Min chef är en liten gubbig man i övre medelåldern med välputsade skor, fleace-tröja och pipig röst. Det är svårt att veta vart man har honom. Jag blir alldeles upp och ner varje gång han kommer förbi vårt rum. Han luktar dessutom precis som min farmor. Kanske samma hudkräm? Önsketänkande från min sida, sanningen är säkert mycket värre.
Varje dag flinar han lite, tittar in i mina myggfittor till trötta ögon och frågar: "Äruu bakfull eller?", sedan skrattar han. Jag vill alltid svara genom att skrika: "Nej jag är inte bakfull, för när fan ska jag hinna med att supa med dom här djävulska arbetstiderna!?!", men eftersom jag gillar honom så låter jag bli. Istället ler jag och ställer någon lagom viktig fråga som har med bildelar att göra.
Vart jag ville komma med det här har jag faktiskt ingen aning om, men imorgon är det fredag och det tycker jag är skönt.
Det är svårt att skriva nåt vettigt när man sover så lite som jag gjort den här veckan. Man har knappt tid, och när man väl har det så hänger hjärnan inte med alls, som nu ungefär.
Ingen idé att ens försöka vara roligt, vill knappt tänka på hur misslyckat det hade kunnat bli.
Älskar när ingenting händer.
Älskar inte.
-
btw. tog ett hederspris i kamera&bild tävlingen. kul.
1 comment:
var kan man egentligen följa kamera&bildtävlingen? för jag hittar aldrig det på deras hemsida.
Post a Comment