Hej.
Jag undviker att blogga om gårdagen och väljer därför ett halvintressant ämne som är: min besatthet av såkallade "skönhetsskavanker".
Visst är det väl så att det är nåt av det mest fantastiska med människor, alltså det där lilla som kanske inte är helt rätt men gör en person så mycket vackare och mer speciell. Känslan av att lära känns någon annan så väl så att man får chansen att hitta det som gör personen ännu finare är ju nåt av det bästa som finns.
Känns som en typisk "fotonörds"-grej att haka upp sig på sånt här, och om det nu är det så får man väl bara erkänna att man tillhör den skaran.
"ÅH, LÅT MIG FOTA DIN HÖGRA SKINKA, DU HAR ETT SÅNT FANTASTISKT HJÄRTFORMAT CHOKLADFÄRGAT FÖDELSEMÄRKE DÄR!"
*suck*, men ack vad det är njutningsfullt. haha.
Mina favoriter är:
- stora födelsemärken som sitter på roliga ställen.
- ärr med spännande historier bakom sig
- tår, fingrar, näsor och annat som hamnat lite snett.
okej, sista punkten går att tolka lite som man vill och är kanske svårförklarad, men ja.
drug dealers and gayguys
DOM JAG GILLAR GILLAR INTE MIG!
Tack gode gud att det finns annat här i världen, som mat till exempel. Och musik. Och skor. Och sanningen om att snövit egentligen hade 12 dvärgar...
fulheten.com
Tack gode gud att det finns annat här i världen, som mat till exempel. Och musik. Och skor. Och sanningen om att snövit egentligen hade 12 dvärgar...
fulheten.com
Jag älskar min mage
Känner mig som världens tråkigaste människa just nu. Illamåendet har kommit tillbaka, det är nästan så att jag hoppas på vinterkräk så att det går över snabbt men jag är inte vinter-kräk typen, jag är magkatarrs-typen. FY FAN vad segt det är ibland.
För en gång skull är jag glad att jag sover ensam, det är jobbigt att må illa tillsammans med någon annan.
Kommer ihåg första gången jag blev sådär spy-dålig och min dåvarande pojkvän inte fick röra vid mig när vi skulle sova. Det slutade med att jag låg på soffan för att slippa all form av närkontakt, och han blev nästan sur för att han inte fick ta hand om mig när jag mådde dåligt.
Vem vill mysa när man mår illa liksom? Inte jag.
Godnatt.
ps:
Varför har inget berättat för mig att det snart är julafton?
För en gång skull är jag glad att jag sover ensam, det är jobbigt att må illa tillsammans med någon annan.
Kommer ihåg första gången jag blev sådär spy-dålig och min dåvarande pojkvän inte fick röra vid mig när vi skulle sova. Det slutade med att jag låg på soffan för att slippa all form av närkontakt, och han blev nästan sur för att han inte fick ta hand om mig när jag mådde dåligt.
Vem vill mysa när man mår illa liksom? Inte jag.
Godnatt.
ps:
Varför har inget berättat för mig att det snart är julafton?
0357
Jag är fan förpackad för att skriva om alla emo-känslor som just nu rusar igenom min arma kropp. haha.
VILKEN KVÄLL. jag är verkligen den ensammaste människan i hela världesn just nu tror jag, uh.
Fyllan började efter vegan straight edge julbordet som faktiskt inte fick mig att lyfta på hatten överdrivet mycket. Gott var det, men SÅÅÅ gott? Njaeee? Veganskinkan var god i alla fall, men "sillen" uäk. Niklas är dock min kära kära vän och jag beundrar han och hans vänner som jobbat så mycket med den här trevliga kvällen. Efter julbordet började alkoholförtäringen. Trodde inte jag skulle bli full men oooooooh så fel jag hade. Jag och Peter hade ensamförfest med duchande och bajsande hemma hos honom för att sedan bege oss till årets hemmafest. På festen var det högstadiekänslan och massa bekanta ansikten. Jag förvånade mig själv genom att vara torrboll. Ville vara rolig men icke, ville vara party men nej. Tio minuter innan hemgång slog fyllan till, efter att jag hittat en GHB-på verkad snubbe på vägen mot spårvagnen. Halva kvällen gick åt att få honom att överleva, eller jag vet inte men MODERSKÄNSLOR HERE WE COME. Hatar folk som inte bryr sig, tänk när man sjläv ligger där en vacker kväll.
Det värsta/bästa med kvällen var du du du du du, du är alltid så jävla bäst och sämt. Jag hatar dig för att vi delat så mycket, och älskar dig för att jag måste. Önskar att jag kunde sluta byr mig, eller i ala fall sluta vara så dum.
HEJ KOM OCH SÄTT DIG HÄR.
NEJ.
JO.
NEJ.
OKEJ.
KYSS KYSS.
VAD FAN HÅLLER DU PÅ MED?
JAG VET INTE.
OKEJ.
OKEJ?
OKEJ.
HEJDÅ.
OKEJ.
Jag hatar dig för att du gick då, och du gick nu och för att jag aldrigmer kommer få känna kärlek eller närhet. EMO, OJOJ. Men det är fan sant.
VARFÖR RAGGAR INGEN PÅ MIG?
Hade jag varit kille hade jag fan varit kär i mig. du förstör mitt liv.
Godnatt.
VILKEN KVÄLL. jag är verkligen den ensammaste människan i hela världesn just nu tror jag, uh.
Fyllan började efter vegan straight edge julbordet som faktiskt inte fick mig att lyfta på hatten överdrivet mycket. Gott var det, men SÅÅÅ gott? Njaeee? Veganskinkan var god i alla fall, men "sillen" uäk. Niklas är dock min kära kära vän och jag beundrar han och hans vänner som jobbat så mycket med den här trevliga kvällen. Efter julbordet började alkoholförtäringen. Trodde inte jag skulle bli full men oooooooh så fel jag hade. Jag och Peter hade ensamförfest med duchande och bajsande hemma hos honom för att sedan bege oss till årets hemmafest. På festen var det högstadiekänslan och massa bekanta ansikten. Jag förvånade mig själv genom att vara torrboll. Ville vara rolig men icke, ville vara party men nej. Tio minuter innan hemgång slog fyllan till, efter att jag hittat en GHB-på verkad snubbe på vägen mot spårvagnen. Halva kvällen gick åt att få honom att överleva, eller jag vet inte men MODERSKÄNSLOR HERE WE COME. Hatar folk som inte bryr sig, tänk när man sjläv ligger där en vacker kväll.
Det värsta/bästa med kvällen var du du du du du, du är alltid så jävla bäst och sämt. Jag hatar dig för att vi delat så mycket, och älskar dig för att jag måste. Önskar att jag kunde sluta byr mig, eller i ala fall sluta vara så dum.
HEJ KOM OCH SÄTT DIG HÄR.
NEJ.
JO.
NEJ.
OKEJ.
KYSS KYSS.
VAD FAN HÅLLER DU PÅ MED?
JAG VET INTE.
OKEJ.
OKEJ?
OKEJ.
HEJDÅ.
OKEJ.
Jag hatar dig för att du gick då, och du gick nu och för att jag aldrigmer kommer få känna kärlek eller närhet. EMO, OJOJ. Men det är fan sant.
VARFÖR RAGGAR INGEN PÅ MIG?
Hade jag varit kille hade jag fan varit kär i mig. du förstör mitt liv.
Godnatt.
Virrvarrinlägg
Efter att ha spenderat nio timmar om dagen i fjorton veckor framför en varmluftsfläkt börjar man minst sagt torka ut. Har försökt motverka detta genom att använda lypsyl var tredje minut dom senaste veckorna, och smörja in mig i massa feta krämer. Jätteäckligt tycker jag, men vad gör man? Igår fick jag i alla fall nog. Mina läppar var då inte bara torra, dom hade börjat spricka, svullna upp, och ville vandra ut med sin rosa ton och fnasighet i halva ansiktet. Mardrömmen med andra ord, och det tänker jag in tillåta.
Efter jobbat mötte jag upp mamma i stan, så fort hon såg mig utbrast hon:
- HERREGUD, LÄPPFÖRSTORINGEN BLEV INTE RIKTIGT SOM DEN SKULLE ELLER? PAMELA ANDERSON, HA HA.
Jag svarar med gråten i halsen att jag aldrig mer kommer få ett hångel, och plötsligt var allting glasklart. Livet passerade i revy framför mina ögon, jag såg mig själv bli gammal, ensam, inga barn eller barnbarn som kom med pepparkakor på lucia, aldrig mer få somna in på någons arm, alltid vakna ensam.
Mamma verkade tänka precis samma tankar som mig att hångel&hälsa kommer föra pengar&jobb på topplistan.
HEJDÅ JOBBET, NU SES VI ALDRIG MER.
Efter jobbat mötte jag upp mamma i stan, så fort hon såg mig utbrast hon:
- HERREGUD, LÄPPFÖRSTORINGEN BLEV INTE RIKTIGT SOM DEN SKULLE ELLER? PAMELA ANDERSON, HA HA.
Jag svarar med gråten i halsen att jag aldrig mer kommer få ett hångel, och plötsligt var allting glasklart. Livet passerade i revy framför mina ögon, jag såg mig själv bli gammal, ensam, inga barn eller barnbarn som kom med pepparkakor på lucia, aldrig mer få somna in på någons arm, alltid vakna ensam.
Mamma verkade tänka precis samma tankar som mig att hångel&hälsa kommer föra pengar&jobb på topplistan.
HEJDÅ JOBBET, NU SES VI ALDRIG MER.
a lively lass FFF!
Planerar att bli rolig/hurtig/käck/party igen inom en väldigt snar framtid!
PUUUSSS!!
ps: illustrerar detta med några bilder som förhopptingsvis bidrar till ett litet leende, om man har tur och är in the mood så kanske ett vrålskratt.
fulheten.com
PUUUSSS!!
ps: illustrerar detta med några bilder som förhopptingsvis bidrar till ett litet leende, om man har tur och är in the mood så kanske ett vrålskratt.
fulheten.com
Pip-gubben
Det är en gubbe som "hänger" vid Hedens busshållplats. Jag ser honom nästan varje dag när jag väntar på bussen. Jag känner honom som pip-gubben, inget mer. Han är läskig, fast ändå inte. Han är sorglig fast ändå inte. Han är ensam, fast ändå inte. Svårt att avgöra om han är läskigt påtänd eller lider av någon konstig sjukdom. Han har en pipa, den verkar vara hans käraste ägodel, har aldrig sett honom utan den. Idag när jag kom till busshållplatsen stod han i en sjö av tändstickor, säkert två-tre askar som var utspridda på marken runt honom. Alla halvtända, och jag la märke till att hans pipa hade gått sönder. Hela pipan var tejpad till max, men trots det ramlade den hela tiden i två delar efter två skakiga bloss. Därav den enorma mängden tändstickor. Det var en grym syn för ögat.
Han måste stått där sjukt länge, och efter ett tag tappar han pipan för vad som skulle bli sista gången. En av delarna rullar ur hans synfält och han blir märkbart förvirrad, försöker röka ur bara en av de två delarna men bränner näsan.
Jag ser hur han går med vridna, haltande steg därifrån, och jag tänker att jag hoppas att han ska hitta lite värme någon stans.
Efter fem minuter är han dock tillbaka, han har köpt en ny budget-pipa. Det gör lite ont i mitt hjärta samtidigt som jag kommer på mig själv med att nästan flina, det ser ju faktiskt väldigt roligt ut när han ställer sig precis där han stått tidigare, i mitten av alla använda tändstickor och börjar om på nytt, men nu när en ny pipa. När bussen rullar iväg så har han inte fått tänt den nya pipan heller, och jag undrar hur många tändstickor som kommer ligga där imorgon. Kanske ett helt hav?
Han måste stått där sjukt länge, och efter ett tag tappar han pipan för vad som skulle bli sista gången. En av delarna rullar ur hans synfält och han blir märkbart förvirrad, försöker röka ur bara en av de två delarna men bränner näsan.
Jag ser hur han går med vridna, haltande steg därifrån, och jag tänker att jag hoppas att han ska hitta lite värme någon stans.
Efter fem minuter är han dock tillbaka, han har köpt en ny budget-pipa. Det gör lite ont i mitt hjärta samtidigt som jag kommer på mig själv med att nästan flina, det ser ju faktiskt väldigt roligt ut när han ställer sig precis där han stått tidigare, i mitten av alla använda tändstickor och börjar om på nytt, men nu när en ny pipa. När bussen rullar iväg så har han inte fått tänt den nya pipan heller, och jag undrar hur många tändstickor som kommer ligga där imorgon. Kanske ett helt hav?
HERREJÄVLAR VAD JAG ÄLSKAR BRÖLLOP *HOSTHOST*
Blogg-gnistan håller på att slocka nu, och jag vet inte riktigt varför. Tänker för mycket kanske? På sånt som man varken kan eller vill dela med sig av. Dessutom känns vissa ord för enkla och allting blir bara fel om man skulle göra ett försök. Att tänka för mycket gör att man inte orkar skriva eller ens prata. Haha, kommer bli värsta döv-stumma bruttan om jag ska fortsätta såhär. EMO.
Borde dela med mig av förra helgens festligheter, men vad finns det att säga? FOLK BLIR FULLA OCH KÅTA NÄR DET ÄR BRÖLLOP, DET ÄR ETT FAKTUM. Dessutom gör dom dumma grejer;
- att glömma bort vad man ska säga i sitt tal som man filat på det senaste halvåret för att man av nervositet druckit sju fördrinkar istället för en.
- att försöka kyssa/hångla upp en nära släkting känns aldrig speciellt passande, men det inträffar tydligen på bröllop.
- som att gå hem med sin bästa väns nyblivne mans lillebror som är en svinpackad 18åring då man själv är 32 tjock, dum i huvudet och lider av nåt konstigt slags bekräftelsebehov.
- bli desperat singel när sista låten spelas förgäves försöka hitta någon att bjuda upp, för att till sist ställa sig på en stol och skrika "är det inte någon som vill gå hem med mig?!"
- knacka någon på axeln efter halva tryckaren och fråga "ska vi dansa?"
- att försöka ragga upp en annan nära släkting
- att försöka hångla upp en tredje nära släkting
- att bli den som inte får plats i taxin på väg hemåt och ensam bli den som pank och jävlig tvingas promenera med sina högklackade skor i handen över stockholms gator
Jag säger då det.
ps: Max Martin var där, och det var ju lite kul i alla fall
Borde dela med mig av förra helgens festligheter, men vad finns det att säga? FOLK BLIR FULLA OCH KÅTA NÄR DET ÄR BRÖLLOP, DET ÄR ETT FAKTUM. Dessutom gör dom dumma grejer;
- att glömma bort vad man ska säga i sitt tal som man filat på det senaste halvåret för att man av nervositet druckit sju fördrinkar istället för en.
- att försöka kyssa/hångla upp en nära släkting känns aldrig speciellt passande, men det inträffar tydligen på bröllop.
- som att gå hem med sin bästa väns nyblivne mans lillebror som är en svinpackad 18åring då man själv är 32 tjock, dum i huvudet och lider av nåt konstigt slags bekräftelsebehov.
- bli desperat singel när sista låten spelas förgäves försöka hitta någon att bjuda upp, för att till sist ställa sig på en stol och skrika "är det inte någon som vill gå hem med mig?!"
- knacka någon på axeln efter halva tryckaren och fråga "ska vi dansa?"
- att försöka ragga upp en annan nära släkting
- att försöka hångla upp en tredje nära släkting
- att bli den som inte får plats i taxin på väg hemåt och ensam bli den som pank och jävlig tvingas promenera med sina högklackade skor i handen över stockholms gator
Jag säger då det.
ps: Max Martin var där, och det var ju lite kul i alla fall
...
I brist på ord efter en hård helg så bildbloggar jag istället:
http://jagharenkompis.blogspot.com/
Är snart tillbaka på banan!
http://jagharenkompis.blogspot.com/
Är snart tillbaka på banan!
Panikshopping
HELLU.
Ska ju på bröllop på lördag, och klädpaniken börjar komma! Spenderade hela gårdagen i stan för att hitta en klänning att ha på mig. Hur svårt ska det behöva vara? Varför är det alltid så att när man verkligen behöver nåt så är det omöjligt att hitta. Känns som jag gått igenom alla affärer i hela Göteborg och för varje misslyckat besök i ett provrum så sänkte jag ribban. En kvart innan det var dags för stängning var jag på en nivå där jag lätt hade kunnat dra på mig en genomskinlig kroppstrumpa om någon skulle sagt att den var fest.
Eftersom jag legat utslagen och brutalt bakfull i soffan hela dagen idag på grund av vilt födelsedagsfirande halva natten så har jag inte haft chansen att kika ner i gårdagens shoppingpåse. Alldeles nyss bestämde jag mig för att det var dags, jag fick en smärre chock när jag insåg vad jag fem minuter innan stängning köpt i ren panik.
Jag kan inte ens skylla på att jag var full.
Ska ju på bröllop på lördag, och klädpaniken börjar komma! Spenderade hela gårdagen i stan för att hitta en klänning att ha på mig. Hur svårt ska det behöva vara? Varför är det alltid så att när man verkligen behöver nåt så är det omöjligt att hitta. Känns som jag gått igenom alla affärer i hela Göteborg och för varje misslyckat besök i ett provrum så sänkte jag ribban. En kvart innan det var dags för stängning var jag på en nivå där jag lätt hade kunnat dra på mig en genomskinlig kroppstrumpa om någon skulle sagt att den var fest.
Eftersom jag legat utslagen och brutalt bakfull i soffan hela dagen idag på grund av vilt födelsedagsfirande halva natten så har jag inte haft chansen att kika ner i gårdagens shoppingpåse. Alldeles nyss bestämde jag mig för att det var dags, jag fick en smärre chock när jag insåg vad jag fem minuter innan stängning köpt i ren panik.
Jag kan inte ens skylla på att jag var full.
Free at last
Är så jävla packad.
Kan inte ens skriva nån värd lista utan felstavningar.
Har skrvi om det här ttyp 5 gpnger och det blur ändå inte rätt. suck
Emmeli påstod att jag försökte ragga upp taxichauffören, så jävla trAgiskt ju. hhaha... hoppas inte att dt stämde, jga hatar ju kärlek, jag hatar sex, jag hatar män. uuh. jah är full. nu är fina. tackhej
Kan inte ens skriva nån värd lista utan felstavningar.
Har skrvi om det här ttyp 5 gpnger och det blur ändå inte rätt. suck
Emmeli påstod att jag försökte ragga upp taxichauffören, så jävla trAgiskt ju. hhaha... hoppas inte att dt stämde, jga hatar ju kärlek, jag hatar sex, jag hatar män. uuh. jah är full. nu är fina. tackhej
Being an adult dick
När min arbetskamrat berättade att en av våra bekanta skulle bli pappa var min instinktiva reaktion att upplysa om ett preventivmedel som kallas, kondom.
När jag kom på mig själv så skämdes jag lite över min pretto-reaktion över den glada nyheten, jag gratulerade, och sa att jag bara hade skojat om det som alldeles innan hade flugit ur min mun. Känns bara så konstigt när folk runt omkring en börjar skaffa barn, i alla fall dom som är yngre än mig. Ni som passerat 22 - visst, kör på, kör på om ni vill!
Jag bor fortfarande bor hos mamma och pappa, och röker cigg för att se cool ut.
påminnelse till mig själv:
*måste växa upp*
Sedan gick jag hem, tittade på förlossningskliniken och grät lite fina moderskänslo-tårar.
fulheten.com
När jag kom på mig själv så skämdes jag lite över min pretto-reaktion över den glada nyheten, jag gratulerade, och sa att jag bara hade skojat om det som alldeles innan hade flugit ur min mun. Känns bara så konstigt när folk runt omkring en börjar skaffa barn, i alla fall dom som är yngre än mig. Ni som passerat 22 - visst, kör på, kör på om ni vill!
Jag bor fortfarande bor hos mamma och pappa, och röker cigg för att se cool ut.
påminnelse till mig själv:
*måste växa upp*
Sedan gick jag hem, tittade på förlossningskliniken och grät lite fina moderskänslo-tårar.
fulheten.com
Två frågor till gud
Idag kom det fram en tant mot mig, hon omfamnade mig i en hjärtlig kram och sa att jag sjöng så vackert på gudstjänsten i kyrkan. Sedan skulle hon klappa mig över kinden, men av någon anledning "missade" hon, och råkade istället stoppa in sina fingrar i min mun.
1. Sjunger jag i kyrkan?
2. Varför hennes fingrar i min mun?
1. Sjunger jag i kyrkan?
2. Varför hennes fingrar i min mun?
05.18 - minnen från förr
Och där låg jag, helt naken på golvet i ett pojkrum som jag aldrig borde besökt, och önskade mig verkligen bort någon helt annan stans. Inte ens på skoj kunde jag förstå vad det var jag sysslade med, varför jag hade viskat, "hem till dig, eller till mig" i det där örat för att sedan bli till den största förödmjukelse i min historia. Nu låg jag ju liksom där, nyknullad utan känsel i benen, ryggen och rumpan, sämsta ligget någonsin. Kommer knappt ihåg mitt eget namn, och ännu mindre hur jag hamnade med en på ett kallt pojkrumsgolv med en gitarr mellan benen. Som om någon skulle förbarma sig och sjunga en vaggvisa. "VAR ÄR MINA KLÄDER", vrålade jag. Du skrattade, pekade på mig där jag låg, och svarade att jag inte skulle väcka dina föräldrar. Sedan kastade du till mig ett tre dagar svettigt linne som jag lyckades dra på mig fortare än ljuset. Det skavade mot mina bröst, men nu var allt lite mer som vanligt igen. Jag var tillabaka som den påklädda tråkiga kompis-tjejen, där jag trivs bäst. Nu gällde det vara att skapa en minneslucka som var stor nog att trolla bort så gott som hela den här kvällen för alla som varit inblandade. Nu gällde det att förtränga ditt skrattande och pekande.
Innan jag skulle somna lyckades jag få tag i min mobil, som tack och lov inte hade ramlat ut fickan den här brutala fyllekvällen. "1 nytt meddelande" stod det, och jag läste fastän allt var som i en dimma.
Plötsligt var allt klart framför mig, och det stod, "EJAN, VART TOG DU VÄGEN?", jag ställe mig själv samma fråga. VART FAN TOG JAG VÄGEN? Varför kunde du inte frågat det innan jag klev in i den där taxibilen? Varför är det alltid försent för att ställa allting till rätta och ångra sig? Och, varför, varför måste man låtsas som att man är en jävla sten?
När jag gick ut från din port bakfull som ett svin morgonen därpå såg jag att du bodde granne med min farmor.
Innan jag skulle somna lyckades jag få tag i min mobil, som tack och lov inte hade ramlat ut fickan den här brutala fyllekvällen. "1 nytt meddelande" stod det, och jag läste fastän allt var som i en dimma.
Plötsligt var allt klart framför mig, och det stod, "EJAN, VART TOG DU VÄGEN?", jag ställe mig själv samma fråga. VART FAN TOG JAG VÄGEN? Varför kunde du inte frågat det innan jag klev in i den där taxibilen? Varför är det alltid försent för att ställa allting till rätta och ångra sig? Och, varför, varför måste man låtsas som att man är en jävla sten?
När jag gick ut från din port bakfull som ett svin morgonen därpå såg jag att du bodde granne med min farmor.
<3
Kärlek är när ens mamma storhandlar på Netto, och samtidigt köper en present till en i form av ett par rosa trosor med apor på.
Jag älskar dig lilla mamma.
Jag älskar dig lilla mamma.
HEY
Idag hade jag min första på-riktigt lediga dag från jobbat på 12 veckor. Den spenderade jag i staden tillsammans med Emmeli, min syster, i jakt på en klänning till bröllopet nästa helg. Självklart så hittade jag ingen klänning men jag kom nyss hem med två par skor. Typiskt.
Big in Partille
Mitt nya "intresse" ska bli någonting som inte har med klagan att göra.
Typ:
- Börja följa förlossningskliniken slaviskt
- Börja sjunga opera
- Bygga en låtsasbror i mänsklig storlek
Förlsag?
ps:
Önskar att jag var byxmyndig på 80-talet.
Typ:
- Börja följa förlossningskliniken slaviskt
- Börja sjunga opera
- Bygga en låtsasbror i mänsklig storlek
Förlsag?
ps:
Önskar att jag var byxmyndig på 80-talet.
Då var kaffet kallt också
Jaha, tack så jävla mycket. Tack för att du vägrar förstå när jag säger att jag är ensam och rädd för vargen. Istället blir du avundjuk för att jag aldrig kommer gifta mig. Det är då jag exploderar, och du får se den där sidan av mig som du aldrig sett förut, den som är varken hård eller mjuk. Du får se den där sidan som inte är någonting mer än raseri över all smärta vi ska kosta varandra. Jag tycker det är pinsamt att tappa kontrollen, att nästan bli en varg precis som du. Du orkar uppenbarligen inte lyssna på mitt tjat eftersom du har proppat in massor av godis och pizza i öronen. Du går med hårda steg, smäller igen dörren så att någonting går sönder. Du måste vara farlig, du måste vara en varg. Det spelar ingen större roll vad du är, för kaffet har ändå hunnit bli kallt.
Ännu en dag är över, och jag undrar vart du tog vägen när du bara gick offline i mitt liv. Jag undrar vem jag var innan jag mötte dig. Ibland minns jag att jag var stark. Jag minns en hund som var ute på långa promenader. Jag minns inga vargar. Jag minns att jag tyckte om mig själv. Men ibland minns jag ingenting alls, och jag får en känsla av att innan någon annan byggde upp mitt liv med tvivel och rädsla så var jag bara ett grått korn, ett räkskal i soptunnan, en kall kopp kaffe, kanske rent av kaffesump.
Jag vet att jag tänker fel när jag tänker att du gjorde rätt som tog emot all skit som andra gav dig, och delade med dig av den till mig. Jag skyllde allt på åksjuka när jag kräktes i diket av skuld över att inte ha kunnat rädda dig innan du förstörde mig. Jag borde inte prata om kaffe i olika former, men hellre det än våld och likgiltighet. Jag borde sluta tänka tillbaka och ställa frågor som jag ändå aldrig kommer få svar på. Jag gjorde aldrig något fel, jag ville bara bjuda dig på fika.
Fibes oh fibes
Nu är jag lite trött på er killar och tänker sova.
Men håll utkik efter nya pressbilder på ett grymt band gott folk.
Tack gode gud för sånt här
Vad som gör en dag riktigt värd:
Att promenera i stan påväg hemåt efter en riktigt seg dag på jobbet och se en superbimbotjejes löshår blåsa av huvudet och bort bort. "HA HA", säger jag åt sånt. Det gled bara längre och längre ner, släpade längs gatan efter henne men höll sig fortfarande fast med hjälp av trassel och en hård hästsvans, och plötsligt flög det bara där i blåsten. Min dag blir på nåt absurt sätt fulländad av sånna här händelser.
Att promenera i stan påväg hemåt efter en riktigt seg dag på jobbet och se en superbimbotjejes löshår blåsa av huvudet och bort bort. "HA HA", säger jag åt sånt. Det gled bara längre och längre ner, släpade längs gatan efter henne men höll sig fortfarande fast med hjälp av trassel och en hård hästsvans, och plötsligt flög det bara där i blåsten. Min dag blir på nåt absurt sätt fulländad av sånna här händelser.
*kräks*
Inte ens om jag mötte mitt livs kärlek idag skulle jag kunna sumpa det jag och datorn har tillsammans.
Ett gött liv
Att jobba heltid och samtidigt försöka driva ett företag, umgås med sina vänner och utöva ett intresse går inte riktigt ihop. Speciellt inte när man saknar både körkort och bil och bara en vanlig arbetsdags resetid med västtrafik tar nästan tre timmar.
Imorgon är det fredag och jag funderar på att fira det genom att föreställa mig alla jag möter nakna.
Äta, jobba, sova, äta, sova, jobba, jobba, sova, äta, bajsa, sova, jobba.
Imorgon är det fredag och jag funderar på att fira det genom att föreställa mig alla jag möter nakna.
Äta, jobba, sova, äta, sova, jobba, jobba, sova, äta, bajsa, sova, jobba.
S U C K
jag och Jenny sitter på en bänk och väntar på bussen.
Jenny: Någons mobil ringer!
Jag: Nej, det är bara min mage.
Jenny: Någons mobil ringer!
Jag: Nej, det är bara min mage.
Bitterfitta möter ironi
Om att inte lyssna på andras råd:
"Tolv år gammal tog Evelina sitt första foto på en av Gran Canarias sandstränder. Väl hemma i Sverige igen framkallades en av dom mest skrattretande turistbilder som har tagits, och familjen konstaterade att om det var någonting hon inte skulle syssla med så var det foto. Idag frilansar Evelina som fotograf med diverse olika fotoprojekt, men håller sig så långt borta från charterbilder som det är möjligt. När hon inte hänger med sin kamera, eller jobbar som industriarbetare dricker hon mer än gärna en kopp kaffe eller öl i goda vänners lag. Hon ägnat också alldeles för mycket tid åt att beklaga sig över kärlek, krämpor, värk och andra vardagliga saker som gör de unga, annars så underbara åren till en pina. I det här nummret av People har Evelina fotat och intervjuat härliga människor i Göteborg."
Jaja, det var väl kul.
it's all about love
Vi börjar skriva lappar till varann?
Idag har jag inte varit så farligt emo som igår utan lite mer lagom. Det är lika bra att inse att man kommer leva världens tråkigaste svensson-liv tills man gör någonting åt saken. Jag har bestämt mig för att jobba kvar på lagret tills i Januari, sedan drar jag till Thailand. När jag kommer hem så lovar jag mig själv att välja en väg och sluta vara en sån pussy. Dans, sömn och kärlek. Klart slut.
Världens bästa EMO-inlägg
UUUUH! Jag är så sjukt nere! Allt är så deppigt, grått och åt helvete just nu. VARFÖR HÄNDER DET INGENTING BRA? HUR LÄNGE SKA MAN BEHÖVA VÄNTA EGENTLIGEN??? Allting har verkligen gått dåligt det senaste, och idag kom den där goa droppen som fick min bägare att fullkomligt svämma över. Jag hade nog behövt slå någon, men det är elakt. Är dessutom rädd för att gå utanför dörren med risk för att ramla och bryta benet, eller bli påkörd med min tur.
I fredags kom hemsidan upp, och det var verkligen peppen för mig! Anledningen till att den var uppe redan i fredags fastän den inte är helt klar beror på att nya nummret av People kom ut då, och jag är med där i. ROLIGT VA!? Nej, inte ett jävla dugg. INTE ROLIGT ALLS! Självklart hade dom glömt bort att skriva ut min hemsideadress fastän vi haft värsta mail-kontakten angående den och att dom absolut vill kunna hänvisa till min hemsida. BULLSHIT. fucking jävla kuk bullshit. HUR KAN MAN MISSA/GLÖMMA NÄR DET VARIT "PÅ TAPETEN" SÅ LÄNGE?? Dom andra som fick såklart sina hemsideadresser utskrivna, men inte jag. Självklart inte jag. Jag som hade jobbat på så för att få allt klart i tid. Höll modet uppe hela helgen fastän jag egentligen blev så himla ledsen, och nu erkänner jag det JAG BLEV SÅ HIMLA LEDSEN OCH BESVIKEN PEOPLE!
Och idag gick jag in på pressbyrån efter en skitdag på jobbet med äcklig lunch, och bajsväder. I hyllan står nya Kamera&Bild och jag bläddrar igenom nummret eftersom jag hört att Camilla i mitt lag tog ett pris och jag gärna ville se hennes bild. Upptäcker till min stora fasa att killen jag legat och fajtats om förstaplatsen med dom senaste etapperna tagit hem hela skiten. Segern säkrade han med en ful bild dessutom. Förlåt Johan, men bitterheten tar över min kropp och mina skrivfingrar. GRATTIS.
Om jag ska beklaga mig över allt det andra så kommer det här inlägget bli oändigt och ni kommer hata mig som den största bitterfittan någonsin om ni ens orkar läsa klar så jag skippar det.
Nu fattas det bara att jag får veta att jag har klamydia eller nåt.
Fast just det ja, ligger ju inte.
I fredags kom hemsidan upp, och det var verkligen peppen för mig! Anledningen till att den var uppe redan i fredags fastän den inte är helt klar beror på att nya nummret av People kom ut då, och jag är med där i. ROLIGT VA!? Nej, inte ett jävla dugg. INTE ROLIGT ALLS! Självklart hade dom glömt bort att skriva ut min hemsideadress fastän vi haft värsta mail-kontakten angående den och att dom absolut vill kunna hänvisa till min hemsida. BULLSHIT. fucking jävla kuk bullshit. HUR KAN MAN MISSA/GLÖMMA NÄR DET VARIT "PÅ TAPETEN" SÅ LÄNGE?? Dom andra som fick såklart sina hemsideadresser utskrivna, men inte jag. Självklart inte jag. Jag som hade jobbat på så för att få allt klart i tid. Höll modet uppe hela helgen fastän jag egentligen blev så himla ledsen, och nu erkänner jag det JAG BLEV SÅ HIMLA LEDSEN OCH BESVIKEN PEOPLE!
Och idag gick jag in på pressbyrån efter en skitdag på jobbet med äcklig lunch, och bajsväder. I hyllan står nya Kamera&Bild och jag bläddrar igenom nummret eftersom jag hört att Camilla i mitt lag tog ett pris och jag gärna ville se hennes bild. Upptäcker till min stora fasa att killen jag legat och fajtats om förstaplatsen med dom senaste etapperna tagit hem hela skiten. Segern säkrade han med en ful bild dessutom. Förlåt Johan, men bitterheten tar över min kropp och mina skrivfingrar. GRATTIS.
Om jag ska beklaga mig över allt det andra så kommer det här inlägget bli oändigt och ni kommer hata mig som den största bitterfittan någonsin om ni ens orkar läsa klar så jag skippar det.
Nu fattas det bara att jag får veta att jag har klamydia eller nåt.
Fast just det ja, ligger ju inte.
!!!
Trodde precis att jag gjort mitt livs tabbe. Trodde att jag lyckats radera alla Fibes oh fibes pressbilderna jag tog här om veckan såhär en timme innan jag ska träffa Edvin och han ska få se resultatet.
Mitt hjärta frös verklige till is. Hatar den känslan.
Mitt hjärta frös verklige till is. Hatar den känslan.
Brunt Bajs Brunt
Varför verkar det som att alla gillar den gamla blonda Ejan bättre?
Ge mig en chans för fan, jag är fortfarande samma Ejan, om inte bättre!
Jag tycker i alla fall att det blev fint.
Ge mig en chans för fan, jag är fortfarande samma Ejan, om inte bättre!
Jag tycker i alla fall att det blev fint.
...
Jag menar inte att vara självgod eller nåt men,
hade jag varit kille hade jag absolut dejtat mig.
hade jag varit kille hade jag absolut dejtat mig.
Att dricka te
Igår hade jag och en vän en mycket intressant disskusion gällande fenomenet "att dricka té".
Han hävdade bestämt att det så gott som alltid var en lite diskretare form av knullinbjudan, och att inget té skulle förekomma. Hans erfarenheter sa att dom gånger han blivit inbjuden på té så hade det varit max tio minuter påklätt från det att man kommit innanför dörren.
Jag däremot envisades med att det visst finns folk som bjuder på té, och då verkligen bjuder på té! Han skrattade mest åt mig när jag började spekulera i ifall det kunde ha att göra med att jag;
1. Inte var knullvänlig nog
2. Utstrålade att jag tycker väldigt mycket om té
3. Har vänner/ragg/bekanta som tycker väldigt mycket om té
Sedan började jag fundera på vad jag själv haft för avsikter då jag bjudit hem folk på diverse drycker, och insåg att jag verkligen är den torrfitta jag räds för att vara. Säger jag té/kaffe/vin whatever så menar jag det - och inget annat.
Skrattretande nog så behåller jag gärna kläderna på in i det sista. Tror aldrig att jag knullat i samband med "en kopp té", eller i alla fall så har jag hunnit avsluta min kopp innan det är dags (och då på mer än tio minuter)!
Jag drar därför slutsatsen att té är en god och social dryck som betyder väldigt mycket mer än sex, i alla fall för mig och dom flesta som jag umgås med.
Tack gode fan för det.
Han hävdade bestämt att det så gott som alltid var en lite diskretare form av knullinbjudan, och att inget té skulle förekomma. Hans erfarenheter sa att dom gånger han blivit inbjuden på té så hade det varit max tio minuter påklätt från det att man kommit innanför dörren.
Jag däremot envisades med att det visst finns folk som bjuder på té, och då verkligen bjuder på té! Han skrattade mest åt mig när jag började spekulera i ifall det kunde ha att göra med att jag;
1. Inte var knullvänlig nog
2. Utstrålade att jag tycker väldigt mycket om té
3. Har vänner/ragg/bekanta som tycker väldigt mycket om té
Sedan började jag fundera på vad jag själv haft för avsikter då jag bjudit hem folk på diverse drycker, och insåg att jag verkligen är den torrfitta jag räds för att vara. Säger jag té/kaffe/vin whatever så menar jag det - och inget annat.
Skrattretande nog så behåller jag gärna kläderna på in i det sista. Tror aldrig att jag knullat i samband med "en kopp té", eller i alla fall så har jag hunnit avsluta min kopp innan det är dags (och då på mer än tio minuter)!
Jag drar därför slutsatsen att té är en god och social dryck som betyder väldigt mycket mer än sex, i alla fall för mig och dom flesta som jag umgås med.
Tack gode fan för det.
DAGENS OUTFIT!
Kändes verkligen rätt i tiden, och kombinationen är väldigt nyskapande. Lite finare svarta skor till tracksuit, och en pälsmössa som pricken över i:et.
Mössa: Morfars gamla
Glasögon: Diesel
Halsduk: Från egypten
Tracksuit: Second hand
Skor: Present från mamma
HA! Fan vad det här kändes som en bitchslap i ansiktet på alla härliga modebloggare!
Kära vänner och gott folk
VARFÖR KOMMENTERAR NI INTE LÄNGRE?
DET ÄR INTE ROLIGT ATT BLOGGA UTAN ER!
Jag kanske borde inse att det inte heller är roligt att läsa emo-inlägg om kärleksproblem eller ingenting alls.
Jag borde ta mig i kragen och göra någonting vettigt. Jag borde börja leva för då kanske jag har nåt spännande att blogga om sedan.
DET ÄR INTE ROLIGT ATT BLOGGA UTAN ER!
Jag kanske borde inse att det inte heller är roligt att läsa emo-inlägg om kärleksproblem eller ingenting alls.
Jag borde ta mig i kragen och göra någonting vettigt. Jag borde börja leva för då kanske jag har nåt spännande att blogga om sedan.
nosebleed on the dancefloor
Fattar inte vad jag tänkte med i fredags. Min klubb-abstinens var så stor att jag inte tog någon hänsyn till hur dåligt jag mådde. Såhär i efterhand förstår jag att man är dum i huvudet om man dricker sex öl på febernedsättande, och är vaken i över 24 timmar för att få dansa och se människor med hopp om att inte må sämre när man vaknar morgonen därpå! Om man vaknar morgonen därpå vill säga. Å andra sidan var mina bihålor så gott som förlamade efter den öl-kuren, febern var borta och jag kände mig som en ny människa. Ångrade dock mitt tvångsmässiga beteende när jag låg i sängen på lördagen.
Vid två tillfällen gav han där uppe mig tydliga tecken på att det var dags att åka hem, men inte fan lyssnade jag på dom.
TECKEN NR1. Mina strumpbyxor går sönder innan jag ens hunnit komma halva vägen till förfesten (mardrömmen för alla tjejer som inte är emo)
TECKEN NR2. Jag snyter mig och plötsligt har jag blod i hela ansiktet. Sjukt läskigt.
Väl i kön till the eye mådde jag som en gudinna på alkohol och värktabletter, och när jag skulle uppge mitt namn till vaken som kollade listan så gick ljuset om varför jag genomliditit kvällen upp för mig! På listan stod jag nämligen inte uppskriven som, "Evelina", inte heller "Ejan" som jag vanligtvis gör, och jag kände mig förvirrad i några sekunder. Vaken (som jag vet känner igen mig) sa att hon inte kunde släppa in mig om jag inte kunde uppge hela mitt namn och efternamnet räknades inte.
Plötsligt gick det upp för mig att jag lovat Fredrik att förgylla dansgolvet genom att komma iklädd min kompis guldbodyn, därför var det självklart att jag stod uppskriven som "EVELINA GULDBODY". Herregud vad det gjorde min kväll! och jag kommer ångra mig natt och dag att jag hade på mig en jävla svart klänning och bröt mitt löfte.
En vacker dag... eller rättare sagt, klubbnatt, så lovar jag dock att jag ska leva ut mitt löfte om scen-dans iklädd bara guldbody.
FREDRIK ÄR FEST.
Vid två tillfällen gav han där uppe mig tydliga tecken på att det var dags att åka hem, men inte fan lyssnade jag på dom.
TECKEN NR1. Mina strumpbyxor går sönder innan jag ens hunnit komma halva vägen till förfesten (mardrömmen för alla tjejer som inte är emo)
TECKEN NR2. Jag snyter mig och plötsligt har jag blod i hela ansiktet. Sjukt läskigt.
Väl i kön till the eye mådde jag som en gudinna på alkohol och värktabletter, och när jag skulle uppge mitt namn till vaken som kollade listan så gick ljuset om varför jag genomliditit kvällen upp för mig! På listan stod jag nämligen inte uppskriven som, "Evelina", inte heller "Ejan" som jag vanligtvis gör, och jag kände mig förvirrad i några sekunder. Vaken (som jag vet känner igen mig) sa att hon inte kunde släppa in mig om jag inte kunde uppge hela mitt namn och efternamnet räknades inte.
Plötsligt gick det upp för mig att jag lovat Fredrik att förgylla dansgolvet genom att komma iklädd min kompis guldbodyn, därför var det självklart att jag stod uppskriven som "EVELINA GULDBODY". Herregud vad det gjorde min kväll! och jag kommer ångra mig natt och dag att jag hade på mig en jävla svart klänning och bröt mitt löfte.
En vacker dag... eller rättare sagt, klubbnatt, så lovar jag dock att jag ska leva ut mitt löfte om scen-dans iklädd bara guldbody.
FREDRIK ÄR FEST.
!!!
Herregud vad jag hatar människor, eller i alla fall mig själv. Jag är helt iskall i bröstet just nu bara för att jag legat vaken och ältat alla gånger jag gjort bort mig för "fel person" i flera timmar. Varför tänker jag ens tillbaka på saker som har varit??? Gjort är gjort, och det är ingen som hatar Ejan förutom Ejan. Var kommer all osäkerhet ifrån? Har jag kommit in i någon kris? Jag vill ha tillbaka mig själv som jag var förut.
VILL EGENTLIGEN SKRIVA OM MUSIK MEN JAG VÅGAR INTE.
VILL EGENTLIGEN SKRIVA OM MUSIK MEN JAG VÅGAR INTE.
X
Som vanligt när jag har för mycket prat om ingenting så blir det heller ingenting.
photo by: shagagraf / unresponsive @ deviantart.com
photo by: shagagraf / unresponsive @ deviantart.com
Eeh
Det enda jag lägger pengar på nu för tiden är mat, läkarbesök och mediciner. Det är SJUKT!
Försökte mig på att vara lite vitsig där, men det kändes ju sådär skoj.
Försökte mig på att vara lite vitsig där, men det kändes ju sådär skoj.
...
Men guuud!
Såg precis en bild på en snubbe som sög av sig själv. Blev fruktansvärt illa till mods.
Såg precis en bild på en snubbe som sög av sig själv. Blev fruktansvärt illa till mods.
Det här är en dejt
DET HÄR ÄR EN DEJT.
Du förstår väl att det här är en dejt? Inte uttalat, men ändå. Du förstår väl att det här är ett kärleksmöte, och inte bara ett vanligt tråkigt möte? Du förstår väl att det finns en mening med att vi sitter här nu, och stirrar på varann som två dumma idioter. Du förstår väl det? Jag själv förstår ingenting, och ändå försöker jag förklara för dig. Du känner väl fjärilarna i magen? Visst fan är det en dejt. Det är det alltid. Det är det alltid när två vilsna själar möts för att göra "ingenting speciellt". Eller hur?
- Hej vad heter du?
- Men det vet du ju redan?
- Just det ja, förlåt.
Bara en enda gång nuddar din hand vid min, och den är kall. Jag sitter som vanligt som en stel pinne i andra sidan soffan och försöker prata om roliga saker. Jag kommer aldrig mer våga chansa. Jag kommer aldrig mer orka räcka dig min hand. Jag kommer aldrig mer kunna säga "jag älskar dig" till någon. Ändå önskar jag så jävla mycket att jag slapp vara ensam. Jag önskar det så intensivt att jag helt plötsligt ligger i din säng. Där trycker jag ansiktet mot kudden, och försöker komma ihåg doften av att vara två. Jag tänker att jag aldrig mer vill somna ensam - Att jag aldrig mer vill vakna utan dig, men jag tar tillbaka det fortfare än det tagit att tänka det.
Alla behöver någon, är det inte så? Hur mycket man än förnekar det så kommer det ändå sluta med att man spenderar natt efter natt tillsammans med fel person för att slippa känna ensamheten. Stackars jävlar, stackars mig.
Du förstår väl att det här är en dejt? Inte uttalat, men ändå. Du förstår väl att det här är ett kärleksmöte, och inte bara ett vanligt tråkigt möte? Du förstår väl att det finns en mening med att vi sitter här nu, och stirrar på varann som två dumma idioter. Du förstår väl det? Jag själv förstår ingenting, och ändå försöker jag förklara för dig. Du känner väl fjärilarna i magen? Visst fan är det en dejt. Det är det alltid. Det är det alltid när två vilsna själar möts för att göra "ingenting speciellt". Eller hur?
- Hej vad heter du?
- Men det vet du ju redan?
- Just det ja, förlåt.
Bara en enda gång nuddar din hand vid min, och den är kall. Jag sitter som vanligt som en stel pinne i andra sidan soffan och försöker prata om roliga saker. Jag kommer aldrig mer våga chansa. Jag kommer aldrig mer orka räcka dig min hand. Jag kommer aldrig mer kunna säga "jag älskar dig" till någon. Ändå önskar jag så jävla mycket att jag slapp vara ensam. Jag önskar det så intensivt att jag helt plötsligt ligger i din säng. Där trycker jag ansiktet mot kudden, och försöker komma ihåg doften av att vara två. Jag tänker att jag aldrig mer vill somna ensam - Att jag aldrig mer vill vakna utan dig, men jag tar tillbaka det fortfare än det tagit att tänka det.
Alla behöver någon, är det inte så? Hur mycket man än förnekar det så kommer det ändå sluta med att man spenderar natt efter natt tillsammans med fel person för att slippa känna ensamheten. Stackars jävlar, stackars mig.
100% ejan
Det enda jag skulle klara av i fredags innan fyllan var ett faktum var att stava till, "THE LIFE".
TEH LIFE.
TEH LIFE.
...
Har nog den mest otippade "spelats mest i ipoden"-listan ever den senaste veckan.
1. Miss Li
2. Patrick Wolf
3. 50 Cent
Blir full i skratt av mixen, men ingenting går hand i hand.
1. Miss Li
2. Patrick Wolf
3. 50 Cent
Blir full i skratt av mixen, men ingenting går hand i hand.
Subscribe to:
Posts (Atom)