Min fristad, min idyll

Det var så otroligt skönt att komma till landet ett par dagar! Valde kanske inte dom bästa i veckan gällandet vädret, men det spelade ingen roll. Tröjväder var det minsann även om himmelen var mulen ibland. Vi grillade både till middag och frukost, sov utan väckorklocka, tog en lång promenad och utforskade ön, satt ute på altanen och lyssnade på havets kluckande, drack vin på bryggan mitt i natten, tittade på film och hade det väldigt fint och bra.

Kan inte välja vad som var bäst eller mest behövligt, men att vakna upp på tisdag morgon till tystnad var så underbart! Jag hade nästan glömt bort hur det känns eftersom vi alltid vaknar till ljud av staden här, och inte nog med det så har vi byggarbetare utanför nästan jämt, och icke fungerande persienner.
Att bara komma till landet får mig att få någon slags inre frid. Jag har så mycket fina barndomsminnen därifrån. Det är det enda stället som alltid har funnits i mitt liv, alltid. Och det är en fristad, en idyll. Tre meter från havet ligger våran lilla sommarstuga, längst ut på en klippa, helt skyddat från nyfikna grannar och omvärlden.

På sätt och vis är det ju skönt att vara tillbaka i stan nu också. Man har ju alla vänner här och det sociala. Dessutom har det varit sån underbar sommar idag så även om jag hellre hade legat på landet och solat mig så kan man omöjligt klaga på det här!
Dagen idag har vi fyllt med second hand shopping, förberedelser inför valborgs-takfesten och sushi i hagaparken. Underbart!