I två dagar i sträck har vi vaknat i skräck för att huset ska rasa samman. När det sedan visade sig att det bara var grannen som byggde om lite och därför behövde borra med slagborr i väggen till sovrummet på morgonkvisten så övergick rädslan i ilska. Igår var det så outhärdligt att vi drog på oss kläderna fort som fan och flydde lägenheten. Idag var det lite bättre, men istället fanns det inget vatten i kranarna. Detta upptäckte Joel när jag satt på toaletten imorse och han stod inne i köket. När jag var klar med mitt och precis ska spola hör jag honom skrika att vattnet är borta. GÖTT tänkte jag. Inte. Lyckades dock samla mig inne på toaletten, tackade gudnarna för att jag inte gjort nummer 2 utan bara morgonkissat. Det blev samma visa igen, ta på sig kläderna och bara dra. Frukost ute är gott, men dyrt. Muffins m.m. kändes dock väldigt värt i höstsolen idag.
-
Lägenheter kan vara krångliga. Pengar är inte allt. Nu ska jag hem till Astrid och dricka ett glas vin.
No comments:
Post a Comment