stekare.flirta.se/
-
Ost och vin vid smörslottsgatan. Jag, Emmeli, Vicky och Jenny såklart, det kunde knappast varit bättre.
KLOCKREN kväll!
Göteborg, en inavels stad. En grå papperssörja.
Jag tror jag måste sätta upp något slags livsmål. Kan inte gå runt utan mål och mening varje dag.
Jag har alltid varit en sån person som har försökt njuta riktigt mycket av livet, jag har haft nära till skrattet och uppskattat "det lilla". Jag har alltid sett positivt på saker och ting, och när det gäller framtiden har jag alltid varit säker. Nu för tiden vill jag bara sova, slippa ifrån den gråa sörjan som himelen består av där utanför. Jag är rädd för människor som svikit en och konflikter som inte grundas på något annat än falskhet och avundsjuka.
Göteborg börjar bli som ett fängelse eftersom jag är för mesig för att ge mig av, och dessutom vet jag inte vad jag vill göra eller vart jag vill hamna.
Visst har man ljusa dagar och underbara människor runt omkring sig, men det är på tok för sällan jag känner mig trygg och nöjd. Jag längtar efter sånt jag har förlorat ,och har svårt för att sätta ett finger på vad som får mig att må bra. Jag ser tillbaka på allt som varit, romantiserar, saknar och ältar. Det är inte bra, men svårt att komma ifrån.
På nätterna ligger jag och vrider mig i min säng, undrar vem jag egentligen är och vart jag vill komma. Jag tänker på allt jag borde gjort som jag inte hunnit eller orkat med, och hur framtiden kan kännas så tung när jag egentligen har allt att vinna och inget att förlora.
Dags att se framåt, kanske ta det där klivet som jag intalar mig själv att jag är för feg för att göra. Jag är ingen mes egentligen, jag är bara en "vilsen själ" som tänker för mycket och gärna glömmer bort allting jag gjort som varit bra.
Nu är det fan dags att ta sig i kragen.
Jag har alltid varit en sån person som har försökt njuta riktigt mycket av livet, jag har haft nära till skrattet och uppskattat "det lilla". Jag har alltid sett positivt på saker och ting, och när det gäller framtiden har jag alltid varit säker. Nu för tiden vill jag bara sova, slippa ifrån den gråa sörjan som himelen består av där utanför. Jag är rädd för människor som svikit en och konflikter som inte grundas på något annat än falskhet och avundsjuka.
Göteborg börjar bli som ett fängelse eftersom jag är för mesig för att ge mig av, och dessutom vet jag inte vad jag vill göra eller vart jag vill hamna.
Visst har man ljusa dagar och underbara människor runt omkring sig, men det är på tok för sällan jag känner mig trygg och nöjd. Jag längtar efter sånt jag har förlorat ,och har svårt för att sätta ett finger på vad som får mig att må bra. Jag ser tillbaka på allt som varit, romantiserar, saknar och ältar. Det är inte bra, men svårt att komma ifrån.
På nätterna ligger jag och vrider mig i min säng, undrar vem jag egentligen är och vart jag vill komma. Jag tänker på allt jag borde gjort som jag inte hunnit eller orkat med, och hur framtiden kan kännas så tung när jag egentligen har allt att vinna och inget att förlora.
Dags att se framåt, kanske ta det där klivet som jag intalar mig själv att jag är för feg för att göra. Jag är ingen mes egentligen, jag är bara en "vilsen själ" som tänker för mycket och gärna glömmer bort allting jag gjort som varit bra.
Nu är det fan dags att ta sig i kragen.
Som jag har längtat
Igår kom världens finaste människa tillbaka till den här sidan jorden, som jag saknat henne alltså.
Och idag fick jag se världens mest älskvärda lilla tåstump läggas om på sjukhuset.
Den tillhör Jenny, och hon är min vackra bästa vän.
Ser fram emot mycket dans och många långa fina sommarnätter när den har läkt. puss!
Och idag fick jag se världens mest älskvärda lilla tåstump läggas om på sjukhuset.
Den tillhör Jenny, och hon är min vackra bästa vän.
Ser fram emot mycket dans och många långa fina sommarnätter när den har läkt. puss!
En nattsaga
Ett.
Jag ser min mamma ligga på golvet, hon skrattar så hon nästan håller på att kräkas. I en grön hink ligger det en grön tröja, jag förstår inte men jag skrattar jag också. Min säng är nybäddad, och jag känner mig som en sten som aldrig mer vill vakna. Sedan hör jag min mammas skratt igen, och blir tvungen att resa mig upp. Någon konstig och förtvivlad lycka bubblar upp inom mig och plötsligt vill jag gråta. Jag vill gråta för att vi ändå kommit så här långt, och för att vi ligger tillsammans på det kalla, hårda stengolvet och du är ärlig. Du säger att du vill sova där, att du vill bestämma själv. Sluta lyssna på andra.
Jag älskar dig när du säger så, och när du skriker åt oss att gå därifrån för att i nästa andetag skratta som du aldrig har skrattat förut.
Två.
Du är inte längre en pojke, du är nu en man. I första boken var vi bara barn, nu är vi någonting annat allihopa. Jag känner mig inte lika ensam när du säger att jag älskar dig. Jag ler och svarat att det är inte mina ord, utan dina. Det är bra att man tror på någonting. Jag tror på att se tillbaka på allt som varit istället för att försöka ta mig framåt. Jag kan stirra på min tallrik i flera minuter och försöka föreställa mig hur det hade sett ut om jag inte ätit upp så fort. Du vill att jag berättar en saga. Jag kan inte sånt längre.
Och så är det gubben i den höga hatten, nummer tre.
Mina mardrömmar. Ingenting kan ta oss tillbaka den tiden då vi var ofödda, men i mitten av all den här röran känns det ändå som att någonting föds på nytt. Min ryggrad skjuter ut ur min hud och jag skriker. Nu är det jag som ligger ensam på golvet, utan min mamma. Nu är det ingen som flinar mot mig och säger att jag vet nog hur det ligger till. Jag vet nog att du älskar mig.
Nu är det ingen förutom gubben i den höga hatten och jag hatar honom, och kommer alltid att hata hur han står i trädgården och stirrar in genom fönstet med sina lysande ögon.
Jag ser min mamma ligga på golvet, hon skrattar så hon nästan håller på att kräkas. I en grön hink ligger det en grön tröja, jag förstår inte men jag skrattar jag också. Min säng är nybäddad, och jag känner mig som en sten som aldrig mer vill vakna. Sedan hör jag min mammas skratt igen, och blir tvungen att resa mig upp. Någon konstig och förtvivlad lycka bubblar upp inom mig och plötsligt vill jag gråta. Jag vill gråta för att vi ändå kommit så här långt, och för att vi ligger tillsammans på det kalla, hårda stengolvet och du är ärlig. Du säger att du vill sova där, att du vill bestämma själv. Sluta lyssna på andra.
Jag älskar dig när du säger så, och när du skriker åt oss att gå därifrån för att i nästa andetag skratta som du aldrig har skrattat förut.
Två.
Du är inte längre en pojke, du är nu en man. I första boken var vi bara barn, nu är vi någonting annat allihopa. Jag känner mig inte lika ensam när du säger att jag älskar dig. Jag ler och svarat att det är inte mina ord, utan dina. Det är bra att man tror på någonting. Jag tror på att se tillbaka på allt som varit istället för att försöka ta mig framåt. Jag kan stirra på min tallrik i flera minuter och försöka föreställa mig hur det hade sett ut om jag inte ätit upp så fort. Du vill att jag berättar en saga. Jag kan inte sånt längre.
Och så är det gubben i den höga hatten, nummer tre.
Mina mardrömmar. Ingenting kan ta oss tillbaka den tiden då vi var ofödda, men i mitten av all den här röran känns det ändå som att någonting föds på nytt. Min ryggrad skjuter ut ur min hud och jag skriker. Nu är det jag som ligger ensam på golvet, utan min mamma. Nu är det ingen som flinar mot mig och säger att jag vet nog hur det ligger till. Jag vet nog att du älskar mig.
Nu är det ingen förutom gubben i den höga hatten och jag hatar honom, och kommer alltid att hata hur han står i trädgården och stirrar in genom fönstet med sina lysande ögon.
Mer dansband till folket!
Vad glad jag blir över att ha fått så mycket tips på fin musik. Tack alla!
-
Idag är jag bakis som ett as, på folköl dessutom. Känns ganska skrattretande.
Fotade en filmpremiär igår, "FÅR JAG LOV -till den sista dansen?" hette filmen, och den handlade om dansband.
Sveriges dansbandselit minglade på för glatta livet, glada i hågen och peppade på film. Jag har ju slutat med mingelfoto och sånt ångestladdat, men det här kunde jag inte motstå. Folk hade sina leenden uppe vid öronen och stämningen var på topp, att det dessutom var gratis filmvisning och bra betalt var ju inget minus. Massa dans blev det, flamingokillarna spelade dansbandhits.
Bert Karlsson var där, den gamle godingen. Han frågade om han fick klämma på mina bröst.
Nä, jag skoja bara (önsketänkande).
Det var i vilket fall som helst inte där som folkölen serverades, utan vid Ullevi Norra. Efter att jag var klar med allt fotograferande fick jag den käkcka idéen att kika förbi Daniel en liten stund, och säga grattis på födelsedagen. Plötsligt kändes folköl ganska lockande (det enda som kunde erbjudas då man kom sent), och jag drogs med i stämningen. Daniels etta var fylld av tomma ölflaskor och fina vänner. Missade sista bussen, drack mer folle och glömde bort tiden. Betalade dyr taxi för att få komma hem till min egen säng och ladda över kvällens bilder.
Imorse skulle jag upp och jobba, det var inte kul men jag fick i alla fall intervjua en jätteskön snubbe.
Nu ska jag ta en powernap så att jag orkar med massa vindrickande ikväll.
Var tvungen att smita iväg in på toaletten för att få en stund ensam med en cool brud. / En film av Joakim Jalin.
Tilda och Vicky i Daniels trappuppgång.
-
Idag är jag bakis som ett as, på folköl dessutom. Känns ganska skrattretande.
Fotade en filmpremiär igår, "FÅR JAG LOV -till den sista dansen?" hette filmen, och den handlade om dansband.
Sveriges dansbandselit minglade på för glatta livet, glada i hågen och peppade på film. Jag har ju slutat med mingelfoto och sånt ångestladdat, men det här kunde jag inte motstå. Folk hade sina leenden uppe vid öronen och stämningen var på topp, att det dessutom var gratis filmvisning och bra betalt var ju inget minus. Massa dans blev det, flamingokillarna spelade dansbandhits.
Bert Karlsson var där, den gamle godingen. Han frågade om han fick klämma på mina bröst.
Nä, jag skoja bara (önsketänkande).
Det var i vilket fall som helst inte där som folkölen serverades, utan vid Ullevi Norra. Efter att jag var klar med allt fotograferande fick jag den käkcka idéen att kika förbi Daniel en liten stund, och säga grattis på födelsedagen. Plötsligt kändes folköl ganska lockande (det enda som kunde erbjudas då man kom sent), och jag drogs med i stämningen. Daniels etta var fylld av tomma ölflaskor och fina vänner. Missade sista bussen, drack mer folle och glömde bort tiden. Betalade dyr taxi för att få komma hem till min egen säng och ladda över kvällens bilder.
Imorse skulle jag upp och jobba, det var inte kul men jag fick i alla fall intervjua en jätteskön snubbe.
Nu ska jag ta en powernap så att jag orkar med massa vindrickande ikväll.
Var tvungen att smita iväg in på toaletten för att få en stund ensam med en cool brud. / En film av Joakim Jalin.
Tilda och Vicky i Daniels trappuppgång.
MUSIK!
Jag har sagt det förr, och jag säger det igen: Musik är någonting jag aldrig kommer att tipsa eller blogga om hur mycket jag än älskar det.
Jag beblander mig med för många musikfantaster, djs, musiker, klubbmänniskor, musikskribenter etc för att ens försöka.
Men nu gör jag ser i alla fall, fast omvänt.
Känner att det är dags att uppdatera innehållet i min ipod så jag frågar er kära läsare efter tips på underbara, sköna toner och texter?
KOM IGEN NU, INGEN SLIPPER UNDAN!
puss
Jag beblander mig med för många musikfantaster, djs, musiker, klubbmänniskor, musikskribenter etc för att ens försöka.
Men nu gör jag ser i alla fall, fast omvänt.
Känner att det är dags att uppdatera innehållet i min ipod så jag frågar er kära läsare efter tips på underbara, sköna toner och texter?
KOM IGEN NU, INGEN SLIPPER UNDAN!
puss
25kr
Jag har alltid tusen ord att spilla här, minst. Men jag är så jävla snål att jag inte lärt mig hur man får dom ur sig.
Lilla arga tanten
Måste bara få berätta om en sjuk händelse från idag.
Jag och min syster hade bestämt oss för att gå på en liten second hand runda under eftermiddagen för att eventuellt hitta någon sexig liten kanindräkt eller liknande, som hon kunde ha på sig på sin middagsdejt imorgon.
Efter att ha besökt dom flesta värda second handaffärerna utan någon vidare shoppinglycka åker vi mot Masthuggstorget för att testa dom två nya buktikerna där.
När vi kommer in igenom dörren till andra stället hör vi hur en kvinna går fram till den gamla expediten och frågar om ett plagg.
- Är det här gjort av 100% bomull?, frågar hon.
Då exploderar tanten bakom disken och skriker högt så hela stället skakar.
- Se dig runt omkring här! Tror du jag ska ha koll på allting eller?!?! Jag har så mycket att göra att du inte kan föreställa dig det ens i din vildaste fantasi. Du kan inte stå här och tjata och tro att jag ska hinna med det!?
Kvinnan tar några steg bakåt, ser förnärmad och rädd ut, och säger att hon inte vill ha plagget längre. Hon hänger tillbaka det på ett ställ, och går mot utgången. Då blir tanten som galen, skriker att plagget FAN INTE hängde där när hon tog det, och att hon skulle hänga tillbaka det på rätt plats. Annars! Den chockade kunden går vidare mot dörren, tanten fortsätter att skrika och svära. Hennes ordval är hemska, och kvinnan får plötsligt nog.
- DRA ÅT HELVETE DIN JÄVLA FITTA!, flyger ur munnen på kunden som helt klart är sjukt upprörd över situationen.
Då börjar expedittanten att jaga henne! Jag bara stod som förstenad, visste inte vad jag skulle göra, eller säga. Vågade knappt röra mig. Allting var så skrattretande samtidigt som jag var livrädd. Tanten var utan tvekan galen, galen på riktigt.
- Du din lilla jävla fan, stick och brinn, och kom aldrig mer tillbaka, aldrig!!!, skriker hon. Sedan slår dörren igen efter henne då hon tydligen bestämt sig för att ta upp jakten på kvinnan som hängde plagget fel. Jag och Emmeli står ensamna kvar i butiken och bara stirrar på varandra. Båda är för chockade för att få ut sig något innan tanten hinner komma tillbaka. Det är först då hon verkar inse att det har varit andra kunder där inne under tiden. Jag tänker att hon skämms som bara den, men då går hon fram till mig, ställer sig en halvmeter ifrån mig och säger,
- Ja, vad tycker du att jag skulle gjort då? Jag har så in i helvete mycket att göra! Jag orkar inte med kunder som frågar onödiga saker. När man kommer fram till kassan ska man ha bestämt sig, inte börja fråga massa frågor. Det orkar jag inte. Fy fan alltså!
Jag kan inte göra nåt annat än att svara,
- Eehh..ja, det är mycket att göra ibland. Det är jobbigt.
Jag kunde bara inte hålla med om det hon sa, utan försökte svara så neutralt som möjligt för att inte hamna i trubbel men samtidigt inte tvingas säga nåt jag inte står för. Hon fortsätter att babbla på, jag vill därifrån, men vågar inget annat än att nicka åt det hon säger och påstå att "jag förstår".
Som om inte allting var slut här så kommer det plötsligt in en ny kund, en ung tjej. Hon har musik i öronen och nickar lite vagt bort åt vårt håll. Tanten tittar hatiskt. Efter en snabb runda där inne försvinner tjejen ut genom dörren igen, ljudlöst. När tanten hör dörren slå igen stirrar hon på den, sedan skriker hon, som om det gällde liv eller död.
- HEJDÅ! HEJDÅ! hejdå hejdå hejdå! VAFAN! Man säger faktiskt HEEEEJDÅ? Jävla umgdom, jävla idiot! Sedan springer hon efter henne också, ut på trappan och skriker "HEEEJDÅ!!!"
Det börjar bli för mycket för mig, för nu är jag tvungen att ha ett långt samtal med henne om att det är en självklarthet att säga "hej" och "hejdå" när man går in och ut i en butik. Hon låter arg hela tiden, och jag biter mig i tungan. Hon verkar i alla fall tycka att jag är okej eftersom hon "anförtror" sitt skitsnack till mig. Tack och lov för det, annars hade hon väl slagit ihjäl mig om hon fått chansen.
Och jag som har komplex över mitt hetsiga temprament.
Jag och min syster hade bestämt oss för att gå på en liten second hand runda under eftermiddagen för att eventuellt hitta någon sexig liten kanindräkt eller liknande, som hon kunde ha på sig på sin middagsdejt imorgon.
Efter att ha besökt dom flesta värda second handaffärerna utan någon vidare shoppinglycka åker vi mot Masthuggstorget för att testa dom två nya buktikerna där.
När vi kommer in igenom dörren till andra stället hör vi hur en kvinna går fram till den gamla expediten och frågar om ett plagg.
- Är det här gjort av 100% bomull?, frågar hon.
Då exploderar tanten bakom disken och skriker högt så hela stället skakar.
- Se dig runt omkring här! Tror du jag ska ha koll på allting eller?!?! Jag har så mycket att göra att du inte kan föreställa dig det ens i din vildaste fantasi. Du kan inte stå här och tjata och tro att jag ska hinna med det!?
Kvinnan tar några steg bakåt, ser förnärmad och rädd ut, och säger att hon inte vill ha plagget längre. Hon hänger tillbaka det på ett ställ, och går mot utgången. Då blir tanten som galen, skriker att plagget FAN INTE hängde där när hon tog det, och att hon skulle hänga tillbaka det på rätt plats. Annars! Den chockade kunden går vidare mot dörren, tanten fortsätter att skrika och svära. Hennes ordval är hemska, och kvinnan får plötsligt nog.
- DRA ÅT HELVETE DIN JÄVLA FITTA!, flyger ur munnen på kunden som helt klart är sjukt upprörd över situationen.
Då börjar expedittanten att jaga henne! Jag bara stod som förstenad, visste inte vad jag skulle göra, eller säga. Vågade knappt röra mig. Allting var så skrattretande samtidigt som jag var livrädd. Tanten var utan tvekan galen, galen på riktigt.
- Du din lilla jävla fan, stick och brinn, och kom aldrig mer tillbaka, aldrig!!!, skriker hon. Sedan slår dörren igen efter henne då hon tydligen bestämt sig för att ta upp jakten på kvinnan som hängde plagget fel. Jag och Emmeli står ensamna kvar i butiken och bara stirrar på varandra. Båda är för chockade för att få ut sig något innan tanten hinner komma tillbaka. Det är först då hon verkar inse att det har varit andra kunder där inne under tiden. Jag tänker att hon skämms som bara den, men då går hon fram till mig, ställer sig en halvmeter ifrån mig och säger,
- Ja, vad tycker du att jag skulle gjort då? Jag har så in i helvete mycket att göra! Jag orkar inte med kunder som frågar onödiga saker. När man kommer fram till kassan ska man ha bestämt sig, inte börja fråga massa frågor. Det orkar jag inte. Fy fan alltså!
Jag kan inte göra nåt annat än att svara,
- Eehh..ja, det är mycket att göra ibland. Det är jobbigt.
Jag kunde bara inte hålla med om det hon sa, utan försökte svara så neutralt som möjligt för att inte hamna i trubbel men samtidigt inte tvingas säga nåt jag inte står för. Hon fortsätter att babbla på, jag vill därifrån, men vågar inget annat än att nicka åt det hon säger och påstå att "jag förstår".
Som om inte allting var slut här så kommer det plötsligt in en ny kund, en ung tjej. Hon har musik i öronen och nickar lite vagt bort åt vårt håll. Tanten tittar hatiskt. Efter en snabb runda där inne försvinner tjejen ut genom dörren igen, ljudlöst. När tanten hör dörren slå igen stirrar hon på den, sedan skriker hon, som om det gällde liv eller död.
- HEJDÅ! HEJDÅ! hejdå hejdå hejdå! VAFAN! Man säger faktiskt HEEEEJDÅ? Jävla umgdom, jävla idiot! Sedan springer hon efter henne också, ut på trappan och skriker "HEEEJDÅ!!!"
Det börjar bli för mycket för mig, för nu är jag tvungen att ha ett långt samtal med henne om att det är en självklarthet att säga "hej" och "hejdå" när man går in och ut i en butik. Hon låter arg hela tiden, och jag biter mig i tungan. Hon verkar i alla fall tycka att jag är okej eftersom hon "anförtror" sitt skitsnack till mig. Tack och lov för det, annars hade hon väl slagit ihjäl mig om hon fått chansen.
Och jag som har komplex över mitt hetsiga temprament.
NIVÅ ett, två, tre
Jag förvånar mig själv med mina plötsliga "modeblogg"s insatser.
Har har vi ytterligare ett skarpt fashioninlägg, en liten del av ett stort missbruk.
ps: bowlingskorna är min systers, men dom var en sån fin del i gruppen att jag tyckte dom skulle vara med ändå.
Har har vi ytterligare ett skarpt fashioninlägg, en liten del av ett stort missbruk.
ps: bowlingskorna är min systers, men dom var en sån fin del i gruppen att jag tyckte dom skulle vara med ändå.
Gomörron!
Varje gång jag ska skriva ett sånt där jävla brev blir jag påmind om hur lite jag känner mig själv. Ju äldre jag blir desto mer tappar jag bort. Jag känner mig helt tom på ord och meningar. Plötsligt finns det ingenting att berätta.
Hff kommer nog att förbli en dröm.
"Hej, jag är en tjej i tjugoårskrisen.
Tycker om att supa skallen av mig, dansa hela natterna och skriva intetsägande inlägg i min något patetiska blogg.
För det mesta så känner jag mig ganska oinspirerad, eller i alla fall orkeslös.
Efter att min underbara analoga kamera+utrustning blev stulen så lovade jag mig själv att aldrig mer fota. Nu kunde jag inte hålla det löftet och letar efter ett nytt liv där jag kan få tillbaka allt jag en gång var.
Svar till: ensam oxe 87"
Urk
Har deadline på massa bilder innan det hinner bli morgon, och jag trodde verkligen att jag var klar men nu ligger jag ändå här i sängen med datorn i famnen och lider av en beslutsångest värre än... ja.
Kommer nog spendera hela min natt framför den här jävla skärmen om jag känner mig själv rätt.
Varför föddes man inte till den här världen som nåt annat djur? En spyfluga känns plötsligt så otroligt lockande.
Kommer nog spendera hela min natt framför den här jävla skärmen om jag känner mig själv rätt.
Varför föddes man inte till den här världen som nåt annat djur? En spyfluga känns plötsligt så otroligt lockande.
MMM
Jag tänkte bidra med ytterligare ett inlägg i den såkallade modebloggsdelen som jag försöker skapa i mitt bloggliv.
Den här vacka bilden kallar jag färgklick.
Tack och hej.
En elektrisk ko
Jag var så grå igår så jag fattar inte ens hur folk kunde prata med mig. Trodde aldrig att jag skulle skriva sådär, men så är det gott folk. Ett erkännande kom tillsist så att människor runt omkring en ska slippa ha dåligt samvete när dom lägger handen på någon annans rumpa och ler sådär fånigt. DET ÄR LUGNT FÖR FAN, det är lugnt. Vintern är tillbaka i Göteborg, det har snöat hela dagen och jag ligger under täcket i min säng och gör ingenting.
Typiskt att det ska bli såhär just nu, att allting känns svårt, dumt och konstigt. Jag som ska fota Jesus och allt. Han kommer bli besviken.
Jag undrar hur många som fick någon på "kroken" igår, hur många dåliga fylleligg som har utdelats inatt och hur många baksmällor som är aktiva i skrivandets stund.
Jag gick hem ensam igår (såklart), satt och väntade på bussen i över en halvtimme, åkte buss i nästan en timme för att komma hem och inse att låset i dörren hade frusit igen/fast, whatever. Kul.
Jag svär. Det var årets kyligaste natt.
Typiskt att det ska bli såhär just nu, att allting känns svårt, dumt och konstigt. Jag som ska fota Jesus och allt. Han kommer bli besviken.
Jag undrar hur många som fick någon på "kroken" igår, hur många dåliga fylleligg som har utdelats inatt och hur många baksmällor som är aktiva i skrivandets stund.
Jag gick hem ensam igår (såklart), satt och väntade på bussen i över en halvtimme, åkte buss i nästan en timme för att komma hem och inse att låset i dörren hade frusit igen/fast, whatever. Kul.
Jag svär. Det var årets kyligaste natt.
wellwell.
Inte för kärlek, eller för att gå ensam hem mitt i natten.
Inte för en lång, lång väntan utan något slut, eller för alla dom där små stunderna av lycka.
Jag pratar inte om att jag vill vända tillbaka, eller om att gårdagen på nåt sätt var bättre än den här dagen.
Jag pratar inte om tårar som redan har gråtits, eller mat som redan är uppäten.
Jag tror att jag försöker prata om framtiden, och ibland undrar jag hur den kan göra så ont när folk säger att,
"det man inte vet har man inte ont av".
Inte för en lång, lång väntan utan något slut, eller för alla dom där små stunderna av lycka.
Jag pratar inte om att jag vill vända tillbaka, eller om att gårdagen på nåt sätt var bättre än den här dagen.
Jag pratar inte om tårar som redan har gråtits, eller mat som redan är uppäten.
Jag tror att jag försöker prata om framtiden, och ibland undrar jag hur den kan göra så ont när folk säger att,
"det man inte vet har man inte ont av".
Snurr snurr
Ibland när man har alldeles för mycket att göra så hamnar man i något slags apatiskt tillstånd.
Ungefär så känner jag mig nu, gick precis utanför med en kopp kaffe och cigg för att "rensa tankarna", man hamnade istället i apatisk superduper nikotinkick tillståndet. Jag tänkte att, nu lägger jag mig här ute och reser mig inte upp förrän alla deadlines är överskridna och tiden har runnit ut, det spelar ingen roll om jag någonsin får ett jobb igen. Jag orkar inte slita ihjäl mig för att inkassera lite pissiga pengar.
Nu försöker jag ta mig själv i kragen och tänka att om jag bara kör på som ett fan hela helgen så kommer jag kanske hinna, och då har jag i alla fall lite mer tid på mig att få ordning på resten av grejerna som kommer i nästa vecka.
Jag måste lära mig att säga nej.
Ungefär så känner jag mig nu, gick precis utanför med en kopp kaffe och cigg för att "rensa tankarna", man hamnade istället i apatisk superduper nikotinkick tillståndet. Jag tänkte att, nu lägger jag mig här ute och reser mig inte upp förrän alla deadlines är överskridna och tiden har runnit ut, det spelar ingen roll om jag någonsin får ett jobb igen. Jag orkar inte slita ihjäl mig för att inkassera lite pissiga pengar.
Nu försöker jag ta mig själv i kragen och tänka att om jag bara kör på som ett fan hela helgen så kommer jag kanske hinna, och då har jag i alla fall lite mer tid på mig att få ordning på resten av grejerna som kommer i nästa vecka.
Jag måste lära mig att säga nej.
PARTYPEOPLE and you and me and uh oh uh
Den här bloggen börjar snart likna bilddagboken. Uh. Kommer ihåg hur bra jag tyckte det var att ha två bloggar förut, em för foto och en för text. Sedan kom ju alla som där vardags, fest och skitbilderna som man ändå ville dela med sig av men som inte riktigt funkade i fotobloggen (som dessutom är länkad på min hemsida och därför borde vara lite mer "seriös"). Så nu kör jag helt enkelt på här.
Inte så ofta jag tar med mig kameran alls nu för tiden, men när jag väl gör det så ska jag fan presentera min dag i bilder:
Det var underbart väder idag så jag och Emmeli gick ut på en långpromenad för att kolla lite miljöer inför fotograferingen i helgen. Vi insåg ganska snabbt att vi blivit lurade av den fina solen som vi sett genom fönstret innan vi gått ut, det var svinkallt! Men jag ska absolut inte klaga, det är så fint att det börjar bli vår, litelite. Vi testfotade lite olika miljöer, inget kändes direkt bra men vi hade i alla fall roligt.
Inte så ofta jag tar med mig kameran alls nu för tiden, men när jag väl gör det så ska jag fan presentera min dag i bilder:
Det var underbart väder idag så jag och Emmeli gick ut på en långpromenad för att kolla lite miljöer inför fotograferingen i helgen. Vi insåg ganska snabbt att vi blivit lurade av den fina solen som vi sett genom fönstret innan vi gått ut, det var svinkallt! Men jag ska absolut inte klaga, det är så fint att det börjar bli vår, litelite. Vi testfotade lite olika miljöer, inget kändes direkt bra men vi hade i alla fall roligt.
Alla hjärtans dag
Jag pallar inte allt snack om alla hjärtans dag. Herregud, hur big deal är det egentigen? Det är väl en dag som alla andra? Och nej, jag skriver inte detta som bitter singel utan snarare som en antifirare. Kärlek och omtanke kan man väl visa vilken dag som helst till dom som förtjänar och behöver det?
Solsken från Götet
Hej alla underbara och söta människor som läser min lilla blogg.
Idag har varit en fantastiskt trevlig dag. Åkte in mot stan tillsammans med min syster Emmeli för att inhandla en del rekvisita till en omslagsfotografering som kommer att ske under helgen. Solen sken, och vädret var underbart. Min hjärna var så proppfylld med massa idéer att jag inte visste var jag skulle börja någon stans, eller om jag ens kunde börja utan att tänka väldigt noga med min budget på 500 kronor.
Vi besökte diverse olika butiker och kastade förslag och idéer mellan oss som två vattenslangar. Tillsist tog vi vårt förnuft till fånga och började tänka på vad som var bäst med tanke på den tighta deadlinen.
När vi fått hem alla saker och precis kommit in genom dörren får jag ett sms där det står att jag väntar besök om 25 minuter. Slängde ihop lite mat och passade på att bädda sängen (det är ju inte varje dag någon som bor i skogen som jag får oväntat besök liksom). En stund kör en lastbil in på uppfarten och däri sitter min favoritthailandsskåning. Otippat med tanke på dom många milen som är här emellan. Han hade varit på jobb i Götet och tyckte att det var fint att passa på att heja. jätteroligt tycker jag samtidigt som det kändes konstigt att helt plötsligt sitta i kalla Sverige och snacka skit när vi annars bara svettats på barer på andra sidan jorden.
Passade även på att ta en "dagens outfit" bild när man var in the mood.:
Hur det går på fotograferingen får ni kanske se om ett litet tag.
Idag har varit en fantastiskt trevlig dag. Åkte in mot stan tillsammans med min syster Emmeli för att inhandla en del rekvisita till en omslagsfotografering som kommer att ske under helgen. Solen sken, och vädret var underbart. Min hjärna var så proppfylld med massa idéer att jag inte visste var jag skulle börja någon stans, eller om jag ens kunde börja utan att tänka väldigt noga med min budget på 500 kronor.
Vi besökte diverse olika butiker och kastade förslag och idéer mellan oss som två vattenslangar. Tillsist tog vi vårt förnuft till fånga och började tänka på vad som var bäst med tanke på den tighta deadlinen.
När vi fått hem alla saker och precis kommit in genom dörren får jag ett sms där det står att jag väntar besök om 25 minuter. Slängde ihop lite mat och passade på att bädda sängen (det är ju inte varje dag någon som bor i skogen som jag får oväntat besök liksom). En stund kör en lastbil in på uppfarten och däri sitter min favoritthailandsskåning. Otippat med tanke på dom många milen som är här emellan. Han hade varit på jobb i Götet och tyckte att det var fint att passa på att heja. jätteroligt tycker jag samtidigt som det kändes konstigt att helt plötsligt sitta i kalla Sverige och snacka skit när vi annars bara svettats på barer på andra sidan jorden.
Passade även på att ta en "dagens outfit" bild när man var in the mood.:
Hur det går på fotograferingen får ni kanske se om ett litet tag.
Jobbtisdag är en jobbig tisdag
HEJ
Igår drack jag vin, igen. Jag älskar vin.
Josefins kök är en perfekt plats för hetsiga disskusioner, långa djpa samtal och fyllehicka.
Vi pratade bland annat om hur patetiskt det kan vara att blogga.
Frågan vi ställde oss var ungefär: vem är mest tragisk, någon som bloggar ut sitt liv på internet eller dom som maniskt följer någon random människas vardag via nätet?
Jag kände mig på något konstigt vis träffad.
Igår drack jag vin, igen. Jag älskar vin.
Josefins kök är en perfekt plats för hetsiga disskusioner, långa djpa samtal och fyllehicka.
Vi pratade bland annat om hur patetiskt det kan vara att blogga.
Frågan vi ställde oss var ungefär: vem är mest tragisk, någon som bloggar ut sitt liv på internet eller dom som maniskt följer någon random människas vardag via nätet?
Jag kände mig på något konstigt vis träffad.
Smått och grått
Imorse när jag vaknade så kände jag bara "ånej". Ingen livsgnista här inte, ingen glädje, inga planer, ingenting.
Jag gläntade på persiennen och tittade ut på en grå sörja. Jag tänkte på uttrycket Peter myntade en gång i tiden, "sverige är ett regningt rövhål". Då förstod jag aldrig riktigt vad han menade, men plötsligt la sig alla bitarna på plats och jag förstod precis hus Peter hade känt då han yttrade dessa ord.
I vilket fall som helst så var jag ju tvungen att gå upp ur sängen.
Jag bor ju åter igen hos mina föräldrar, och fastän det var typ två år sedan jag flyttade hit igen så kommer jag aldrig mer att lyckas ta mig in i familjen så att allting blir det samma som förr. Vi är så jävla trasiga, som en slaffsig syltburk som passerat sitt "bäst före"-datum. Vi har gått sönder tillsammans på grund av varandra. Åh, vad jag hatar fina fasader, villor i utkanten av stan med stora tomtar och hundar. Precis sånna är vi, och bakom allt det där så finns det ingenting kvar.
Jag hatar när folk kallar oss för "den perfekta familjen", mamma, pappa, barn och hund. Inga skiljsmässor, inga dödsfall och inget bråk. Tror ni ja, era jävla idioter.
Det är sjukt hur mycket man aldrig delar med sig av utan gömmer bakom allt det fina, perfekta, falska. Suck.
Som vanligt satt vi vid köksbordet och åt frukost utan att prata med varann, en meter bakom mig satt min lillasyster och cyklade som en galning på träningscykeln. Ge mig lite ro vid matbordet tack, det är det enda jag ber om.
Nu ska jag leta lägenhet.
Jag gläntade på persiennen och tittade ut på en grå sörja. Jag tänkte på uttrycket Peter myntade en gång i tiden, "sverige är ett regningt rövhål". Då förstod jag aldrig riktigt vad han menade, men plötsligt la sig alla bitarna på plats och jag förstod precis hus Peter hade känt då han yttrade dessa ord.
I vilket fall som helst så var jag ju tvungen att gå upp ur sängen.
Jag bor ju åter igen hos mina föräldrar, och fastän det var typ två år sedan jag flyttade hit igen så kommer jag aldrig mer att lyckas ta mig in i familjen så att allting blir det samma som förr. Vi är så jävla trasiga, som en slaffsig syltburk som passerat sitt "bäst före"-datum. Vi har gått sönder tillsammans på grund av varandra. Åh, vad jag hatar fina fasader, villor i utkanten av stan med stora tomtar och hundar. Precis sånna är vi, och bakom allt det där så finns det ingenting kvar.
Jag hatar när folk kallar oss för "den perfekta familjen", mamma, pappa, barn och hund. Inga skiljsmässor, inga dödsfall och inget bråk. Tror ni ja, era jävla idioter.
Det är sjukt hur mycket man aldrig delar med sig av utan gömmer bakom allt det fina, perfekta, falska. Suck.
Som vanligt satt vi vid köksbordet och åt frukost utan att prata med varann, en meter bakom mig satt min lillasyster och cyklade som en galning på träningscykeln. Ge mig lite ro vid matbordet tack, det är det enda jag ber om.
Nu ska jag leta lägenhet.
Mera Thailand och heja skåne
Var och hämtade ut engångskamerabilderna från Thailand idag. Kunde konstatera att dom allra flesta var tagna på fyllan och att bildkvalitén sög.
Delar med mig av några:
Delar med mig av några:
...
Jag hade verkligen på känn att det var någonting som inte riktigt stod rätt till.
Mitt hjärta har varit en tickande bomb ikväll. Kom hem Jenny.
Jag som precis lovat mig själv att sluta varna andra för att livet kan vara farligt. Livet är ett skämt.
-
Mitt hjärta har varit en tickande bomb ikväll. Kom hem Jenny.
Jag som precis lovat mig själv att sluta varna andra för att livet kan vara farligt. Livet är ett skämt.
-
Torsdagsmys, och lite fylla
Kul att idag läsa gårdagens fylleinlägg. Förvånansvärt lite felstavningar, jag undrar hur lång tid det tog egentligen?
Blev lite för mycket alkohol för en vanlig torsdag igår, men trevligt som bara den.
Jag fick en spontanpresent av Essy igår, det var längesedan någon gjorde något sånt. Gulligt. Presenten var en väldigt fin grön väska från den prickiga katten som jag blev lite kär i någon gång för längesedan, en av sex, sista kvar. Det gäller att passa på! Pussar till Essy, hon är nästan för bra för att vara sann.
På vagnen till Stigbergstorget såg jag mina gamla pojkväns tre år yngre dubbelgångare. Vad snurrigt det lät, men dom var i alla fall läskigt lika förutom att den här killen antagligen var yngre. Tyckte nästan synd om honom så som jag tittade, han trodde nog att jag försökte lägga in någon tattig spårvagns-stöt.
Hos Essy blev det hattprovning, hela gänget satt tillsist med stora hattar, glittriga baskrar och stora glasögon kring hennes lilla köksbord. Det var synd att jag inte hade med mig kameran. Vi drack vin och åt bullar. Dom bästa hängen är nästan alltid spontanhäng.
Blev lite för mycket alkohol för en vanlig torsdag igår, men trevligt som bara den.
Jag fick en spontanpresent av Essy igår, det var längesedan någon gjorde något sånt. Gulligt. Presenten var en väldigt fin grön väska från den prickiga katten som jag blev lite kär i någon gång för längesedan, en av sex, sista kvar. Det gäller att passa på! Pussar till Essy, hon är nästan för bra för att vara sann.
På vagnen till Stigbergstorget såg jag mina gamla pojkväns tre år yngre dubbelgångare. Vad snurrigt det lät, men dom var i alla fall läskigt lika förutom att den här killen antagligen var yngre. Tyckte nästan synd om honom så som jag tittade, han trodde nog att jag försökte lägga in någon tattig spårvagns-stöt.
Hos Essy blev det hattprovning, hela gänget satt tillsist med stora hattar, glittriga baskrar och stora glasögon kring hennes lilla köksbord. Det var synd att jag inte hade med mig kameran. Vi drack vin och åt bullar. Dom bästa hängen är nästan alltid spontanhäng.
en bra grej med mig själv
herregud vad skönt det kan vara att värma händerna mot ett par bröst!
dvs, mina bröst.
nu blev jag varm och mysig. det enda bra med mina tuttar.
uh, tror jag hatar det ordet. tuttar, *ryser*.
hejdå!
dvs, mina bröst.
nu blev jag varm och mysig. det enda bra med mina tuttar.
uh, tror jag hatar det ordet. tuttar, *ryser*.
hejdå!
En blogg för mycket för världen
Idag bestämde jag mig för att göra lite nytta, besegra suget efter att bara ligga i soffan och kolla på tv eller sitta på Da Matteo och dricka kaffe. Det börjar bli dags att ta tag i sitt liv igen, och jag är peppad på det - innerst inne.
Jag undrar bara varför det ska vara så svårt att bli vuxen? Det är pressen och kraven, och allt man måste kunna och göra. Tänk om man står där som tjejen som kunde blivit nåt men inte riktigt räckte till.
Pengar är ångest.
Kärlek är komplicerat.
Bostad är nästan omöjligt.
Men i alla fall, idag bestämde jag mig för att sluta tveka och bara köra på. Jag vet ju vad jag vill, är bara rädd att inte nå ända dit på en och samma gång. Vad fan gör det? Ingenting egentligen. Det sitter ju i skallen. Det kan ju knappast gå mer än åt helvete och då får man väl börja om på nytt. Eheh.
Herregud vad jag ordbajsar.
Gick upp vid sju idag, åkte till sjukhuset och träffade Peter. Jag sa att jag skulle sluta vara dålig nu, eller i alla fall försöka leva som jag borde. Han tyckte det lät som en bra idé tror jag. Sluta vara bitter och inse att det finns saker man inte kan göra så mycket åt, sjukdomar, åkommor och trassel som inte går att bota med medicin men å andra sidan är rätt ofarliga.
På väg till bussen öste regnet ner och jag frös, men jag lyssnade på min ipod, dagdrömde lite och kände mig rätt glad. När jag kom hem städade jag lite och började fila på en ansökan till HFF. Nu har jag städat ännu mer, fått iväg alla mina "viktiga mail", fixat med bilder till hemsidan och tränat i en timme. Gött.
Min kalender är full av såkallade "skitjobb" den närmaste tiden, men jag får i alla fall syssla med nåt jag tycker är kul. Jag får i alla fall ha en fot innanför dörren hos lite roliga tidningar och människor.
Nu river jag ribban för det här var det töntigaste inlägget jag någonsin skivit tror jag, men whattöfukk.
Jag undrar bara varför det ska vara så svårt att bli vuxen? Det är pressen och kraven, och allt man måste kunna och göra. Tänk om man står där som tjejen som kunde blivit nåt men inte riktigt räckte till.
Pengar är ångest.
Kärlek är komplicerat.
Bostad är nästan omöjligt.
Men i alla fall, idag bestämde jag mig för att sluta tveka och bara köra på. Jag vet ju vad jag vill, är bara rädd att inte nå ända dit på en och samma gång. Vad fan gör det? Ingenting egentligen. Det sitter ju i skallen. Det kan ju knappast gå mer än åt helvete och då får man väl börja om på nytt. Eheh.
Herregud vad jag ordbajsar.
Gick upp vid sju idag, åkte till sjukhuset och träffade Peter. Jag sa att jag skulle sluta vara dålig nu, eller i alla fall försöka leva som jag borde. Han tyckte det lät som en bra idé tror jag. Sluta vara bitter och inse att det finns saker man inte kan göra så mycket åt, sjukdomar, åkommor och trassel som inte går att bota med medicin men å andra sidan är rätt ofarliga.
På väg till bussen öste regnet ner och jag frös, men jag lyssnade på min ipod, dagdrömde lite och kände mig rätt glad. När jag kom hem städade jag lite och började fila på en ansökan till HFF. Nu har jag städat ännu mer, fått iväg alla mina "viktiga mail", fixat med bilder till hemsidan och tränat i en timme. Gött.
Min kalender är full av såkallade "skitjobb" den närmaste tiden, men jag får i alla fall syssla med nåt jag tycker är kul. Jag får i alla fall ha en fot innanför dörren hos lite roliga tidningar och människor.
Nu river jag ribban för det här var det töntigaste inlägget jag någonsin skivit tror jag, men whattöfukk.
weekend i paris
"Jag tror det är bäst att du sover på golvet, för vi har ju legat med varann"
o k e j
o k e j
ÄNTLIGEN ENSAM
Alltså holy fuck vilken god smoothie jag lyckades blanda ihop alldeles nyss!
Dessutom är det ingen som bråkar eller skriker.
Dessutom är det ingen som bråkar eller skriker.
the pepp is sitting in my hals
jag måste ha en ny kamera,
eller så slutar jag fota?
andra saker jag skulle behöva nytt av:
- en ny mage
- en ny säng
- ett nytt jobb
- ett nytt liv
eller så slutar jag fota?
andra saker jag skulle behöva nytt av:
- en ny mage
- en ny säng
- ett nytt jobb
- ett nytt liv
Dagbok från Thailand
Jag lovade mig själv att aldrig mer ta "turistbilder", det löftet har jag brutit. Jag lovade även mig själv att ta fler och bättre bilder än egypten förra året, det löftet har jag absolut brutit.
Har inte fotat så mycket alls faktiskt, i alla fall inte digitalt. Min kamera kunde likagärna skrotas nu, den mår inte bra, och för att inte tala om smutsen på linsen. Haha.
Nej mina vänner, här har det mest blivit hotellrumsbilder på halvnaken syster och sandstränder med köttiga halvstekta svenskar.
080117
Flygplanet vi åkte med var uråldrigt, föll nästan sönder bara man tittade på det och min flygrädsla som jag gärna förtränger skrek "HEEJ HEEEJ!". Emmeli längtade efter flygplansmaten, någonting hon senare skull ångra bittert men det är trots allt resans höjspunkt, överraskningsmomentet. Resan var ett helvete för någon med en 70årings kropp, så sjukt små flygstolar och trånga utrymmen.
Det första jag ser när vi stiger av planet är en tjej med så kosta jeansshorts så att läpparna kikar fram, och då menar jag inte dom i ansiktet. Hej Thailand tänker jag, kul att vara här.
Avresa 22.00 efter en lång dag i Göteborg, flygresa strax över 13 timmar, sex timmars tidsförskjutning. Jag somnar i bilen påväg till hotellet, haha. Hinner inte se så mycket av landet, men det känns förlåtligt när man varit vaken i en bra bit över ett dygn. Sover vidare på hotellet och runt med dygnet, konstigt. Skönt.
080118
Okej. Thailand är verkligen fint. Vår air conditioner på rummet tar oss dock tillbaka till kalla Sverige, det blir svinkallt efter en stund. Dock väldigt skönt när man kommer utifrån hettan. Att öppna fönstret och mötas av en varm bris känns rätt ovant, vill man ha det varmare inomhus så öppnar man fönstret liksom..
Halvet är turkost, sanden är vit och turisterna är feta. Precis så som man tänker sig det.
När vi vaknade idag var det mulet, jag tog det som ett bra tecken för då slipper man bränna upp sig. Man kan ligga i havet hur länge som helst, underbart. Fast det är salt som fan, håret blir till ett enda stort lockigt sockervadd. Sedan försvann molnen och det blev sjukt varmt, vi sökte skydd på en uteservering och drack melondrinkar. Gott.
Människorna här verkar alltid ha ett leende på läppnara, det är ovant för en bitter svenne som mig. Hur orkar dom? Fast man blir glad av det, mår bra.
Överallt springer det små söta ödlor, på väggar och tak. Jag gillar verkligen ödlor, dom är inte alls som ormar eller andra läskiga djur. Här kan jag gärna stanna ett bra tag känns det som.
080119
I utkanten av en lummig park sitter det en ung tjej. I handen har hon en bok och ögonen är gömda bakom svarta solglasögon, om hon har sin blick på texten i boken eller någonting annat är det bara hon som vet. Det är ingen bra dag, fast ändå en bra dag och solen står högt på himlen. Jag ligger platt på rygg på min hårda säng och tänker på vad jag vill men inte kan. Det är inte att bara stänga av vissa saker fastän man åker långt, långt bort. Man kan fly från Sverige, men inte från såg själv.
Jag gillar egentligen inte alls turistställen, är glad att vårt hotell är litet, mysigt och ligger lite skym undan från allt det andra. Jag vill se det riktiga, uppleva och känna på den sanna atmosfären. Tröttnar på strand, sol och bad efter ett par dagar. Det har aldrig gett mig något mer än en solbränna, och hur länge varar den när man är tillbaka i norden? Inte länge.
Vill öppna upp.
080120
Sov som en stock och vaknade av att det nästan inte var någon luft i rummet, stängde av air conditionerskiten igår. Varmaste dagen hittills. Började med hurig motionssimning i vår pool. Vi har verkligen världens mysigaste bakgård, rätt liten med massa träd och ljus, och mitt i det en pool. Tycker om hotellet mer och mer för varje dag, och personerna som jobbar där är nästan som en del av familjen redan. Här slår varma hjärtan och det är svårt att inte vara glad, vilket är bra. Känns konstigt att tänka på tragedier som inträffat här, försöker låta bli.
Det spelar egentligen ingen roll vilken tid på dygnet det är, alltid varmt. Bara det att luften blir lite fuktig istället för het på kvällen och myggen kommer fram.
Gick ner senare till halvet idag, det var en mindre uppståendelse. På strandkanten låg det en stor mörklila/svart manet. Konstigt att se när resten av halvet var spegelblankt och turkost, dessutom hatar jag maneter och blev lite illa till mods. Senare när jag badade kände jag hur det brände till som fan mellan benen och på låren, kul att bränna underlifet på manet. Trådar såklart, jag vet hur manater fungerar (manetexpert). Det gick dock över ganska fort, tack och lov att det inte var nån värre sort. Bestämde mig för att inte bada i halvet mer den dagen. Läste ut en bok istället, men i slutet började bokstäverna flyta ihop med varandra. För lite vatten, för mycket sol och inga glasögon var ingen lyckad kombo. Gick tillbaka till hotellet och längtade efter båtturer till små öar, djungeldjur och andra upplevelser än turisparadis och marknad.
Senare på kvällen bestämde jag och Emmeli oss för att utforsta Karons barer och klubbar lite mer, och vi hittade världens skönaste ställe, fem minuter efter att vi satt oss så hade vi dessutom hookat med några fulla skåningar och en thai. Ölen är för billig här, eller alkoholen över huvud taget är för billig. När klockan var mitt i natten tog vi en taxi till en annan stad och värsta djungelefterfeststället, hängbroar, vatten och folk som dansade överallt. Skåningarna hade varit där ett par år i rad visste betydligt mer än oss, hur skönt gäng som helst. Vi hade verkligen roligt och det visade sig dessutom att vi nästan bodde grannar hemma i Karon.
080121
Sov bort hela förmiddagen, vaknade vid lunch och tog en simtur i poolen. Åt god mat på en uteservering och njöt av livet. På eftermiddagen tog vi en taxi till ett stort köpcenter några mil bort, saker och ting här är så billiga att man ibland tror att det är ett skämt. Naturen här är helt sinnessjukt vacker, jag satt som förstenad under hela resan och bara glodde ut på allt vi åkte förbi. Jag vill fota massor, men det blir nästan inget.
Någonting som är väldigt stort här är ju alla billiga massageställen, ligger minst ett på varje gata där man kan få allt ifrån fotmassage till oljemassage eller thai för allt mellan 20-120 svenska kronor för en timme. Stört billigt. Vi har lärt känna några jättesöta kvinnor vid vårt hotell, och lov att komma förbi deras ställe. Rena drömmen för någon med värk i kroppen.
080122
Jag tillhör fortfarande den bleka turistskaran här i Thai. Förstår inte hur vissa människor kan bli så bruna. Jag får lite fräknar på näsan och blir några nyanser brunare på kroppen men inte mer än så. Dagarna går alldeles för snabbt, jag har börjar övervaga att boka om hemresan och stanna lite längre. Kommer antagligen inte bli så, men jag önskar. Dricker öl på bästa baren nästan varje kväll, och inatt efter att klockan passerat tolv så fick vi hela stället att sjunga födelsedagssånger och bandet att spela för pappa som fyller 50 år. Fint.
080123
Idag fyller pappa år, och det är ju egentligen av den anledningen vi befinner oss i Thailand just nu. 50års resan. Vi har legat på stranden nästan hela dagen, en födelsedagspresent blev en liten tur ovanför havet för min kära far. Jag stod på stranden och var orolig, tänkte på folk man sett på tv som släpats i sanden när dom ska åka sån där ballong efter båt. Ha!
Vi har även fått en sköningvän här som kallas Kjell, åt en sjukt god middag på hans restaurang ikväll. Födelsedagen fortsatte med en fotmassage, 30 svenska kronor för en timme. När dom var klara kändes det som att man svävade fram. Haha. Vi spenderade kvällen på våra favoritbarer, sedan mötte jag och Emmeli upp skåningarna för en sista kväll med gänget innan dom skulle vidare ut i världen. Överallt finns det små tatuering och percingsställen här, och det är inget snack om att man inte skulle få göra nåt där om man är alkoholpåverkad. Skåningarna passade på att sätta varsin piercing i bröstvårtorna, ett semesterminne. Ehm. Typiskt svensk, ung, full turisskara bestående av unga killar. Hoppas det läker som det ska.
Det är skönt att ingen vet vem man är här. Inatt promenerade jag på stranden med min favoritskåning, trist att dom åker imorgon. Sedan låg vi i varsin solstol och drack öl tills klockan var alldeles för mycket. Han frågade om jag ville sova på hans rum, jag tänkte att om han kände mig så skulle han aldrig fråga. Jag bad honom säga mitt riktiga namn, kanske elakt för jag någonstans visste att han aldrig hade hört det eftersom min syster och alla andra hela tiden kallat mig för Ejan. Han kunde ju ha fan frågat, och jag såg hur pinsamt han tyckte det var när han insåg att han faktiskt inte visste vad tjejen han precis bjudit in på rummet hette. Han la händerna för ansiktet, då gick jag.
Jag hatar att säga hejdå.
080124
Vaknade bakis som fan och luftkontitioneringen hade gått sönder. Kändes som att sova i en bastu och jag var på dåligt humör. Igårkväll hade jag smsat "EVELINA" till skåne, och han svarade att han aldrig skulle glömma det namnet. Det kändes gött att tvinga in sig i någon annans huvud. Vi borde allihopa boka om hemresorna. Det vill jag göra i alla fall.
Powernappade, åt gott, powernappade igen. Imorgon åker vi från ö till ö. Yes.
080125
Min mage ger verkligen upp mer och mer för varje dag. Sov nog inte mer än två, tre timmar inatt. Låg och vred mig i sängen, luften var varm och fuktig, man liksom klibbar fast i lakanen. Den lilla stund jag sov drömde jag mardrömmar om vänner som föll ner för trappor, stup.
Steg upp vid sju, mådde skit. Idag var dagen jag verkligen sett fram emot, också mår jag skit. SKIT. Båtersa ut till lite olika öar och rev, jag var peppad med undervattenskamera, snorkel och cyklop. Ville inte bli stoppad av en kropp som inte funderar som den ska. När jag säger att min mage ger upp, då menar jag inte turistmagegrejen, utan att den verkligen slutar fungera. Jag får sån värk att jag knappt kan stå upp, svullnar som en ballong, har svårt att äta utan att få väldigt ont, kan inte gå på toaletten. Kul. Båtturen var sådär, men när man väl var nere i vattnet kändes det mycket bättre. Jag har alltid trivts bra i vatten, spenderade största delen av dagen tillsammans med massa färgglaga fiskar. Det som fick mig att tillslut ta av mig simfötterna var ett möte med en lång blå/svart-vitrandig orm. Kan inte med ord beskriva vad jag känner inför ormar, dom är så sjuka djur. Läskigt.
Väl hemma på hotellet låg jag utslagen i sängen, men senare på kvällen tvingade semsterviljan och grannen med mig på en ölrunda på våra stammisbarer. Efter några öl mådde min mage rätt bra. Alkoholintaget här tycks aldrig blir för stort, och grannen är sjukt rolig. Efter en barrunda från reggae till rock landar vi på hotellbaren intill poolen. Vi får hotellpersonalen att shotta, jag däckar medans dom andra nattbadar till någon ringer och klagar i receptionen.
080126
Idag fyller lillasyster 16 år så vi laddar för fest. Äter god mat, ligger lite i solen. Våra bar-kompisar har fixar fint när vi kommer med presenter, tårta och blommor. På hotellet gratulerar danskarna genom att strippa.
Senare på kvällen ska vi åka till nåt dansställe, har hört att det ska ligga med gångavstånd från hotellet, men vi tar en taxi i alla fall och tur är väl det. När vi åkt i 20 minuter i kolsvart skog med elefantvarningsskyltar vid sidorna ger vi upp, ber chauffören köra tillbaka till hotellet och sover.
080127
Sover bort hela dagen. Sover och sover och sover. Vill inte gå upp idag, vill inte göra nåt. Drömmer drömmar och sverige, mördarelefanter och läskiga tjejer. När det är mörkt ute stiger jag upp, grannarna tror att jag är sjuk dom sitter på bakgården och dricker alkohol. Jag vill göra dom sällskap men min mage säger absolut nej. Går och köper godis istället, håller ut allt på sängen och har ensamfest.
080128
Blir hämtade klockan sju av en minibuss som ska ta oss ut till hamnen där vi ska åka först färja till Phi Phi Island, och sedan båt vidare till Ko lanta. Min mage är inte snäll idag heller. Sååå mycket människor när vi kommer dit, jag tror först att det är ett skämt, hur ska alla få plats på den båten? Men det går minsann, folk sitter hullerombuller. Vi åker förbi "The Beach", vackra laguner, och konstiga öar och grottor i bergen. På Ko lanta ska vi hälsa på vänner som nyss köpt hus där, framme i hamnen tar vi en tuktuk (taxi), det är en motorcykel med en slags sidovagn, absolut inte menad för sex personer och packning. Folk som såg oss skrattade och pekade, förstår inte varför vi inte kunde ta två för att få plats? Efter en stund kommer vi in i ett nytt område, plötsligt har vi sånna jävla lyxvillor framför oss, vi stannar vid en med strandtomt. Jag tänker att det är som en film, sån jävla lyx. Vill helst inte vara där, promenerar på stranden, är trött på min kropp.
På kvällen äter vi middag på en mysig restaurang, sitter på kuddar vid stranden och ser på en eldshow. Sedan tar vi en jeep till en bar, kanske världens bästa bar. Jag hade inte med mig min kamera denna kvällen heller och det är omöjligt att beskriva men det var som en annan värld. Sträckte sig från dungeln och ner till stranden, konstiga små lampor som hängde överallt, små ljus, delar av gamla båtar och träd som slingrade sig. Dit ska jag åka tillbaka.
Sedan var det värk, värk och värk så vi åkte hem.
080129
Sov bättre än någonsin i en mjuk svennesäng med lagom mycket luftkonditionering, men så fort jag reser mig upp på morgonen gör sig min mage påmind om att det är den som bestämmer och inte jag. Trist att inte kunna njuta av allt det fina. Jag åker till apoteket, där har dom hjälp för allt. Dunderkurer också. Jag får lite piller som ska få min mage att komma igång igen, men det ska ta massa timmar innan dom börjar verka. Sedan åker vi samma båtresta tillbaka, jag sover mest. Sitter och tittar ut lite över havet och ser delfiner, roligt. När vi kommer hem hänger vi med grannarna, när dom andra går ut är det dags för mig att sova. Precis när jag ska somna in börjar tabletterna spöka, jag börjar må illa, min mage låter som ett galet djur och jag får sjukt ont. Sedan spenderar jag halva natten på toaletten. Naturlig tarmsköljning. Yes.
080130
Vaknar och känner mig som en ny människa, bortsatt från att ryggen ömmar efter natten aktiviteter/krystvärkar, haha. Spenderar halva dagen på en luftmadrass i poolen. Vi börjar bli som en liten familj nu, hotellgästerna och personelen. Det är ju så litet. Folk skrattar, skvätter vatten och har det bra. Senare på dagen åker vi in till Phuket town, mitt mål är att shoppa upp mina sista pengar och det går ganska bra.
På kvällen blir det utgång med Johan, grannen. Vi har verkligen roligt tillsammans och det blir sent fastän han ska upp och dyka tidigt morgonen efter. Jag önskar att jag orkat släpa med mig kameran, men det gjorde jag inte. Det är så skönt att inte ha den med sig. Jag och Emmeli somnar nog inte förrän efter sju på morgonen, några timmar innan vi ska checka ut. Bakfyllan dagen därpå får man ta för en sjukt rolig kväll.
080131
Jag vill inte åka hem men jag gör det ändå på grund av min längtan efter ostmacka och mac.
Har inte fotat så mycket alls faktiskt, i alla fall inte digitalt. Min kamera kunde likagärna skrotas nu, den mår inte bra, och för att inte tala om smutsen på linsen. Haha.
Nej mina vänner, här har det mest blivit hotellrumsbilder på halvnaken syster och sandstränder med köttiga halvstekta svenskar.
080117
Flygplanet vi åkte med var uråldrigt, föll nästan sönder bara man tittade på det och min flygrädsla som jag gärna förtränger skrek "HEEJ HEEEJ!". Emmeli längtade efter flygplansmaten, någonting hon senare skull ångra bittert men det är trots allt resans höjspunkt, överraskningsmomentet. Resan var ett helvete för någon med en 70årings kropp, så sjukt små flygstolar och trånga utrymmen.
Det första jag ser när vi stiger av planet är en tjej med så kosta jeansshorts så att läpparna kikar fram, och då menar jag inte dom i ansiktet. Hej Thailand tänker jag, kul att vara här.
Avresa 22.00 efter en lång dag i Göteborg, flygresa strax över 13 timmar, sex timmars tidsförskjutning. Jag somnar i bilen påväg till hotellet, haha. Hinner inte se så mycket av landet, men det känns förlåtligt när man varit vaken i en bra bit över ett dygn. Sover vidare på hotellet och runt med dygnet, konstigt. Skönt.
080118
Okej. Thailand är verkligen fint. Vår air conditioner på rummet tar oss dock tillbaka till kalla Sverige, det blir svinkallt efter en stund. Dock väldigt skönt när man kommer utifrån hettan. Att öppna fönstret och mötas av en varm bris känns rätt ovant, vill man ha det varmare inomhus så öppnar man fönstret liksom..
Halvet är turkost, sanden är vit och turisterna är feta. Precis så som man tänker sig det.
När vi vaknade idag var det mulet, jag tog det som ett bra tecken för då slipper man bränna upp sig. Man kan ligga i havet hur länge som helst, underbart. Fast det är salt som fan, håret blir till ett enda stort lockigt sockervadd. Sedan försvann molnen och det blev sjukt varmt, vi sökte skydd på en uteservering och drack melondrinkar. Gott.
Människorna här verkar alltid ha ett leende på läppnara, det är ovant för en bitter svenne som mig. Hur orkar dom? Fast man blir glad av det, mår bra.
Överallt springer det små söta ödlor, på väggar och tak. Jag gillar verkligen ödlor, dom är inte alls som ormar eller andra läskiga djur. Här kan jag gärna stanna ett bra tag känns det som.
080119
I utkanten av en lummig park sitter det en ung tjej. I handen har hon en bok och ögonen är gömda bakom svarta solglasögon, om hon har sin blick på texten i boken eller någonting annat är det bara hon som vet. Det är ingen bra dag, fast ändå en bra dag och solen står högt på himlen. Jag ligger platt på rygg på min hårda säng och tänker på vad jag vill men inte kan. Det är inte att bara stänga av vissa saker fastän man åker långt, långt bort. Man kan fly från Sverige, men inte från såg själv.
Jag gillar egentligen inte alls turistställen, är glad att vårt hotell är litet, mysigt och ligger lite skym undan från allt det andra. Jag vill se det riktiga, uppleva och känna på den sanna atmosfären. Tröttnar på strand, sol och bad efter ett par dagar. Det har aldrig gett mig något mer än en solbränna, och hur länge varar den när man är tillbaka i norden? Inte länge.
Vill öppna upp.
080120
Sov som en stock och vaknade av att det nästan inte var någon luft i rummet, stängde av air conditionerskiten igår. Varmaste dagen hittills. Började med hurig motionssimning i vår pool. Vi har verkligen världens mysigaste bakgård, rätt liten med massa träd och ljus, och mitt i det en pool. Tycker om hotellet mer och mer för varje dag, och personerna som jobbar där är nästan som en del av familjen redan. Här slår varma hjärtan och det är svårt att inte vara glad, vilket är bra. Känns konstigt att tänka på tragedier som inträffat här, försöker låta bli.
Det spelar egentligen ingen roll vilken tid på dygnet det är, alltid varmt. Bara det att luften blir lite fuktig istället för het på kvällen och myggen kommer fram.
Gick ner senare till halvet idag, det var en mindre uppståendelse. På strandkanten låg det en stor mörklila/svart manet. Konstigt att se när resten av halvet var spegelblankt och turkost, dessutom hatar jag maneter och blev lite illa till mods. Senare när jag badade kände jag hur det brände till som fan mellan benen och på låren, kul att bränna underlifet på manet. Trådar såklart, jag vet hur manater fungerar (manetexpert). Det gick dock över ganska fort, tack och lov att det inte var nån värre sort. Bestämde mig för att inte bada i halvet mer den dagen. Läste ut en bok istället, men i slutet började bokstäverna flyta ihop med varandra. För lite vatten, för mycket sol och inga glasögon var ingen lyckad kombo. Gick tillbaka till hotellet och längtade efter båtturer till små öar, djungeldjur och andra upplevelser än turisparadis och marknad.
Senare på kvällen bestämde jag och Emmeli oss för att utforsta Karons barer och klubbar lite mer, och vi hittade världens skönaste ställe, fem minuter efter att vi satt oss så hade vi dessutom hookat med några fulla skåningar och en thai. Ölen är för billig här, eller alkoholen över huvud taget är för billig. När klockan var mitt i natten tog vi en taxi till en annan stad och värsta djungelefterfeststället, hängbroar, vatten och folk som dansade överallt. Skåningarna hade varit där ett par år i rad visste betydligt mer än oss, hur skönt gäng som helst. Vi hade verkligen roligt och det visade sig dessutom att vi nästan bodde grannar hemma i Karon.
080121
Sov bort hela förmiddagen, vaknade vid lunch och tog en simtur i poolen. Åt god mat på en uteservering och njöt av livet. På eftermiddagen tog vi en taxi till ett stort köpcenter några mil bort, saker och ting här är så billiga att man ibland tror att det är ett skämt. Naturen här är helt sinnessjukt vacker, jag satt som förstenad under hela resan och bara glodde ut på allt vi åkte förbi. Jag vill fota massor, men det blir nästan inget.
Någonting som är väldigt stort här är ju alla billiga massageställen, ligger minst ett på varje gata där man kan få allt ifrån fotmassage till oljemassage eller thai för allt mellan 20-120 svenska kronor för en timme. Stört billigt. Vi har lärt känna några jättesöta kvinnor vid vårt hotell, och lov att komma förbi deras ställe. Rena drömmen för någon med värk i kroppen.
080122
Jag tillhör fortfarande den bleka turistskaran här i Thai. Förstår inte hur vissa människor kan bli så bruna. Jag får lite fräknar på näsan och blir några nyanser brunare på kroppen men inte mer än så. Dagarna går alldeles för snabbt, jag har börjar övervaga att boka om hemresan och stanna lite längre. Kommer antagligen inte bli så, men jag önskar. Dricker öl på bästa baren nästan varje kväll, och inatt efter att klockan passerat tolv så fick vi hela stället att sjunga födelsedagssånger och bandet att spela för pappa som fyller 50 år. Fint.
080123
Idag fyller pappa år, och det är ju egentligen av den anledningen vi befinner oss i Thailand just nu. 50års resan. Vi har legat på stranden nästan hela dagen, en födelsedagspresent blev en liten tur ovanför havet för min kära far. Jag stod på stranden och var orolig, tänkte på folk man sett på tv som släpats i sanden när dom ska åka sån där ballong efter båt. Ha!
Vi har även fått en sköningvän här som kallas Kjell, åt en sjukt god middag på hans restaurang ikväll. Födelsedagen fortsatte med en fotmassage, 30 svenska kronor för en timme. När dom var klara kändes det som att man svävade fram. Haha. Vi spenderade kvällen på våra favoritbarer, sedan mötte jag och Emmeli upp skåningarna för en sista kväll med gänget innan dom skulle vidare ut i världen. Överallt finns det små tatuering och percingsställen här, och det är inget snack om att man inte skulle få göra nåt där om man är alkoholpåverkad. Skåningarna passade på att sätta varsin piercing i bröstvårtorna, ett semesterminne. Ehm. Typiskt svensk, ung, full turisskara bestående av unga killar. Hoppas det läker som det ska.
Det är skönt att ingen vet vem man är här. Inatt promenerade jag på stranden med min favoritskåning, trist att dom åker imorgon. Sedan låg vi i varsin solstol och drack öl tills klockan var alldeles för mycket. Han frågade om jag ville sova på hans rum, jag tänkte att om han kände mig så skulle han aldrig fråga. Jag bad honom säga mitt riktiga namn, kanske elakt för jag någonstans visste att han aldrig hade hört det eftersom min syster och alla andra hela tiden kallat mig för Ejan. Han kunde ju ha fan frågat, och jag såg hur pinsamt han tyckte det var när han insåg att han faktiskt inte visste vad tjejen han precis bjudit in på rummet hette. Han la händerna för ansiktet, då gick jag.
Jag hatar att säga hejdå.
080124
Vaknade bakis som fan och luftkontitioneringen hade gått sönder. Kändes som att sova i en bastu och jag var på dåligt humör. Igårkväll hade jag smsat "EVELINA" till skåne, och han svarade att han aldrig skulle glömma det namnet. Det kändes gött att tvinga in sig i någon annans huvud. Vi borde allihopa boka om hemresorna. Det vill jag göra i alla fall.
Powernappade, åt gott, powernappade igen. Imorgon åker vi från ö till ö. Yes.
080125
Min mage ger verkligen upp mer och mer för varje dag. Sov nog inte mer än två, tre timmar inatt. Låg och vred mig i sängen, luften var varm och fuktig, man liksom klibbar fast i lakanen. Den lilla stund jag sov drömde jag mardrömmar om vänner som föll ner för trappor, stup.
Steg upp vid sju, mådde skit. Idag var dagen jag verkligen sett fram emot, också mår jag skit. SKIT. Båtersa ut till lite olika öar och rev, jag var peppad med undervattenskamera, snorkel och cyklop. Ville inte bli stoppad av en kropp som inte funderar som den ska. När jag säger att min mage ger upp, då menar jag inte turistmagegrejen, utan att den verkligen slutar fungera. Jag får sån värk att jag knappt kan stå upp, svullnar som en ballong, har svårt att äta utan att få väldigt ont, kan inte gå på toaletten. Kul. Båtturen var sådär, men när man väl var nere i vattnet kändes det mycket bättre. Jag har alltid trivts bra i vatten, spenderade största delen av dagen tillsammans med massa färgglaga fiskar. Det som fick mig att tillslut ta av mig simfötterna var ett möte med en lång blå/svart-vitrandig orm. Kan inte med ord beskriva vad jag känner inför ormar, dom är så sjuka djur. Läskigt.
Väl hemma på hotellet låg jag utslagen i sängen, men senare på kvällen tvingade semsterviljan och grannen med mig på en ölrunda på våra stammisbarer. Efter några öl mådde min mage rätt bra. Alkoholintaget här tycks aldrig blir för stort, och grannen är sjukt rolig. Efter en barrunda från reggae till rock landar vi på hotellbaren intill poolen. Vi får hotellpersonalen att shotta, jag däckar medans dom andra nattbadar till någon ringer och klagar i receptionen.
080126
Idag fyller lillasyster 16 år så vi laddar för fest. Äter god mat, ligger lite i solen. Våra bar-kompisar har fixar fint när vi kommer med presenter, tårta och blommor. På hotellet gratulerar danskarna genom att strippa.
Senare på kvällen ska vi åka till nåt dansställe, har hört att det ska ligga med gångavstånd från hotellet, men vi tar en taxi i alla fall och tur är väl det. När vi åkt i 20 minuter i kolsvart skog med elefantvarningsskyltar vid sidorna ger vi upp, ber chauffören köra tillbaka till hotellet och sover.
080127
Sover bort hela dagen. Sover och sover och sover. Vill inte gå upp idag, vill inte göra nåt. Drömmer drömmar och sverige, mördarelefanter och läskiga tjejer. När det är mörkt ute stiger jag upp, grannarna tror att jag är sjuk dom sitter på bakgården och dricker alkohol. Jag vill göra dom sällskap men min mage säger absolut nej. Går och köper godis istället, håller ut allt på sängen och har ensamfest.
080128
Blir hämtade klockan sju av en minibuss som ska ta oss ut till hamnen där vi ska åka först färja till Phi Phi Island, och sedan båt vidare till Ko lanta. Min mage är inte snäll idag heller. Sååå mycket människor när vi kommer dit, jag tror först att det är ett skämt, hur ska alla få plats på den båten? Men det går minsann, folk sitter hullerombuller. Vi åker förbi "The Beach", vackra laguner, och konstiga öar och grottor i bergen. På Ko lanta ska vi hälsa på vänner som nyss köpt hus där, framme i hamnen tar vi en tuktuk (taxi), det är en motorcykel med en slags sidovagn, absolut inte menad för sex personer och packning. Folk som såg oss skrattade och pekade, förstår inte varför vi inte kunde ta två för att få plats? Efter en stund kommer vi in i ett nytt område, plötsligt har vi sånna jävla lyxvillor framför oss, vi stannar vid en med strandtomt. Jag tänker att det är som en film, sån jävla lyx. Vill helst inte vara där, promenerar på stranden, är trött på min kropp.
På kvällen äter vi middag på en mysig restaurang, sitter på kuddar vid stranden och ser på en eldshow. Sedan tar vi en jeep till en bar, kanske världens bästa bar. Jag hade inte med mig min kamera denna kvällen heller och det är omöjligt att beskriva men det var som en annan värld. Sträckte sig från dungeln och ner till stranden, konstiga små lampor som hängde överallt, små ljus, delar av gamla båtar och träd som slingrade sig. Dit ska jag åka tillbaka.
Sedan var det värk, värk och värk så vi åkte hem.
080129
Sov bättre än någonsin i en mjuk svennesäng med lagom mycket luftkonditionering, men så fort jag reser mig upp på morgonen gör sig min mage påmind om att det är den som bestämmer och inte jag. Trist att inte kunna njuta av allt det fina. Jag åker till apoteket, där har dom hjälp för allt. Dunderkurer också. Jag får lite piller som ska få min mage att komma igång igen, men det ska ta massa timmar innan dom börjar verka. Sedan åker vi samma båtresta tillbaka, jag sover mest. Sitter och tittar ut lite över havet och ser delfiner, roligt. När vi kommer hem hänger vi med grannarna, när dom andra går ut är det dags för mig att sova. Precis när jag ska somna in börjar tabletterna spöka, jag börjar må illa, min mage låter som ett galet djur och jag får sjukt ont. Sedan spenderar jag halva natten på toaletten. Naturlig tarmsköljning. Yes.
080130
Vaknar och känner mig som en ny människa, bortsatt från att ryggen ömmar efter natten aktiviteter/krystvärkar, haha. Spenderar halva dagen på en luftmadrass i poolen. Vi börjar bli som en liten familj nu, hotellgästerna och personelen. Det är ju så litet. Folk skrattar, skvätter vatten och har det bra. Senare på dagen åker vi in till Phuket town, mitt mål är att shoppa upp mina sista pengar och det går ganska bra.
På kvällen blir det utgång med Johan, grannen. Vi har verkligen roligt tillsammans och det blir sent fastän han ska upp och dyka tidigt morgonen efter. Jag önskar att jag orkat släpa med mig kameran, men det gjorde jag inte. Det är så skönt att inte ha den med sig. Jag och Emmeli somnar nog inte förrän efter sju på morgonen, några timmar innan vi ska checka ut. Bakfyllan dagen därpå får man ta för en sjukt rolig kväll.
080131
Jag vill inte åka hem men jag gör det ändå på grund av min längtan efter ostmacka och mac.
Subscribe to:
Posts (Atom)