blommor mitt i bitterhet och blodproppsnojja

fick blommor av joel igår, helt spontant och otippat kom han åkande över järntorget på en gammal cykel med en stor bukett i handen (att han inte kom åkande ensam, utan fick vinglig skjuts av den andra joel hör väl inte till historien?). sedan stannade han framför mig och gav mig blommorna som dagen till ära matchade med mina knallgula strumpbyxor. om vi hade varit några år äldre och redo för bröllop så hade jag tyckt att det vore ett trevligt tillfälle att fria, en härligt oplanerad vårkväll på järntorget. skoja.

jag är invalid också. glömde berätta det!
har ingen aning om hur eller varför, men av någon anledning har mitt korsband i ena knät valt att inflamera upp sig och börja göra så in i helvete ont. igår var det helt galet, jag kunde knappt ta mig framåt eftersom jag inte kunde röra eller böja knäet. mitt vänstra ben fick jag släpa med mig som om det inte vore annat än en stor ond köttklubba som satt fast i min övriga kropp.
idag när jag vaknade så kändes det bättre. ringde ändå sjukvårdsupplysningen om råd. deras råd var att söka akut för det. aldrig kul att vara invalid ju, fastän det var värre igår! dessutom finns ju alltid den där blodproppsoron där och gnager, eller hur görls and görls and boys?

vi får se hur den här historien utvecklar sig.
funderar på att ta den där turen på kryckor genom stan ikväll som man alltid har längtat efter i smyg men hatar när det plötsligt blir verklighet. äh. jag vet intr vad jag babblar om nu.