Tack för idag

Klockan närmar sig midnatt och jag sitter ensam framför tv:n med datorn i knät. Det har varit en lång dag. Som alltid när jag har en tid som jag absolut inte får missa så sov jag som på nålar. Sedan jobbade jag med S. Hon är en sån sjukt fin liten tjej! Vi var bland annat på bio, och såg disco-daggarna.
Det må vara glassigt att jobba med utvecklingsstörda/synnedsatta kids och hänga med dom på olika aktiviteter, men tro mig - även om det är kul, varierande och roligt så är det också väldigt krävande. Man är på helspänn nästan hela tiden och finns där 110% hela tiden, det suger faktiskt musten ur en efter ett långpass. Men jag ska inte klaga, utan bara förklara anledningen till min ensamhemmasittning.
Direkt efter att jag slutat jobba så åkte jag och mötte upp familjen på restaurang i staden. Pappa fyllde ju år igår och ville fira med middag ikväll. Det var en trevlig liten tillställning. Efter middagen gjorde sig Emmeli och Joel redo för att möta natten i Göteborg medans jag styrde hemåt och la mig i badet. Sedan hamnade jag här i soffan. Och blev kvar.

2 comments:

Anonymous said...

Joel såg ut att ha det mysigt på kebabstället på järntorget runt halv fyra-tiden. Vem var tjejen som var med honom om det inte var du? (och inte din syster)

evelina hultqvist said...

och vem fan är du som ställer en sån fråga med antydan på någonting som du inte har en aning om?

det var en god vän till honom om du vill veta.