Lida pin

Fattar egentligen hur man kan bli full i ett par jeans som är så tighta som dom jag hade på mig i onsdags. Hur fick alkoholen plats egentligen? Aja, en grej jag funderat på bara... En go kväll var det, speciellt när jag efter 16 timmar i klackskor när jag vinglade hem mot Joels lägenhet i natten och fick slitit av mig både det jag hade på fötterna och byxorna som ville klämma sönder mina käraste kroppsdelar. Mindre än en sekund tog det nog. Ett riktigt hallelulja mommm.. ja ni fattar!
Dock har jag börjar förstå mer och mer av en grej som jag aldrig tidigare fattat, och det är - vill man vara fin får man iband lida pin. Jag tycker ju sällan att det är speciellt snyggt med folk som inte ser bekväma ut, alltså är det sällan snyggt med folk som försöker vara snygga men det syns att dom lider. Men ibland, ibland kan det vara värt det, som när man har ett par perfekta klackar till ett par tights som annars hade fått en att se lite ut som en tunna, eller när man har tatuerat in någon man älskars namn på hjärtat (obs: inga kärlekar, utan familj/vänner snackar jag om nu). Två helt olika exempel, jag har personligen bara testat nr ett av dessa men ändå, jag råkar veta att tatueringar kan göra sjukt ont om man väljer "fel" ställe på kroppen.
Ikväll känner jag för att gå ut och vara fin utan att lida pin, det betyder: inga jobbiga frisyrer, tunga väskor eller höga klackar. Inte heller för mycket alkohol eller cigaretter. Det ska vara lagom av allt. Helt vill man ju gå hem tillsammans med en älskling också för att riktigt sätta guldkant på tillvaron, men för min del räcker det att gå hem ensam i ett par bekväma skor eftersom min älskling är sjöman (dvs. städare på stena).

Ikväll kanske jag blir full igen, men bara om det är gratis.