Jag önskar att jag vågade djupdyka i mina egna tankebanor och känlor. Sluta ljuga för mig själv, och andra. Men faktum är att vissa saker är bara så sköna att förneka, andra saker kan man bara inte stå för.
Att säga att jag ljuger för mig själv och andra är egentligen fel, snarare att jag undanhåller vissa sanningar om vem jag är och hur jag känner. Jag vill inte bli sviken igen, jag vill inte kämpa för omöjliga saker, jag vill inte gråta, förlora och bli arg. När jag blir arg vill jag nämligen kasta saker runt omkring mig och det är ett läskigt beteende.
Jag ligger på golvet i ett rum utan fönster och dörrar, och lovar mig själv att inte resa mig förrän jag sagt det högt.
"Jag är kär, och det är inget val,
det är ett tillstånd"
Då jag erkännt det här finns det egentligen bara ett problem kvar, att acceptera VEM jag är kär i.
No comments:
Post a Comment