längre. vill inte såra mig själv eller någon annan igen. vill bara hitta en väg ut.
jag tror att vi behöver rädda oss själva från varandra. inte bara tro på alkohol och tårar.
4 comments:
Jag kan inte glömma din header.
jag tror faktiskt jag snor texten. Bara så du vet ;)
"jag tror att vi behöver rädda oss själva från varandra. inte bara tro på alkohol och tårar"
kan vara det finaste jag läst på länge.
tack till anonym, man blir sjukt glad när något man skrivir berör.
h: blir glad att du blir inspirerd av min blogg. men du ska veta att det är skillnad på att inspireras och kopiera. i det här fallet gör du det sistnämnda, i alla fall gällande texten. den har jag haft tillsammans med min header sedan jag startade den här bloggen för flera år sedan. och den har jag skrivit.
en länk i din blogg kunde väl vara på sin plats? eller åtminstonne citattecken? hm.
Post a Comment