blame it on the zipper

Alla ni som känner mig vet att jag inte är någon hejare på högklackat. I vilket fall som helst så tänkte jag ge det en chans till min kusins bröllop som snart stundar. Jag gav mig därför ut på klack-jakt här om dagen för att övervinna min rädsla, och komma ett steg närmare långa, snygga ben. Jag ville helt enkelt försöka bli lite kvinna, men tyvärr.

I min fantasi kunde jag se mig själv falla raklång inne i skobutiker fulla med folk som skratta åt mig, jag kunde så mig själv bli förväxlad för att vara transa, jag kunde känna hur mina fötter inte skulle få plats i dom små smala skorna. Trots det var jag målmedveten när jag började min runda. Aldrig hade jag kunnat tänka mig att jag skulla spräcka ett par skor! JA DET ÄR SANT, SPRÄCKA! Jag fattar inte hur det gick till, men då jag äntligen börjat känna mig lite bekväm så händer detta.

Skorna hade en dragkedja som plötsligt sprack upp. Min första tanke var "va!?! jag har inte sååå breda fötter", och att det var dålig kvalité. Aldrig att jag skulle erkänna att jag tryckt på mig ett för litet par. Sedan insåg jag att jag satt fast, och då kom paniken. Det högg till i mitt hjärta. Dragkedjan var uppdragen men uppsprucken tillsammans med skorna och gick därför inte att dra ner. Jag var fånge i min egen dumhet. Jag insåg att jag hade några val;

1. Ropa på tjejen i kassan, antaglige börja gråta henne i ansiktet och vilja dö av skam.
2. Försöka fly därifrån med skon kvar på foten, och begå min första stöld någonsin.
3. Slita sönder skon ännu mer och befria mig själv.

Alla tre känns ungefär lika pinsamma och jag vill inte ens erkänna vilket av dom här tre som min desperata hjärta tillslut valde. Suck. Aldrig mer högklackat, aldrig mer dragkedjor. ALDRIG MER ETT DÅLIGT FÖRSÖK TILL ATT VARA KVINNA.