Ibland tänker jag att tvillingskapet är lite av en förbannelse. Att kärleken för henne alltid är större än allt annat. Att rädslan att förlora henne alltid överskuggar alla andra rädslor. Att ett liv tillsammans med någon annan kanske aldrig kan mätas med det vi delar och att människorna omkring oss känner det. Därför försvinner dom ibland. Backar, vänder om och försvinner för att vi helt enkelt inte kan ge dom vad som vill ha och behöver. Vad dom förtjänar.
Jag har funderat mycket på vem jag är på senaste tiden, och varför saker och ting går i vissa mönster. Jag har försökt ta itu med mina problem och svagheter. Vill ha förståelse från andra men inser att det bara är hon som förstår mig fullt ut.
Vill ha stabilitet med någon annan men så fort jag tror att jag är på väg att nå toppen av berget så ramlar och ner och tar med mig ett stenras som skadar och förstör.
No comments:
Post a Comment