I fredags när jag var full så läste jag som vanligt någonting i en bok som jag tyckte var så jävla bra och jag ville skriva om det direkt. Jag blev en inspirationsfylld bomb under hela kvällen, fastän jag höll käften och inte sa ett ord. För jag visste väl egentligen att jag skulle hinna glömma allt jag tänkte på innan jag vaknat dagen där på och slutat vara full och fundersam. Så jag dansade. Jag dansade ungefär så som jag gjorde ibland för längesedan, alltså högt och lågt och överallt. Och det var kul, jävligt kul. På spårvagnen på väg hem hade jag glömt alla ord jag tyckte var speciella och det som var tänkvärt var bortblåst. Sedan somnade jag och vaknade inte förrän mitt huvud var helt tomt. Och såhär kommer det fortsätta att vara, jämt och jämt.
3 comments:
ÅH sista bilden.
På den första bilden ser ditt hår otroligt slitet, det är det väl inte? Ser finfint ut på andra bilder ^^
ULI: tack.
måste först bara säga att jag finner denna fråga mycket lustig. spelar det överhuvud taget någon roll om mitt hår är slitet eller inte? haha. men ja, det är nog ganska jävla slitet. jag har inte klippt mig sedan i maj-juni någon gång.
men ett hår ser väl alltid ut på "det" sättet om skärpan ligger på håret och det slås en blixt rakt emot det. dessutom flyger det ju runt.
men jaja. bara löjligt av mig att ha en utläggning om det. tack för att du tycker det är fint på andra bilder. sorry över att behöva förskräcka dig med denna bittra sanning.
fan vad jag kan relatera till det här. ibland är det roligt men ibland, ångest. puss på dig!
Post a Comment