Jag vaknade upp på helt fel sida idag. Nu har det gått fyra nätter utan att jag har fått ro. Trodde det skulle bli bättre när jag fick dela säng med någon som andras lugnt och stilla i mitt öra igen, men där misstog jag mig. Min dåliga sömn är ingen reaktion jag fått av ensamhet, det är nog en kris. En sömnkris där jag varje natt utkämpar ett krig mot mardrömmar och ångest för att mitt liv på många plan fortfarande är precis samma som när jag var sexton år. Dessutom plågar jag mig själv med att tänka onda tankar om både det ena och det andra, min goda sida är nog inte så stabil som den verkar. Dags att göra något roligt idag! Ska man kanske bli full igen eller spara in det till helgen? Jag tycker Joel får bestämma för han är min fina, fina plus1.
MEN!
Igår var jag i stallet(!) Kanske årets mest otippade sak, och vet ni? Jag gillade det. Jag gillade plötsligt den fräna lukten av hästpiss och hö. Hade jag hand om en häst, vi gick skogspromenad i kvällssolen, jag överraskade verkligen mig själv med att inte vara rädd. Jag ville nästan upp och hoppla på pollarna, men det lät jag bli. Har aldrig varit en hästtjej, och kommer nog aldrig bli en det måste jag inse. Men från och med nu kommer jag befinna mig i stallet minst en gång i veckan så det är ju gött att jag känner mig positiv till det som kunde varit jobbigt. På vägen hem mjuggade jag som en jävla idiot i tankar på en eventuell framtida förändring av mitt rätt gråa slentrianliv. Jag gick till och med och sjöng lite för mig själv.
No comments:
Post a Comment