Jag vill inte ha ett blått öga / Gud vad jag ljuger

Jag vill inte vakna nyknullad med världens baksmälla i en föräldravilla någonstans i utkanten av Göteborg. Jag vill inte känna mig som 16 år igen när jag smyger ut genom dörren och vinkar hejdå till en jävla idiotkille för att slippa skaka hand med någon förälder som sitter och flinar vid köksbordet. Jag vill aldrig mer behöva dra på mig en luva på väg till bussen för att dölja gårdagens sminkning och håret som står åt alla håll efter nattliga berusade aktiviteter som man ångrar. Jag vill aldrig mer komma någon nära, om det så bara är för en liten stund.
-
Vi vaknar hemma hos dig, i din fina lägenhet. Staden där utanför är i rörelse, men inte vi. För första gången på väldigt länge så känner jag en svag känsla av att vilja ligga kvar, om så bara för en liten stund. Jag vill ligga kvar brevid dig och höra när du andas. Jag mår bra i det nuet jag befinner mig i, jag mår bra innan du slår upp dina ögon och ser mig. När jag tittar på dig känner jag mig svag. Jag trodde aldrig jag skulle känna, men du är fan den vackraste människan jag någonsin, någonsin sett. Plötsligt vet jag, att jag vill stanna här, och jag blir livrädd.
-
Det läggs en arm runt omkring mig, och jag slingrar mig ur greppet som en jävla orm. Du kan inte röra mig nu, för jag vill inte behöva längta efter nåt jag ändå inte kan få.
-
Jag vaknar osminkad, orörd och ensam i en lägenhet där ingen annan får lov att vara förutom jag. Jag öppnar dörren till balkongen och andras in det som finns där ute. Jag andas in alla andra människors känslor för att slippa känna efter vad jag själv vill. Jag röker en morgoncigg i fönstret med en kopp kaffe som enda sällskap. Jag vill inte behöva se någon i ögonen. Jag vill inte lämna en del av mig själv i någons föräldrahem. Jag vill inte vakna nyknullad och känna, "jaha, då var det dags åka hem".