I februari 2005 fick min kille ett vykort från en liten pojke på vrångö. Pojken skrev till honom därför att han hade hittat en plånbok på stranden där som visade sig tillhöra Joel. I plånboken fanns förutom sand och tång, sexton kronor och femtio öre, ett bibliotekskort och ett terminskort för vårterminen 1997. Ja, för det var då Joel hade tappat sin plånbok, någon gång under våren hela sju år tidigare. Pojken skrev att han gärna gav tillbaka plånboken om Joel ringde hans pappa och ville ha den. Han fick behålla sitt strandfynd och dom sexton kronorna, och Joel skickade ett sms och tackade för kortet.
Tänk att någonting så borttappat kan komma fram på ett sådant vis efter så lång tid. Visst är det en fin historia?
5 comments:
rätt så fantastiskt.
Ja, en så himla fin historia! Perfekt att berätta för barnbarnen (eller bara här i bloggen).
Vars har du köpt dina gardiner?
Ibsz: Dom är köpta på IKEA! Billigt och bra, och väldigt fina.
Tack så mycket!
Post a Comment