.

känns som om ett decimetertjockt lager av damm, aska och smuts täcker våran lägenhet. det luktar cigarettfimpar, gammal mat och bakfylla. växterna har börjat tappa sina blad och bli bruna. jag tar inte av mig skorna längre när jag går in. handlar inte mat eftersom jag inte kan äta. plockar inte undan efter någon annan eller mig själv. men det materiella kaoset är ingenting om man jämför med det lager skit som samlats kring mitt hjärta dom senaste dagarna. det materiella kaoset är INGENTING om man jämför med hur det känns att ligga ensam i soffan och må så illa att man inte kan somna när man är så trött så att händer och fötter sover som tunga klumpar. paniken inombords som förvandlas till fysisk smärta och släpar mig upp till toaletten för att spy luft och galla.

det känns som att jag ångrar alla mina livsval som fört mig hit.