Stallhelvete

Har haft en riktig skitdag! Först var allt bara grått och tråkigt och jag ville sova. När jag äntligen lyckats gaska upp mig, få ordning på alla papper jag borde ha koll på och bryggt en kopp té så ringer min brukares mamma. Hon förklarar kort att jag ska vara hemma hos dom om en timme. Jag blir så jävla paff och handfallen, förbannar det där med god framförhållning då vi inte hörts av sedan innan jul. Men som en snäll hund som man är så ser man till att infinna sig på rätt plats vid önskad tid. Man spottar sig själv i ansiktet i motvind.
Jag lipade som fan för att jag blev så förbannad på folks attityd. Sedan lipade jag lite till för att jag inte hunnit äta och för att jag blivit dumförklarar i telefon som inte själv listat ut att jag skulle jobbat idag fastän jag inte hört ett ljud om när rid-terminen drog igång igen efter jul. Väl i staäälet var det ganska skönt, hästarna är ju snälla liksom...

Efter jobbet kände jag att det var dags för en lång promenad för att få upp flåset lite. Jag bestämde mig för att promenera genom hela stan. Det var gött som fan, Mina tankar vandrade ordentligt, och det var verkligen nödvändigt både för kroppen och själen. Så där gick jag högsta tempot, kände mig som värsta grymma atleten, och lyssnade på någon musik som antagligen fick mig att känna mig rätt cool. Plötsligt händer det som egentligen bara varit en tidsfråga, jag ramlar.
Min inbelade coolhetsfaktor byttes på en sekund till det jag egentligen var: en svettig, hästluktande sorglig stalltjej med för stor jacka, en gina tricot påse med mat i, och som nu dessutom blödde från knät ville grina. Fuck.