Efter att ha spenderat nio timmar om dagen i fjorton veckor framför en varmluftsfläkt börjar man minst sagt torka ut. Har försökt motverka detta genom att använda lypsyl var tredje minut dom senaste veckorna, och smörja in mig i massa feta krämer. Jätteäckligt tycker jag, men vad gör man? Igår fick jag i alla fall nog. Mina läppar var då inte bara torra, dom hade börjat spricka, svullna upp, och ville vandra ut med sin rosa ton och fnasighet i halva ansiktet. Mardrömmen med andra ord, och det tänker jag in tillåta.
Efter jobbat mötte jag upp mamma i stan, så fort hon såg mig utbrast hon:
- HERREGUD, LÄPPFÖRSTORINGEN BLEV INTE RIKTIGT SOM DEN SKULLE ELLER? PAMELA ANDERSON, HA HA.
Jag svarar med gråten i halsen att jag aldrig mer kommer få ett hångel, och plötsligt var allting glasklart. Livet passerade i revy framför mina ögon, jag såg mig själv bli gammal, ensam, inga barn eller barnbarn som kom med pepparkakor på lucia, aldrig mer få somna in på någons arm, alltid vakna ensam.
Mamma verkade tänka precis samma tankar som mig att hångel&hälsa kommer föra pengar&jobb på topplistan.
HEJDÅ JOBBET, NU SES VI ALDRIG MER.
5 comments:
bra val, tror jag. det är lätt att bara tänka att man måste tjäna massvis med pengar hela tiden för att kunna göra allt det där roliga som man alltid velat göra. men.. om man bara jobbar hela tiden och lever i tristess, är det värt det? och när ska man hinna göra alla dom där roliga sakerna?
Precis, vad är meningen med att tjäna massa pengar om man ändå inte hinner leva?
Inte för att hångla=med att leva, men det finns ju nästan alltid en gnutta ironi i det som skrivs på min blogg. allting är en tolkningsfråga och nu är jag ÄNTLIGEN fri!!!
Världen, here i come!
good job girly!
Bästa inlägget 07! jag har skrattat så att jag har fått magmuskler.
euphoria: :)
SaraMy: Känns fint att veta att magmuskler kan komma av annat än självplågeri, alltså träning. skratt är bra för allt. önskar att jag kunde få skratta riktigt mycket snart, behöver komma i form inför thailand :)
Post a Comment