Mitt i nattens ensamhet fick jag fint besök av den lilla rosa katten. Det är en hemlig katt som kommer och håller en sällskap när man är ensam.
Den försvinner om någon annan kommer in i rummet, då kankse den har gömt sig bakom kudden, eller i ett veck i täcket.
Kändes så konstigt att vakna upp i ett vitt tråkigt sjukhusrum på julafton. Klockan visade halv sex och min lilla rosa katt var borta, istället stod där en sjuksköterska med en febertermometer i handen. Jag tänkte att "det här är inte sant, det får inte vara sant", men det gjorde ont i armen där kanylen satt, och det var sant och då tänkte jag istället "KUL KUK JUL", och somnade om.
När jag vaknade igen var klockan åtta, och dags för medicin. Jag måste tagit tabletterna i sömnen för jag minns inte mer förrän någon timme senare. Inte en jävel som sa god jul, inte en adventsljusstake i fönstret, inget annat än en grå himel där ute, en torr macka på en bricka. Mackan var vörtbröd, ett försök till jul, men ett misslyckat sådant.
Jag åt den och somnade om.
Vaknade igen vid tio och kände mig bättre. Ville åka hem men kroppen orkade inte riktigt med en förflyttning ur sängen. Jag tittade ut genom det smutsiga fönstret på det förbannat gråa där ute. Fan. Vände huvudet åt vänster istället och fick min första "bekräftelse" på att det faktiskt var julafton, en almanacka hängde där på väggen och det stod "24e December 2007 Julafton". Bredvid hängde kyrkans broschyr där det stod nåt i stil med: ringt detta nummer om du håller på att dö och snabbt vill ha en präst. Okej, peppande. Tack.
Jag sov vidare tills en läkare plötsligt stod vid min säng och bad mig stå upp. Han tittade hur jag gick, klämde på min nacke och sa att han inte orkade mer. Jag kunde likagärna åka hem och vila där.
Nu är jag hemma, och mår helt okej. Jag är hungrig hela tiden, och vill hitta på rolika saker fastän jag inte riktigt orkar. Nu har jag hunnit fira lite jul tillsammans med min familj. Jag har fått en kanin-bok och massor av svarta strumpor. Känner att det är dags att äta mer julmat, det gäller att passa på..
Nästa år ska jag önska mig en ny kropp.
Jag undrar var min rosa katt är nu.