Ibland känner man sig såhär:



By: Sara Hansson
http://www.hejasara.blogspot.com/

Mitt kärleksbrev till en elektrisk häst

Knarkar man för mycket börjar man lukta på ett speciellt sätt. Folk klagar på dig i matkön och du fattar inte själv när du ljuger. Det är kväljningsframkallande som om man var död inuti. Men värst är det för den stackare som måste kyssa personen med lukten. Värst är lukten för någon som älskar och börjar förstå men inte kan förändra.
Det finns en doft för varje tillfälle, och har man abstinenes utsöndras den. Du svettas skit och alla idioter som inte fattar klagar på att det luktar bajs. I matkön, på jobbet. Du är ovetande, men sugen. Kärlek är skit och skit och skit och du skiter i att andra lider eller skämms för att du luktar så in i helvete illa. Det är kanske bra att vara ovetande?
Sedan sitter man där och mår dåligt för att man inte har fått knulla fastän det är 2008. Tänk min kära, tänk!

Bra början på året

Vi styrde upp en väldigt bra kväll med middag, vin och världens bästa ostar.

Leo var sjukt party och hatten var såklart på.

Sedan fotade jag mig själv istället för att fota dom andra!

Hur vi välkomnade 2008

Stämningshöjaren Johan aka the pimp.

Spegeln blev våran vän.


"Kyss någon på ballen" Skojigt meddelande ute på balkongen(ballen).

"En balle där du tillåts vara dig själv"


Hal och säl.

Hittade rätt sak på fel plats.

Jag fotade kära par som pussades och fotade sig själva bara för att få ta den av kärleken.

Det här är ingen vanlig drink.




Fick nästan lite vår.


För mycket fullt folk i en hiss.

GOTT NYTT ÅR!








Här HÄNDER det för mycket.

Sedan gick vi. Åt olika håll. Puss



När det började bli morgon satt vi fortfarande i Peters kök och drack vin. Peter började jobba på ICA klockan 10.

Moppesvin

1. Någon har sprängt bort våran brevlåda.
2. Jag har fått en allergisk reaktion i aniktet lagom till nyårsfest.

Typiskt december.

X

Bäst genom åren som gått:

Tjej klagar på hur hon ser ut, varpå killen svarar:

"ÄLSKLING, DU ÄR INTE ALLS FUL, DU ÄR JÄTTESNÄLL!"

Hä hä

Det kändes sådär halvsunt att ta sig raka vägen till systemet efter att ha varit mer eller mindre sängbunden i en vecka. Men fan vad njutningsfullt det kändes att befinna sig i sitt "rätta element" igen. Klirret av champangeflaskor mot varandra var som ljuv musik i mina öron. Haha.

Har haft en underbart underbar eftermiddag i staden, orkade inte så länge med det var skönt att komma ut och se lite folk. Råkade inhandla ytterligare ett par skor för att få min lilla del av den panikartade mellandagsrean. Nu ligger jag i soffan, utslagen efter att ha aktiverat mig. Jag har värk i kroppen, men det skiter jag i för jag känner mig så himla glad!

Räknar med migsjälv på nyår.
Puss!

Upp och hoppa

Mitt liv idag ser inte allt ut som det gjorde förut, och det är jag så glad för. Nu är det dags att sluta klaga över dom där jävla ärren. Det går inte att gå tillbaka i tiden och ändra på saker, gjort är gjort. Livet går vidare. Det är ju helt sjukt att man ska må dåligt så här lång tid efter det som varit svårt. ÄLTA, kallas det och man blir knäpp i huvudet av det.
Idag bestämde jag mig för att sluta ligga hemma och tycka synd om mig själv, jag är så himla trött på självömkande. Ingen mer hjärnhinneinflammation för min del (i alla fall ingen hardcore vila, blir ju bara ännu mer "sjuk" av sånt), men farmför allt INGA MER BITTRA TANKAR. Saker och ting kommer att lösa sig, det som händer det händer och man är inte mer än männsika, lika bra att sluta älta gammal skit.


Firar med en hipp bild jag hittade på mig och Patrik från Jennys födelsedagsfest.


ps: nu när jag tänker efter så var det här kanske världens största EMO jag-dog-men-återuppstod inlägg, men vad gör väl det när man försöker leva på peppen. hejdå!

...

"Det är lättare att få förlåtelse än tillåtelse"

Fyfan alltså, det är verkligen så.

...

HEJ JAG HETER DICK
DET BETYDER KUKEN PÅ ENGELSKA
MEN SKIT I DET DU

Allt i ett

Hej Johan!

Vi borde kasta ut dåligt omdömde-unisex trosan ur vårt sortiment tycker jag.
Som testperson har orken att använda den tagit slut, och mitt liv börjar mest lika en cirkus.


Rösa om förslaget?
Puss!

GOD JUL

GOD JUL FRÅN MIG OCH GRISEN!

Nu ligger jag i min säng och är trött som fan, men inte ska det sovas riktigt ännu. Jag fick öronproppar av pappa i julklapp, så att jag ska slippa höra honom smaska vid matbordet. Verkligen omtänksamt. Fick många andra fina julklappar också, massvis med strumpor och strumpbyxor, en kjol, självmordskaninen-bok, eltandborste, almanacka, deo, örhängen, cash och lite hudvårdsprodukter. Smått, gott och gött.

Nu är det dags att sova med hopp om att må bättre imorgon. Vill inte vara en klump. Vill upp och dansa.
Puss!

Min lilla rosa katt

Mitt i nattens ensamhet fick jag fint besök av den lilla rosa katten. Det är en hemlig katt som kommer och håller en sällskap när man är ensam.
Den försvinner om någon annan kommer in i rummet, då kankse den har gömt sig bakom kudden, eller i ett veck i täcket.

Kändes så konstigt att vakna upp i ett vitt tråkigt sjukhusrum på julafton. Klockan visade halv sex och min lilla rosa katt var borta, istället stod där en sjuksköterska med en febertermometer i handen. Jag tänkte att "det här är inte sant, det får inte vara sant", men det gjorde ont i armen där kanylen satt, och det var sant och då tänkte jag istället "KUL KUK JUL", och somnade om.

När jag vaknade igen var klockan åtta, och dags för medicin. Jag måste tagit tabletterna i sömnen för jag minns inte mer förrän någon timme senare. Inte en jävel som sa god jul, inte en adventsljusstake i fönstret, inget annat än en grå himel där ute, en torr macka på en bricka. Mackan var vörtbröd, ett försök till jul, men ett misslyckat sådant.
Jag åt den och somnade om.

Vaknade igen vid tio och kände mig bättre. Ville åka hem men kroppen orkade inte riktigt med en förflyttning ur sängen. Jag tittade ut genom det smutsiga fönstret på det förbannat gråa där ute. Fan. Vände huvudet åt vänster istället och fick min första "bekräftelse" på att det faktiskt var julafton, en almanacka hängde där på väggen och det stod "24e December 2007 Julafton". Bredvid hängde kyrkans broschyr där det stod nåt i stil med: ringt detta nummer om du håller på att dö och snabbt vill ha en präst. Okej, peppande. Tack.

Jag sov vidare tills en läkare plötsligt stod vid min säng och bad mig stå upp. Han tittade hur jag gick, klämde på min nacke och sa att han inte orkade mer. Jag kunde likagärna åka hem och vila där.

Nu är jag hemma, och mår helt okej. Jag är hungrig hela tiden, och vill hitta på rolika saker fastän jag inte riktigt orkar. Nu har jag hunnit fira lite jul tillsammans med min familj. Jag har fått en kanin-bok och massor av svarta strumpor. Känner att det är dags att äta mer julmat, det gäller att passa på..
Nästa år ska jag önska mig en ny kropp.

Jag undrar var min rosa katt är nu.

Julfest på båten


Hittade två underbara bilder på djungeltrumman.se från vår julfest igår. Förstår inte varför jag har så svårt att hålla mig i skinnet när det är redaktionsförfester, nya bekantskaper och ehm... gratis öl. Det var en väldigt trevlig tillställning i alla fall, i goda vänners lag med julklappar och kexchoklad under granen. För övrigt kom nya hemsidan upp idag, minst lika bra som innan fast massor av nya spännande grejer, med andra ord: BÄTTRE. Bra jobbat pojkar, bra jobbat alla! Dessutom finns vi numera i sthlm och malmö. Klart man ska fira. Klart man ska vara bakis idag.

Fintsnyggtbrabättrebäst

Hej.
Jag undviker att blogga om gårdagen och väljer därför ett halvintressant ämne som är: min besatthet av såkallade "skönhetsskavanker".
Visst är det väl så att det är nåt av det mest fantastiska med människor, alltså det där lilla som kanske inte är helt rätt men gör en person så mycket vackare och mer speciell. Känslan av att lära känns någon annan så väl så att man får chansen att hitta det som gör personen ännu finare är ju nåt av det bästa som finns.
Känns som en typisk "fotonörds"-grej att haka upp sig på sånt här, och om det nu är det så får man väl bara erkänna att man tillhör den skaran.
"ÅH, LÅT MIG FOTA DIN HÖGRA SKINKA, DU HAR ETT SÅNT FANTASTISKT HJÄRTFORMAT CHOKLADFÄRGAT FÖDELSEMÄRKE DÄR!"
*suck*, men ack vad det är njutningsfullt. haha.

Mina favoriter är:
- stora födelsemärken som sitter på roliga ställen.
- ärr med spännande historier bakom sig
- tår, fingrar, näsor och annat som hamnat lite snett.

okej, sista punkten går att tolka lite som man vill och är kanske svårförklarad, men ja.

drug dealers and gayguys

DOM JAG GILLAR GILLAR INTE MIG!

Tack gode gud att det finns annat här i världen, som mat till exempel. Och musik. Och skor. Och sanningen om att snövit egentligen hade 12 dvärgar...

fulheten.com

Jag älskar min mage

Känner mig som världens tråkigaste människa just nu. Illamåendet har kommit tillbaka, det är nästan så att jag hoppas på vinterkräk så att det går över snabbt men jag är inte vinter-kräk typen, jag är magkatarrs-typen. FY FAN vad segt det är ibland.
För en gång skull är jag glad att jag sover ensam, det är jobbigt att må illa tillsammans med någon annan.
Kommer ihåg första gången jag blev sådär spy-dålig och min dåvarande pojkvän inte fick röra vid mig när vi skulle sova. Det slutade med att jag låg på soffan för att slippa all form av närkontakt, och han blev nästan sur för att han inte fick ta hand om mig när jag mådde dåligt.

Vem vill mysa när man mår illa liksom? Inte jag.

Godnatt.

ps:
Varför har inget berättat för mig att det snart är julafton?

0357

Jag är fan förpackad för att skriva om alla emo-känslor som just nu rusar igenom min arma kropp. haha.

VILKEN KVÄLL. jag är verkligen den ensammaste människan i hela världesn just nu tror jag, uh.

Fyllan började efter vegan straight edge julbordet som faktiskt inte fick mig att lyfta på hatten överdrivet mycket. Gott var det, men SÅÅÅ gott? Njaeee? Veganskinkan var god i alla fall, men "sillen" uäk. Niklas är dock min kära kära vän och jag beundrar han och hans vänner som jobbat så mycket med den här trevliga kvällen. Efter julbordet började alkoholförtäringen. Trodde inte jag skulle bli full men oooooooh så fel jag hade. Jag och Peter hade ensamförfest med duchande och bajsande hemma hos honom för att sedan bege oss till årets hemmafest. På festen var det högstadiekänslan och massa bekanta ansikten. Jag förvånade mig själv genom att vara torrboll. Ville vara rolig men icke, ville vara party men nej. Tio minuter innan hemgång slog fyllan till, efter att jag hittat en GHB-på verkad snubbe på vägen mot spårvagnen. Halva kvällen gick åt att få honom att överleva, eller jag vet inte men MODERSKÄNSLOR HERE WE COME. Hatar folk som inte bryr sig, tänk när man sjläv ligger där en vacker kväll.


Det värsta/bästa med kvällen var du du du du du, du är alltid så jävla bäst och sämt. Jag hatar dig för att vi delat så mycket, och älskar dig för att jag måste. Önskar att jag kunde sluta byr mig, eller i ala fall sluta vara så dum.
HEJ KOM OCH SÄTT DIG HÄR.
NEJ.
JO.
NEJ.
OKEJ.
KYSS KYSS.
VAD FAN HÅLLER DU PÅ MED?
JAG VET INTE.
OKEJ.
OKEJ?
OKEJ.
HEJDÅ.
OKEJ.

Jag hatar dig för att du gick då, och du gick nu och för att jag aldrigmer kommer få känna kärlek eller närhet. EMO, OJOJ. Men det är fan sant.
VARFÖR RAGGAR INGEN PÅ MIG?
Hade jag varit kille hade jag fan varit kär i mig. du förstör mitt liv.

Godnatt.

Virrvarrinlägg

Efter att ha spenderat nio timmar om dagen i fjorton veckor framför en varmluftsfläkt börjar man minst sagt torka ut. Har försökt motverka detta genom att använda lypsyl var tredje minut dom senaste veckorna, och smörja in mig i massa feta krämer. Jätteäckligt tycker jag, men vad gör man? Igår fick jag i alla fall nog. Mina läppar var då inte bara torra, dom hade börjat spricka, svullna upp, och ville vandra ut med sin rosa ton och fnasighet i halva ansiktet. Mardrömmen med andra ord, och det tänker jag in tillåta.
Efter jobbat mötte jag upp mamma i stan, så fort hon såg mig utbrast hon:
- HERREGUD, LÄPPFÖRSTORINGEN BLEV INTE RIKTIGT SOM DEN SKULLE ELLER? PAMELA ANDERSON, HA HA.
Jag svarar med gråten i halsen att jag aldrig mer kommer få ett hångel, och plötsligt var allting glasklart. Livet passerade i revy framför mina ögon, jag såg mig själv bli gammal, ensam, inga barn eller barnbarn som kom med pepparkakor på lucia, aldrig mer få somna in på någons arm, alltid vakna ensam.
Mamma verkade tänka precis samma tankar som mig att hångel&hälsa kommer föra pengar&jobb på topplistan.

HEJDÅ JOBBET, NU SES VI ALDRIG MER.

a lively lass FFF!

Planerar att bli rolig/hurtig/käck/party igen inom en väldigt snar framtid!

PUUUSSS!!

ps: illustrerar detta med några bilder som förhopptingsvis bidrar till ett litet leende, om man har tur och är in the mood så kanske ett vrålskratt.


fulheten.com

Pip-gubben

Det är en gubbe som "hänger" vid Hedens busshållplats. Jag ser honom nästan varje dag när jag väntar på bussen. Jag känner honom som pip-gubben, inget mer. Han är läskig, fast ändå inte. Han är sorglig fast ändå inte. Han är ensam, fast ändå inte. Svårt att avgöra om han är läskigt påtänd eller lider av någon konstig sjukdom. Han har en pipa, den verkar vara hans käraste ägodel, har aldrig sett honom utan den. Idag när jag kom till busshållplatsen stod han i en sjö av tändstickor, säkert två-tre askar som var utspridda på marken runt honom. Alla halvtända, och jag la märke till att hans pipa hade gått sönder. Hela pipan var tejpad till max, men trots det ramlade den hela tiden i två delar efter två skakiga bloss. Därav den enorma mängden tändstickor. Det var en grym syn för ögat.
Han måste stått där sjukt länge, och efter ett tag tappar han pipan för vad som skulle bli sista gången. En av delarna rullar ur hans synfält och han blir märkbart förvirrad, försöker röka ur bara en av de två delarna men bränner näsan.
Jag ser hur han går med vridna, haltande steg därifrån, och jag tänker att jag hoppas att han ska hitta lite värme någon stans.
Efter fem minuter är han dock tillbaka, han har köpt en ny budget-pipa. Det gör lite ont i mitt hjärta samtidigt som jag kommer på mig själv med att nästan flina, det ser ju faktiskt väldigt roligt ut när han ställer sig precis där han stått tidigare, i mitten av alla använda tändstickor och börjar om på nytt, men nu när en ny pipa. När bussen rullar iväg så har han inte fått tänt den nya pipan heller, och jag undrar hur många tändstickor som kommer ligga där imorgon. Kanske ett helt hav?

HERREJÄVLAR VAD JAG ÄLSKAR BRÖLLOP *HOSTHOST*

Blogg-gnistan håller på att slocka nu, och jag vet inte riktigt varför. Tänker för mycket kanske? På sånt som man varken kan eller vill dela med sig av. Dessutom känns vissa ord för enkla och allting blir bara fel om man skulle göra ett försök. Att tänka för mycket gör att man inte orkar skriva eller ens prata. Haha, kommer bli värsta döv-stumma bruttan om jag ska fortsätta såhär. EMO.

Borde dela med mig av förra helgens festligheter, men vad finns det att säga? FOLK BLIR FULLA OCH KÅTA NÄR DET ÄR BRÖLLOP, DET ÄR ETT FAKTUM. Dessutom gör dom dumma grejer;

- att glömma bort vad man ska säga i sitt tal som man filat på det senaste halvåret för att man av nervositet druckit sju fördrinkar istället för en.
- att försöka kyssa/hångla upp en nära släkting känns aldrig speciellt passande, men det inträffar tydligen på bröllop.
- som att gå hem med sin bästa väns nyblivne mans lillebror som är en svinpackad 18åring då man själv är 32 tjock, dum i huvudet och lider av nåt konstigt slags bekräftelsebehov.
- bli desperat singel när sista låten spelas förgäves försöka hitta någon att bjuda upp, för att till sist ställa sig på en stol och skrika "är det inte någon som vill gå hem med mig?!"
- knacka någon på axeln efter halva tryckaren och fråga "ska vi dansa?"
- att försöka ragga upp en annan nära släkting
- att försöka hångla upp en tredje nära släkting
- att bli den som inte får plats i taxin på väg hemåt och ensam bli den som pank och jävlig tvingas promenera med sina högklackade skor i handen över stockholms gator

Jag säger då det.


ps: Max Martin var där, och det var ju lite kul i alla fall

...

I brist på ord efter en hård helg så bildbloggar jag istället:

http://jagharenkompis.blogspot.com/

Är snart tillbaka på banan!

Goodnight öh


fulheten.com

Panikshopping

HELLU.
Ska ju på bröllop på lördag, och klädpaniken börjar komma! Spenderade hela gårdagen i stan för att hitta en klänning att ha på mig. Hur svårt ska det behöva vara? Varför är det alltid så att när man verkligen behöver nåt så är det omöjligt att hitta. Känns som jag gått igenom alla affärer i hela Göteborg och för varje misslyckat besök i ett provrum så sänkte jag ribban. En kvart innan det var dags för stängning var jag på en nivå där jag lätt hade kunnat dra på mig en genomskinlig kroppstrumpa om någon skulle sagt att den var fest.
Eftersom jag legat utslagen och brutalt bakfull i soffan hela dagen idag på grund av vilt födelsedagsfirande halva natten så har jag inte haft chansen att kika ner i gårdagens shoppingpåse. Alldeles nyss bestämde jag mig för att det var dags, jag fick en smärre chock när jag insåg vad jag fem minuter innan stängning köpt i ren panik.
Jag kan inte ens skylla på att jag var full.

Free at last

Är så jävla packad.
Kan inte ens skriva nån värd lista utan felstavningar.

Har skrvi om det här ttyp 5 gpnger och det blur ändå inte rätt. suck


Emmeli påstod att jag försökte ragga upp taxichauffören, så jävla trAgiskt ju. hhaha... hoppas inte att dt stämde, jga hatar ju kärlek, jag hatar sex, jag hatar män. uuh. jah är full. nu är fina. tackhej

Being an adult dick

När min arbetskamrat berättade att en av våra bekanta skulle bli pappa var min instinktiva reaktion att upplysa om ett preventivmedel som kallas, kondom.

När jag kom på mig själv så skämdes jag lite över min pretto-reaktion över den glada nyheten, jag gratulerade, och sa att jag bara hade skojat om det som alldeles innan hade flugit ur min mun. Känns bara så konstigt när folk runt omkring en börjar skaffa barn, i alla fall dom som är yngre än mig. Ni som passerat 22 - visst, kör på, kör på om ni vill!
Jag bor fortfarande bor hos mamma och pappa, och röker cigg för att se cool ut.

påminnelse till mig själv:
*måste växa upp*


Sedan gick jag hem, tittade på förlossningskliniken och grät lite fina moderskänslo-tårar.


fulheten.com

Två frågor till gud

Idag kom det fram en tant mot mig, hon omfamnade mig i en hjärtlig kram och sa att jag sjöng så vackert på gudstjänsten i kyrkan. Sedan skulle hon klappa mig över kinden, men av någon anledning "missade" hon, och råkade istället stoppa in sina fingrar i min mun.

1. Sjunger jag i kyrkan?
2. Varför hennes fingrar i min mun?

...

Förlåt mig men mitt förra inlägg är bara så: HA HA HA.

05.18 - minnen från förr

Och där låg jag, helt naken på golvet i ett pojkrum som jag aldrig borde besökt, och önskade mig verkligen bort någon helt annan stans. Inte ens på skoj kunde jag förstå vad det var jag sysslade med, varför jag hade viskat, "hem till dig, eller till mig" i det där örat för att sedan bli till den största förödmjukelse i min historia. Nu låg jag ju liksom där, nyknullad utan känsel i benen, ryggen och rumpan, sämsta ligget någonsin. Kommer knappt ihåg mitt eget namn, och ännu mindre hur jag hamnade med en på ett kallt pojkrumsgolv med en gitarr mellan benen. Som om någon skulle förbarma sig och sjunga en vaggvisa. "VAR ÄR MINA KLÄDER", vrålade jag. Du skrattade, pekade på mig där jag låg, och svarade att jag inte skulle väcka dina föräldrar. Sedan kastade du till mig ett tre dagar svettigt linne som jag lyckades dra på mig fortare än ljuset. Det skavade mot mina bröst, men nu var allt lite mer som vanligt igen. Jag var tillabaka som den påklädda tråkiga kompis-tjejen, där jag trivs bäst. Nu gällde det vara att skapa en minneslucka som var stor nog att trolla bort så gott som hela den här kvällen för alla som varit inblandade. Nu gällde det att förtränga ditt skrattande och pekande.
Innan jag skulle somna lyckades jag få tag i min mobil, som tack och lov inte hade ramlat ut fickan den här brutala fyllekvällen. "1 nytt meddelande" stod det, och jag läste fastän allt var som i en dimma.

Plötsligt var allt klart framför mig, och det stod, "EJAN, VART TOG DU VÄGEN?", jag ställe mig själv samma fråga. VART FAN TOG JAG VÄGEN? Varför kunde du inte frågat det innan jag klev in i den där taxibilen? Varför är det alltid försent för att ställa allting till rätta och ångra sig? Och, varför, varför måste man låtsas som att man är en jävla sten?

När jag gick ut från din port bakfull som ett svin morgonen därpå såg jag att du bodde granne med min farmor.

<3

Kärlek är när ens mamma storhandlar på Netto, och samtidigt köper en present till en i form av ett par rosa trosor med apor på.

Jag älskar dig lilla mamma.

HEY

Idag hade jag min första på-riktigt lediga dag från jobbat på 12 veckor. Den spenderade jag i staden tillsammans med Emmeli, min syster, i jakt på en klänning till bröllopet nästa helg. Självklart så hittade jag ingen klänning men jag kom nyss hem med två par skor. Typiskt.

Big in Partille

Mitt nya "intresse" ska bli någonting som inte har med klagan att göra.

Typ:
- Börja följa förlossningskliniken slaviskt
- Börja sjunga opera
- Bygga en låtsasbror i mänsklig storlek

Förlsag?

ps:
Önskar att jag var byxmyndig på 80-talet.

Då var kaffet kallt också


Jaha, tack så jävla mycket. Tack för att du vägrar förstå när jag säger att jag är ensam och rädd för vargen. Istället blir du avundjuk för att jag aldrig kommer gifta mig. Det är då jag exploderar, och du får se den där sidan av mig som du aldrig sett förut, den som är varken hård eller mjuk. Du får se den där sidan som inte är någonting mer än raseri över all smärta vi ska kosta varandra. Jag tycker det är pinsamt att tappa kontrollen, att nästan bli en varg precis som du. Du orkar uppenbarligen inte lyssna på mitt tjat eftersom du har proppat in massor av godis och pizza i öronen. Du går med hårda steg, smäller igen dörren så att någonting går sönder. Du måste vara farlig, du måste vara en varg. Det spelar ingen större roll vad du är, för kaffet har ändå hunnit bli kallt.

Ännu en dag är över, och jag undrar vart du tog vägen när du bara gick offline i mitt liv. Jag undrar vem jag var innan jag mötte dig. Ibland minns jag att jag var stark. Jag minns en hund som var ute på långa promenader. Jag minns inga vargar. Jag minns att jag tyckte om mig själv. Men ibland minns jag ingenting alls, och jag får en känsla av att innan någon annan byggde upp mitt liv med tvivel och rädsla så var jag bara ett grått korn, ett räkskal i soptunnan, en kall kopp kaffe, kanske rent av kaffesump.

Jag vet att jag tänker fel när jag tänker att du gjorde rätt som tog emot all skit som andra gav dig, och delade med dig av den till mig. Jag skyllde allt på åksjuka när jag kräktes i diket av skuld över att inte ha kunnat rädda dig innan du förstörde mig. Jag borde inte prata om kaffe i olika former, men hellre det än våld och likgiltighet. Jag borde sluta tänka tillbaka och ställa frågor som jag ändå aldrig kommer få svar på. Jag gjorde aldrig något fel, jag ville bara bjuda dig på fika.

Fibes oh fibes


Nu är jag lite trött på er killar och tänker sova.
Men håll utkik efter nya pressbilder på ett grymt band gott folk.

Tack gode gud för sånt här

Vad som gör en dag riktigt värd:

Att promenera i stan påväg hemåt efter en riktigt seg dag på jobbet och se en superbimbotjejes löshår blåsa av huvudet och bort bort. "HA HA", säger jag åt sånt. Det gled bara längre och längre ner, släpade längs gatan efter henne men höll sig fortfarande fast med hjälp av trassel och en hård hästsvans, och plötsligt flög det bara där i blåsten. Min dag blir på nåt absurt sätt fulländad av sånna här händelser.

*kräks*

Inte ens om jag mötte mitt livs kärlek idag skulle jag kunna sumpa det jag och datorn har tillsammans.

Ett gött liv

Att jobba heltid och samtidigt försöka driva ett företag, umgås med sina vänner och utöva ett intresse går inte riktigt ihop. Speciellt inte när man saknar både körkort och bil och bara en vanlig arbetsdags resetid med västtrafik tar nästan tre timmar.
Imorgon är det fredag och jag funderar på att fira det genom att föreställa mig alla jag möter nakna.

Äta, jobba, sova, äta, sova, jobba, jobba, sova, äta, bajsa, sova, jobba.

S U C K

jag och Jenny sitter på en bänk och väntar på bussen.

Jenny: Någons mobil ringer!
Jag: Nej, det är bara min mage.

Bitterfitta möter ironi



Om att inte lyssna på andras råd:

"Tolv år gammal tog Evelina sitt första foto på en av Gran Canarias sandstränder. Väl hemma i Sverige igen framkallades en av dom mest skrattretande turistbilder som har tagits, och familjen konstaterade att om det var någonting hon inte skulle syssla med så var det foto. Idag frilansar Evelina som fotograf med diverse olika fotoprojekt, men håller sig så långt borta från charterbilder som det är möjligt. När hon inte hänger med sin kamera, eller jobbar som industriarbetare dricker hon mer än gärna en kopp kaffe eller öl i goda vänners lag. Hon ägnat också alldeles för mycket tid åt att beklaga sig över kärlek, krämpor, värk och andra vardagliga saker som gör de unga, annars så underbara åren till en pina. I det här nummret av People har Evelina fotat och intervjuat härliga människor i Göteborg."


Jaja, det var väl kul.

...

Funderar på att leva resten av mitt liv på närmaste toalett.

it's all about love


Vi börjar skriva lappar till varann?

Idag har jag inte varit så farligt emo som igår utan lite mer lagom. Det är lika bra att inse att man kommer leva världens tråkigaste svensson-liv tills man gör någonting åt saken. Jag har bestämt mig för att jobba kvar på lagret tills i Januari, sedan drar jag till Thailand. När jag kommer hem så lovar jag mig själv att välja en väg och sluta vara en sån pussy. Dans, sömn och kärlek. Klart slut.

Världens bästa EMO-inlägg

UUUUH! Jag är så sjukt nere! Allt är så deppigt, grått och åt helvete just nu. VARFÖR HÄNDER DET INGENTING BRA? HUR LÄNGE SKA MAN BEHÖVA VÄNTA EGENTLIGEN??? Allting har verkligen gått dåligt det senaste, och idag kom den där goa droppen som fick min bägare att fullkomligt svämma över. Jag hade nog behövt slå någon, men det är elakt. Är dessutom rädd för att gå utanför dörren med risk för att ramla och bryta benet, eller bli påkörd med min tur.
I fredags kom hemsidan upp, och det var verkligen peppen för mig! Anledningen till att den var uppe redan i fredags fastän den inte är helt klar beror på att nya nummret av People kom ut då, och jag är med där i. ROLIGT VA!? Nej, inte ett jävla dugg. INTE ROLIGT ALLS! Självklart hade dom glömt bort att skriva ut min hemsideadress fastän vi haft värsta mail-kontakten angående den och att dom absolut vill kunna hänvisa till min hemsida. BULLSHIT. fucking jävla kuk bullshit. HUR KAN MAN MISSA/GLÖMMA NÄR DET VARIT "PÅ TAPETEN" SÅ LÄNGE?? Dom andra som fick såklart sina hemsideadresser utskrivna, men inte jag. Självklart inte jag. Jag som hade jobbat på så för att få allt klart i tid. Höll modet uppe hela helgen fastän jag egentligen blev så himla ledsen, och nu erkänner jag det JAG BLEV SÅ HIMLA LEDSEN OCH BESVIKEN PEOPLE!

Och idag gick jag in på pressbyrån efter en skitdag på jobbet med äcklig lunch, och bajsväder. I hyllan står nya Kamera&Bild och jag bläddrar igenom nummret eftersom jag hört att Camilla i mitt lag tog ett pris och jag gärna ville se hennes bild. Upptäcker till min stora fasa att killen jag legat och fajtats om förstaplatsen med dom senaste etapperna tagit hem hela skiten. Segern säkrade han med en ful bild dessutom. Förlåt Johan, men bitterheten tar över min kropp och mina skrivfingrar. GRATTIS.

Om jag ska beklaga mig över allt det andra så kommer det här inlägget bli oändigt och ni kommer hata mig som den största bitterfittan någonsin om ni ens orkar läsa klar så jag skippar det.

Nu fattas det bara att jag får veta att jag har klamydia eller nåt.
Fast just det ja, ligger ju inte.

!!!

Trodde precis att jag gjort mitt livs tabbe. Trodde att jag lyckats radera alla Fibes oh fibes pressbilderna jag tog här om veckan såhär en timme innan jag ska träffa Edvin och han ska få se resultatet.
Mitt hjärta frös verklige till is. Hatar den känslan.

ÄNTLIGEN

http://evelinahultqvist.se

Kolla in.
Nästan klar. DAGS FÖR DANS.

Brunt Bajs Brunt

Varför verkar det som att alla gillar den gamla blonda Ejan bättre?
Ge mig en chans för fan, jag är fortfarande samma Ejan, om inte bättre!

Jag tycker i alla fall att det blev fint.