vi som inte finns

vi åker hiss. jag ser hur du tittar på mig i spegeln. jag smeker din kind, inte nödvändigtvis för att jag vill utan mer för att det känns rätt just då. sedan ler du, ett leende som jag aldrig tidigare sätt och jag undrar hur väl vi egentligen känner varandra. vilka var vi innan det började? det är du som frågar om det vi hade betyder någonting alls, och min tystnad bli svaret jag ger dig. vi springer genom korridorer. du lyfter upp mig och säger att jag är en fågel, jag flaxar med armarna som ett litet barn. sedan sätter du ner mig och allting blir som vanligt. jag skrattar nog lite inombords, men utsidan förblir tom.
vi handlar mat. vi gör listor. vi pratar med varandra men utan själ och hjärta. delar upp våra liv.

jag vet att du kommer läsa det här och du kommer tycka att jag är en idiot som offentliggör vad jag tänker. men det gör ingenting.

när vi lägger oss i sängen för att sova säger jag mitt första som kommer upp ur hjärtat.
att du varit det bästa i mitt liv.
det vet jag säkert.
men om det betyder nåt, det vet jag inte ännu.