i fredags var det exakt ett år sedan mitt liv förändrades på många vis. jag vakade upp i en säng på sahlgrenska som en väldigt hoppfull människa med slangar och dropp.
dagen efter, när min läkare kom in, berättade och visade hur allt hade gått upplevde jag en känsla jag aldrig tidigare känt, hur en gråt av ren glädje, omöjlig att hindra bubblade upp inom mig. jag började gråta som ett barn, snörvlade och hulkade. minns att hon satte sig bredvid mig och frågade om jag grät för att jag var glad eller ledsen. för överväldigad för att prata la jag armarna om hennes hals, kramade henne och fick fram ett hackigt tack.
det låter kanske som att mitt liv hängde på den här dagen, tiden. och det kanske är sant. i alla fall fick min lycka och mitt välmående en otroligt mycket större del i mitt liv från och med då.
sjukt att det redan gått ett år.
No comments:
Post a Comment