Avsked

I förmiddags var det den svarta skruden som åkte på. Och ovanpå finkläderna, tjockaste tröjan, den största halsduken och paraplyet i högsta hugg (samt en leopardpåse för att inte tappa bort sig). Guds alla änglar hade nämligen bestämt sig för att gråta en rejäl skvätt denna dagen. Vilket kändes förståeligt.

Det var det sorgligaste och mest smärtsamma avsked jag varit med om fastän jag har fler begravningar i bagaget än jag vill tänka på. Men mitt i allt det sorgliga var det också så himla vackert.

Finns fler än jag i släkten som gillar leopard.

Sedan var det begravningslunch och till efterrätt blev det en av farmors bästa rätter - pannkakor! Alla som vuxit upp under hennes omvårdnad har fått äta dom godaste pannkakorna i världen.

Fina, roliga och sorgliga minnen kastades över borden i skratt och tårar.

Världens bästa och finaste föräldrar. 

Sedan var det då dags att ta familjefoto. Vet inte hur många suddiga bilder det blev, några där pappas huvud var kapat, några där vi blundade, hostade, harklade. U name it. Här är i alla fall en där alla har ögonen öppna).


Sedan åkte vi hem, vi pratade om livet, kärleken, att sorgen kommer i vågor och om att man måste våga för att vinna. Och när vi tillsist sa hejdå så kändes som att vi alla hade ro i själen.