För ett tag sedan var jag typ beroende av att romantisera, och tänka tillbaka på allting som varit fint och vackert i mina tonår. Jag glömde gärna bort det som varit mindre bra och koncentrerade mig på att pressa ut sista droppen ur mina romantiska och fina stunder i livet. ANALYSERA, ANALYSERA, det var min melodi.
-Jag älskar dig! Ingen är lika vacker som du är! Ingen är lika bra som du är! Ingen har lika stor kuk som du har!
Jag har fått känna kärleken, och borde väl varit glad för det men istället förvandlades jag till en repig jävla LP skiva som hakade upp mig på sista versen.
Tragiskt.
1 comment:
"men istället förvandlades jag till en repig jävla LP skiva som hakade upp mig på sista versen."
kanske världens mest klockrena metafor.
Post a Comment