Kommer ihåg kvällen som om den vore igår. Här hade jag precis kommit hem, och istället för att däcka tyckte jag väl att min makeup hade lagt sig gött av allt mitt fyllegrinande och att looken kändes helt rätt. Ett litet leende kunde jag till och med kosta på mig. Haha.
Hade försökt supa hos Jossan, det gick lite för bra för att sedan gå helt snett. Det var på den där tiden när jag började må illa var och varannan gång jag försökte få i mig alkohol. Ändå skulle den NER. Den skulle ner till vilket pris som helst. Priset ikväll var ett förstaklassigt besök på Jossans toalettgolv följt av en bilresa genom natten med öppna fönster, påse i knät och ögon som fullkomligt sprutade tårar. Jag var otröstlig, full, sentimental, illamående och deppig. Den här kvällen försökte jag förklara för min pappa hur oändligt mycket jag älskar honom och hur mycket han verkligen har betytt för mig under hela min uppväxt och än idag. Jag minns att orden bara kom, som en stor spya medans jag grät i hans bil. Att jag sa att jag önskade att jag sagt allt det här när jag inte var full och deprimerad. Haha. Men han bara kramade mig och svarade att jag kunde säga det när jag var nykter och glad också.
Ändå blev det en fin kväll på något konstigt sätt. Ja alltså, nu när jag tänker tillbaka. Dessutom borde jag börja köra med bandana.
No comments:
Post a Comment