Var i alla fall tvungen att fota kläderna där dom låg, redo att springa på kalas. Dom såg ju så trevliga ut. haha.
Tada!
Efter att ha slängt upp den här outfiten på sängen, stirrat på den lite för länge fick jag helt enkelt bita i det sura äpplet och inse att jag kan inte ha färg idag, och ännu mindre nåt som sitter åt i midjan. Jag måste fejsa sanningen och klä mig i min bakfylla. haha.
Var i alla fall tvungen att fota kläderna där dom låg, redo att springa på kalas. Dom såg ju så trevliga ut. haha.
Var i alla fall tvungen att fota kläderna där dom låg, redo att springa på kalas. Dom såg ju så trevliga ut. haha.
skyller mig själv
ska lägga mig i badet och läsa jag behöver dig mer än jag älskar dig och jag älskar dig så himla mycket.
*är bakis*
*är bakis*
TJABBA
Det är fredag. Jag har färgat håret, och resultatet blev som vanligt inte som väntat. Det blev fint i alla fall, och jag känner att dom där 119 kronorna är fan värda för att lukta så här gott om så bara för en liten stund. Ska snart åka in mot staden och köpa vin för planerad fylla och en present till Emelie som jag ska kalasa hos ikväll. Utanför är det grått som dom flesta andra dagarna. Inte vår än på ett tag vill jag lova, men småfåglar som har börjat äta av fågelmaten vi hängde ut! Min mage är inte helt okej, men vi åt avocado-macka till frulle och det var gott. Borde bajsa, men är antagligen "för stressad". Eh.
Sen har jag kommit på att även fast jag sällan sminkar mig speciellt färgglatt eller mycket så är ändå drömpresent denna:
eller dessa:
Sen har jag kommit på att även fast jag sällan sminkar mig speciellt färgglatt eller mycket så är ändå drömpresent denna:
eller dessa:
Jag var så sorglig idag
satt och åt en påse flott på stans absolut värsta ställe. men vad gör man när kylan är överjävlig och väntan är lång?
vad gör man?
vad gör man?
Mer filmfestival
Känner för att göra nåt kul. Men all min ork och kreativitet försvann förut när jag låg i badet och svettades. När jag kom upp var jag bara en mör degklump och inget mer.
Dom senaste dagarna har jag varit på sånt sjukt städ-pyssel-fixar humör. Det är mitt bästa humör, man blir så glad av sig själv då! Men idag, urk.. idag tog det slut.
Gick upp tidigt imorse, åt en frukost inför en himmel som såg ut som grå papperssörja. Sedan åkte jag och Joel in mot stan för att gå på bio. Klockan tio visades Forgetting dad.
"One week after a seemingly harmless car accident, Richard Minnich - a California data processing executive and father of five - wakes up with total amnesia. He no longer recognises his wife and children and has a great deal of difficulty with the simplest daily tasks. The doctors are baffled, as there is no evidence of brain damage or other physical causes. For the family, the event marks the beginning of a neverending nightmare.
Sixteen years later, filmmaker Rick Minnich - the oldest son from Richard's first marriage - returns to California with a camera in search of answers to why his father's memory still hasn't returned. He talks with his family members and a former colleague of Richard's, and reconstructs in detective-story fashion the period of time before and the years following the accident. Along the way, Rick not only discovers many deep-rooted emotions that had never been dealt with, but also uncovers startling facts that shed a very different light on his father's memory loss. Was Richard really struck by a horrible affliction, or was he perhaps trying to escape from a life he could no longer lead?
Gripande dokumentär. Alltid kul när filmmakaren är där och pratar lite efter. I det här fallet blev det massor av frågor. Han som gjort filmen var ju trots alls son till minnesförlustpappan.
Sedan åkte vi in till stan och åt lunch och suktade efter bra böcker. Jag fick ont i magen och behövde åka hem och lägga mig (som vanligt). Tog ett för varmt bad, vilade lite och sedan hamnade jag här, framför datorn. Har en utställning på g i slutet av februari, om jag lyckas pussla ihop alla pusselbitar.
Filmfestivalen
Som många säkert vet är filmfestivalen här i Göteborg i full gång. Än så länge har jag varit tråkig och inte tagit del av någon av festligheterna, och ännu värre - inte varit på en enda film (om man inte säknar med disco-daggarna igår på jobbet som inte har med festivalen att göra). Idag är det dock dags för min första, the photograph. Jag skall inte gå på många filmer med tanke på hur uselt jag haft det ekonomiskt nu i januari så jag fick försöka välja väldigt omsorgsfullt. Självklart hittar man minst tio filmer till som man är sjukt sugen på efter att man har beställt biljetter men så får det väl vara.
Tack för idag
Klockan närmar sig midnatt och jag sitter ensam framför tv:n med datorn i knät. Det har varit en lång dag. Som alltid när jag har en tid som jag absolut inte får missa så sov jag som på nålar. Sedan jobbade jag med S. Hon är en sån sjukt fin liten tjej! Vi var bland annat på bio, och såg disco-daggarna.
Det må vara glassigt att jobba med utvecklingsstörda/synnedsatta kids och hänga med dom på olika aktiviteter, men tro mig - även om det är kul, varierande och roligt så är det också väldigt krävande. Man är på helspänn nästan hela tiden och finns där 110% hela tiden, det suger faktiskt musten ur en efter ett långpass. Men jag ska inte klaga, utan bara förklara anledningen till min ensamhemmasittning.
Direkt efter att jag slutat jobba så åkte jag och mötte upp familjen på restaurang i staden. Pappa fyllde ju år igår och ville fira med middag ikväll. Det var en trevlig liten tillställning. Efter middagen gjorde sig Emmeli och Joel redo för att möta natten i Göteborg medans jag styrde hemåt och la mig i badet. Sedan hamnade jag här i soffan. Och blev kvar.
Det må vara glassigt att jobba med utvecklingsstörda/synnedsatta kids och hänga med dom på olika aktiviteter, men tro mig - även om det är kul, varierande och roligt så är det också väldigt krävande. Man är på helspänn nästan hela tiden och finns där 110% hela tiden, det suger faktiskt musten ur en efter ett långpass. Men jag ska inte klaga, utan bara förklara anledningen till min ensamhemmasittning.
Direkt efter att jag slutat jobba så åkte jag och mötte upp familjen på restaurang i staden. Pappa fyllde ju år igår och ville fira med middag ikväll. Det var en trevlig liten tillställning. Efter middagen gjorde sig Emmeli och Joel redo för att möta natten i Göteborg medans jag styrde hemåt och la mig i badet. Sedan hamnade jag här i soffan. Och blev kvar.
Bakisångest
Nu för tiden när jag dricker vaknar jag med en känsla av död morgonen efter. Kanske beror det på att mina fyllor slår nu igen? Halva tvåtusenåtta var ju relativt nyktert, eller rättare sagt - jag kunde typ inte bli full hur mycket jag än drack. Det nya året bjuder på kalasfyllor. Men saken är den att jag hade glömt bort alla mindre bra ting som följer med på köpet vid en såkallas kalasfylla.
Baksmällan
Illamående
Huvudvärk
Oförmåga att vara social
Att prata för mycket
Att prata för mycket med fel person
Att prata för mycket med personer man inte skulle talat med annars och eventuellt säga konstiga/dumma/osköna grejer som man egentligen tänkt ta med sig ner i graven men som fyllan lockar fram
Well well. Jag orkar inte göra en sån här lista nu. Ska äta pannkakstårta istället.
Alex på Yellow
När man har eget företag får man titt som tätt samtal från andra företag som jobbar med att "hjälpa" andra företagare på olika sätt. Billigare saker, olika slags erbjudanden och/eller tjänster. I 99,9% av fallen är det helt ointressant för mig, och jag försöker så snabbt som möjligt in i samtalet avböja vänligt men bestämt.
I förra veckan ringde en kille som var omöjlig att avböja, eller i alla fall hans svinighet. Han ringde från företaget Yellow, ett etablerat webside-företag vad jag kan förstå och se när jag söker på det. Han presenterade sig som om vi kände varandra, och var bara för på från början. Sedan blev han ett svin, en riktig sexistisk jävla idiot, och allt inom loppet av några minuter.
Han började med att berätta att han inte fick upp ett enda resultat om han sökte på mitt namn på google. Istället för att säga hejdå och lägga på luren svarade jag att det får man visst, och att min hemsida (som hans erbjudande gick ut på att bygga om) fanns bland en av dom första träffarna.
När killen klickat sig in på min hemsida hör jag ett flås, stön och skratt. Sedan viskar han "men evelina, du har ju inga kläder på dig. Är det dina tuttar man ser på bilden?". Jag tror självklart att jag har hört fel, och samtidigt som mitt hjärta blir kallt och jag nästan blir rädd utvecklar min hjärna någon slags du är ett svin-jag ska sätta dit dig grej. Jag frågar "ursäkta?", och han svarar att han inte menar något illa men att det är en hel del naket på min hemsida. Han frågar åter igen om det är jag på någon utav bilderna. Han maler på om att det här är förjävla härligt, och att han bara vill veta hur personen i andra änden av telefonen ser ut, om hon har fina tuttar, nyvakna tjejer i bara trosor, vet dom om att jag fotat eller har jag gjort det i smyg och mjukporr och härligt och fyfan vilket jävla as han var!!
Jag blir så förbannad. Samtidigt som han nästan förlamat mig av äckel och förödmjukelse. Först försöker jag på ett snyggt sätt få reda på vad han heter, tänker att en sån jävel kan ju inte få sitta och ringa runt till folk om dagarna. När han vägrar svara på mina frågor så brister det, jag skäller och gapar i telefonluren. Om sexism och vilken hjärna han tänker med. Om att han är ett oproffsigt svin som inte kan sköta sitt jobb och att han inte har med mina foton att göra. Om att han i sin vildaste fantasi trodde att han kunde vinna nåt på den attityden så trodde han jävligt fel. Sedan slänger jag på luren, skriver ner vilken tid han ringde, vad han presenterade sig som och allt som kunde vara viktigt för att idioten inte skulle få behålla sitt jobb (inte så mycket att gå på, men).
Sedan ringer jag pappa och är ledsen och arg. Han uppmanar mig att inte ödsla dyrbar tid på en sådan nolla. Sedan åkter jag in mot stan.
Nu har det snart gått en vecka, och jag undrar fortfarande om jag inte borde ringa till Yellow och höra om det finns någon liten griskulting som saknar vett som jobbar för dom.
Eller så fortsätter jag att köra min egen stil, fota det jag vill och inse att det finns faktiskt tragiska kåta svin som alltid kommer att se ett par bröst eller en rumpa istället för att se konsten för vad det är. Stackars dom säger jag bara.
I förra veckan ringde en kille som var omöjlig att avböja, eller i alla fall hans svinighet. Han ringde från företaget Yellow, ett etablerat webside-företag vad jag kan förstå och se när jag söker på det. Han presenterade sig som om vi kände varandra, och var bara för på från början. Sedan blev han ett svin, en riktig sexistisk jävla idiot, och allt inom loppet av några minuter.
Han började med att berätta att han inte fick upp ett enda resultat om han sökte på mitt namn på google. Istället för att säga hejdå och lägga på luren svarade jag att det får man visst, och att min hemsida (som hans erbjudande gick ut på att bygga om) fanns bland en av dom första träffarna.
När killen klickat sig in på min hemsida hör jag ett flås, stön och skratt. Sedan viskar han "men evelina, du har ju inga kläder på dig. Är det dina tuttar man ser på bilden?". Jag tror självklart att jag har hört fel, och samtidigt som mitt hjärta blir kallt och jag nästan blir rädd utvecklar min hjärna någon slags du är ett svin-jag ska sätta dit dig grej. Jag frågar "ursäkta?", och han svarar att han inte menar något illa men att det är en hel del naket på min hemsida. Han frågar åter igen om det är jag på någon utav bilderna. Han maler på om att det här är förjävla härligt, och att han bara vill veta hur personen i andra änden av telefonen ser ut, om hon har fina tuttar, nyvakna tjejer i bara trosor, vet dom om att jag fotat eller har jag gjort det i smyg och mjukporr och härligt och fyfan vilket jävla as han var!!
Jag blir så förbannad. Samtidigt som han nästan förlamat mig av äckel och förödmjukelse. Först försöker jag på ett snyggt sätt få reda på vad han heter, tänker att en sån jävel kan ju inte få sitta och ringa runt till folk om dagarna. När han vägrar svara på mina frågor så brister det, jag skäller och gapar i telefonluren. Om sexism och vilken hjärna han tänker med. Om att han är ett oproffsigt svin som inte kan sköta sitt jobb och att han inte har med mina foton att göra. Om att han i sin vildaste fantasi trodde att han kunde vinna nåt på den attityden så trodde han jävligt fel. Sedan slänger jag på luren, skriver ner vilken tid han ringde, vad han presenterade sig som och allt som kunde vara viktigt för att idioten inte skulle få behålla sitt jobb (inte så mycket att gå på, men).
Sedan ringer jag pappa och är ledsen och arg. Han uppmanar mig att inte ödsla dyrbar tid på en sådan nolla. Sedan åkter jag in mot stan.
Nu har det snart gått en vecka, och jag undrar fortfarande om jag inte borde ringa till Yellow och höra om det finns någon liten griskulting som saknar vett som jobbar för dom.
Eller så fortsätter jag att köra min egen stil, fota det jag vill och inse att det finns faktiskt tragiska kåta svin som alltid kommer att se ett par bröst eller en rumpa istället för att se konsten för vad det är. Stackars dom säger jag bara.
SKOR!
Imorse ringde det på dörren strax efter klockan åtta. Jag vaknade med ett ryck och var inte riktigt säker på vad jag hört. När jag tittade på klockan blev jag orolig. Vem ringer på dörren så tidigt? Det tog ett bra tag innan någon av oss hade fått på kläder och var redo att öppna dörren. Personen som stod där hann ge sig iväg, och in genom brevinkastet singlade ett brev.
Joel tog upp det, läste och skrek: MINA SKOR!
Haha. Då visar det sig att det varit någon här med skorna Joel beställde från usa för några veckor sedan och väntat på dag ut och dag in sedan dess. Och nu när dom äntligen var här så missade vi det, på grund av sömn och slapphet!
I vilket fall som helst så hade han lyckats spåra dom, så nu när han kom hem nyss hade han ett paket med sig och båda blev sjukt exalterade. Skonördar som man är.
Fina var dom, och det väntas på ytterligare ett par. Jag ångrar nästan att jag inte beställde, men inget att göra åt när det inte finns i ens storlek?
Joel tog upp det, läste och skrek: MINA SKOR!
Haha. Då visar det sig att det varit någon här med skorna Joel beställde från usa för några veckor sedan och väntat på dag ut och dag in sedan dess. Och nu när dom äntligen var här så missade vi det, på grund av sömn och slapphet!
I vilket fall som helst så hade han lyckats spåra dom, så nu när han kom hem nyss hade han ett paket med sig och båda blev sjukt exalterade. Skonördar som man är.
Fina var dom, och det väntas på ytterligare ett par. Jag ångrar nästan att jag inte beställde, men inget att göra åt när det inte finns i ens storlek?
I början av tvåtusennågonting
Jag har extremt svårt att erkänna saker jag skrivit under delar av mitt liv. Men ibland så måste man kanske slå hår på några utav dom där bubblorna och dela med sig. Fanns det annars någon mening med att skriva långa brev till sig själv alla som där gångerna?
"jag vaknar av att jag gråter. känner mig mer ensam än innan. och fastän vi ligger så nära varandra att vi klibbar ihop så frågar du inte hur jag mår. du är helt tyst, tittar bara tomt ut i natten och jag vet att du längtar efter någonting annat. det behövs inga ord längre, det har gått för lång tid. jag vet inte vem jag är. jag känner bara dig. vet inte om jag borde vara lycklig eller olycklig. jag vet inte om jag borde vara sårad eller likgiltig. är jag äcklig, eller flyter vissa nätter bara ihop med vardagshändelser? skall jag använda någon annans ord? jag vet inte. jag har nog gett upp för längesedan, men du håller så hårt i min hand att jag inte vågar gå. jag gav upp i form av tårar och besvikelser istället. hur skall jag någonsin våga älska någon annan?
kärlek är oförklarlig."
Plånbokshistorien
I februari 2005 fick min kille ett vykort från en liten pojke på vrångö. Pojken skrev till honom därför att han hade hittat en plånbok på stranden där som visade sig tillhöra Joel. I plånboken fanns förutom sand och tång, sexton kronor och femtio öre, ett bibliotekskort och ett terminskort för vårterminen 1997. Ja, för det var då Joel hade tappat sin plånbok, någon gång under våren hela sju år tidigare. Pojken skrev att han gärna gav tillbaka plånboken om Joel ringde hans pappa och ville ha den. Han fick behålla sitt strandfynd och dom sexton kronorna, och Joel skickade ett sms och tackade för kortet.
Tänk att någonting så borttappat kan komma fram på ett sådant vis efter så lång tid. Visst är det en fin historia?
Tänk att någonting så borttappat kan komma fram på ett sådant vis efter så lång tid. Visst är det en fin historia?
Alla ord som försvinner med alkoholen
I fredags när jag var full så läste jag som vanligt någonting i en bok som jag tyckte var så jävla bra och jag ville skriva om det direkt. Jag blev en inspirationsfylld bomb under hela kvällen, fastän jag höll käften och inte sa ett ord. För jag visste väl egentligen att jag skulle hinna glömma allt jag tänkte på innan jag vaknat dagen där på och slutat vara full och fundersam. Så jag dansade. Jag dansade ungefär så som jag gjorde ibland för längesedan, alltså högt och lågt och överallt. Och det var kul, jävligt kul. På spårvagnen på väg hem hade jag glömt alla ord jag tyckte var speciella och det som var tänkvärt var bortblåst. Sedan somnade jag och vaknade inte förrän mitt huvud var helt tomt. Och såhär kommer det fortsätta att vara, jämt och jämt.
Mmm Mmm Mumma
Igår var en mycket bra dag. Låg i sängen mest hela dagen och var bakis, men jag var sådär bra-bakis. När man skrattar åt allt nästan, bara vill mysa och pussas. Sedan steg jag upp, tog en härlig dusch och gick ut i kylan med Joel för att hitta en mysig restaurang. Vi beställde det dyraste på menyn och åt en väldigt lång och sjukt njutningsfull lördagsmiddag på tu man hand iväg från allt liv och klubb och fylla. DET VAR SÅ GOTT! Jag kände nästan för att skrika ut att vi inte firade någonting annat än kärleken i allmänhet och att det här var en bakismiddag för oss, bara det att vi bytt ut 50kronors pizza mot 300kronors skaldjurstallrik bara för att vi kände för det.
Här är förresten min julklapp till mig och Joel. Bra sällskap bredvid sängen.
Här är förresten min julklapp till mig och Joel. Bra sällskap bredvid sängen.
VINTERHALVÅRSÅNGEST
Igår hade jag helt klart en av dom konstigaste utekvällarna i mitt liv. Inget fel med det. Men idag vill jag typ dö.
Morr
Jag har varit så förbannad ikväll. Så förbannad. På gränsen till apatisk.
Nu har jag druckit några glas vin och känner mig lite lugnare.
Får se vart kvällen för mig.
Nu har jag druckit några glas vin och känner mig lite lugnare.
Får se vart kvällen för mig.
Anna!
Anna är så himla grym! Nu har hon gjort det igen, målat av mig. Blir alltid lika glad när jag går in på hennes blogg (som tillhör en av mina dagliga ritualer) och finner en bild på mig själv. Tycker verkligen om hennes sätt att använda färger och hon får lätt en grå dag att bli fin och färgfylld med sin otroliga talang. Och hon kan få mig att känna mig som en riktigt söt seriefigur, det är helt klart ett plus i kanten hos en drömmare som jag.
-
-
Klipp och klick
Förra året bestämde jag och ett par grymt duktiga tjejer från Björn Axén här i Göteborg har bestämt oss för att dra igång ett samarbete för att få lite utlopp för våran kreativitet. Att tillsammans styra upp små och stora projekt som har med hår, makeup, mode och spex att göra och sedan fotografera och föreviga i en härlig färgsprakande portfolio. Hålla skapargnistan vid liv helt enkelt, med hjälp av varandra.
Eftersom alla har ganska mycket att göra och vi har legat lite på latsidan har det inte hänt mycket på den fronten. Men idag bestämde vi oss för att det var dags att börja, bara lite, för att komma igång. Vårt offer var Astrid, och hon fick en kort, het pojkaktig frisyr av Maja, och Andrea provsminkade henne. Blev väldigt snyggt. Blev dock ingen fotogrej idag utan mest bara planering och skratt.
Om någon känner sig väldigt sugen på att testa någon galet, eller har en grym idé som skulle vara genomförbar så är det välkomnat.
Eftersom alla har ganska mycket att göra och vi har legat lite på latsidan har det inte hänt mycket på den fronten. Men idag bestämde vi oss för att det var dags att börja, bara lite, för att komma igång. Vårt offer var Astrid, och hon fick en kort, het pojkaktig frisyr av Maja, och Andrea provsminkade henne. Blev väldigt snyggt. Blev dock ingen fotogrej idag utan mest bara planering och skratt.
Om någon känner sig väldigt sugen på att testa någon galet, eller har en grym idé som skulle vara genomförbar så är det välkomnat.
Stallhelvete
Har haft en riktig skitdag! Först var allt bara grått och tråkigt och jag ville sova. När jag äntligen lyckats gaska upp mig, få ordning på alla papper jag borde ha koll på och bryggt en kopp té så ringer min brukares mamma. Hon förklarar kort att jag ska vara hemma hos dom om en timme. Jag blir så jävla paff och handfallen, förbannar det där med god framförhållning då vi inte hörts av sedan innan jul. Men som en snäll hund som man är så ser man till att infinna sig på rätt plats vid önskad tid. Man spottar sig själv i ansiktet i motvind.
Jag lipade som fan för att jag blev så förbannad på folks attityd. Sedan lipade jag lite till för att jag inte hunnit äta och för att jag blivit dumförklarar i telefon som inte själv listat ut att jag skulle jobbat idag fastän jag inte hört ett ljud om när rid-terminen drog igång igen efter jul. Väl i staäälet var det ganska skönt, hästarna är ju snälla liksom...
Efter jobbet kände jag att det var dags för en lång promenad för att få upp flåset lite. Jag bestämde mig för att promenera genom hela stan. Det var gött som fan, Mina tankar vandrade ordentligt, och det var verkligen nödvändigt både för kroppen och själen. Så där gick jag högsta tempot, kände mig som värsta grymma atleten, och lyssnade på någon musik som antagligen fick mig att känna mig rätt cool. Plötsligt händer det som egentligen bara varit en tidsfråga, jag ramlar.
Min inbelade coolhetsfaktor byttes på en sekund till det jag egentligen var: en svettig, hästluktande sorglig stalltjej med för stor jacka, en gina tricot påse med mat i, och som nu dessutom blödde från knät ville grina. Fuck.
Ta med mig dit och jag ska älska dig
Så sjukt dålig på att uppdatera!
Sover alldeles för länge. Dricker alldeles för mycket och blundar för min "att göra"-lista. Haha. Idag är det dags att ta sig i kragen tror jag, men det är inte så lätt.
Just nu sitter jag och drömmer mig iväg till platser som dessa:
Så jävla coolt med vissa övergivna ställen! Läskigt men ändå så sjukt fint. Jag får gåshus och blir mer fotosugen än på länge. Tänk bara att ta sig in på det där övergivna tivolit i Berlin. Där är det som att tiden bara stannade på en sekund. Vagarna är fortfarande ute på rälsen (i skogen), tälten är kvar. Som om alla bara en dag på en sekund bestämde sig för att dra och aldrig mer komma tillbaka.
Bilderna här är från två olika övergivna tivolin, sjukhus, vattenparker och andra ställen runt om i Europa. Frisersalongen är från våran stad, Göteborg.
Bilderna är lånade från: http://jornmark.se
Sover alldeles för länge. Dricker alldeles för mycket och blundar för min "att göra"-lista. Haha. Idag är det dags att ta sig i kragen tror jag, men det är inte så lätt.
Just nu sitter jag och drömmer mig iväg till platser som dessa:
Så jävla coolt med vissa övergivna ställen! Läskigt men ändå så sjukt fint. Jag får gåshus och blir mer fotosugen än på länge. Tänk bara att ta sig in på det där övergivna tivolit i Berlin. Där är det som att tiden bara stannade på en sekund. Vagarna är fortfarande ute på rälsen (i skogen), tälten är kvar. Som om alla bara en dag på en sekund bestämde sig för att dra och aldrig mer komma tillbaka.
Bilderna här är från två olika övergivna tivolin, sjukhus, vattenparker och andra ställen runt om i Europa. Frisersalongen är från våran stad, Göteborg.
Bilderna är lånade från: http://jornmark.se
Idag har jag:
Jag lovade mig själv att inte falla. Men det gjorde jag. Allting blir så mycket finare när det är i polaroid.
Subscribe to:
Posts (Atom)