Nu ligger jag här ensam i min säng igen, och funderar över hur det skulle kännas att få ett knivhugg i ryggen. Hur ont skulle det göra egentligen? Förmodligen skulle det typ bara "svida till" och pulsera lite lätt tills man sakta men säkert var död. Läskigt. Klockan är inte barnet längre, och jag borde sova, men eftersom det spökar i mitt hus så ligger jag vaken och lyssnar till alla sjuka saker som pågår i mitt hem just nu. Bästa är när TV:n eller radion börjar sända random grejer. Pettson (som han kallas) är dock ett snällt spöke, och skulle förmoligen aldrig göra en fluga förnär (hoppas jag), han vill nog bara dansa lite. Dans är okej för mig. Man ska ha roligt så länge man... eh "lever" så att säga.
-
Och nej, jag är inte hög.
Som vanligt så har jag mycket att skriva om *inte*
Lyssnar på 50 Cent och äter en annanassplit. Utan för så öser regnet ner, och åskan mullrar. Mullrar är för övrigt ett väldigt fult ord. Jag som trodde att det skulle bli sommar idag. Jag borde klippa mig och skaffa ett jobb. Sorgligt och sant.
Funderar på att glömma bort världen där ute och se på mannan som kunde tala med hästar, eller ännu bättre: sätta på mannen som kunde tala med hästar. Ha ha.
-
Btw, hur peppad blir man av det här vädret? Jag har nog aldrig sett det regna så här mycket! Jag som hade planer på en social dag, men icke.
Funderar på att glömma bort världen där ute och se på mannan som kunde tala med hästar, eller ännu bättre: sätta på mannen som kunde tala med hästar. Ha ha.
-
Btw, hur peppad blir man av det här vädret? Jag har nog aldrig sett det regna så här mycket! Jag som hade planer på en social dag, men icke.
Fia med knuff
Hej hej hallå.
Idag har jag verkligen den ultimata bakfyllesöndagen, fast utan bakfylla eftersom jag låg hemma och igår, utslagen efter fredagen. Men OM jag hade varit ute så kanske, kanske. You never know.
Jag och Daniel har kollat på 3 filmer, läst Harry Potter och spelat fia med knuff. JAG VANN såklart. Ha!
Som man säger, tur i spel, otur i kärlek och tvärt om. ÄLKSKAR DET *inte*
Idag har jag verkligen den ultimata bakfyllesöndagen, fast utan bakfylla eftersom jag låg hemma och igår, utslagen efter fredagen. Men OM jag hade varit ute så kanske, kanske. You never know.
Jag och Daniel har kollat på 3 filmer, läst Harry Potter och spelat fia med knuff. JAG VANN såklart. Ha!
Som man säger, tur i spel, otur i kärlek och tvärt om. ÄLKSKAR DET *inte*
Värsta bussresan
Jag minns inte senaste gången jag var så bakfull som jag är idag. Kommer inte att kunna lämna mitt mörka kalla rum på hela dagen känns det som. Jag hade riktigt roligt igår i alla fall, antar att allt har ett pris och huvudvärken från helvetet idag är priset för gårdagen.
-
Valde verkligen helt fel plats på bussen när jag skulle åka hem! Blev typ besatt av tjejen som satt framför mig, jag höll verkligen på att bli galen! Som sagt så har jag vääääldigt svårt för när folk smaskar, men i den här gruppen av varelser kan man självklart även räkna in sörplare och TUGGA MED ÖPPEN MUN-människor också. Den här tjejen helt klart det sistnämnda. Hoppades typ på att dom var utplånade från vår planet, men tydligen inte. Tack gode fan att jag hade min ipod med mig, för jag slår vad om att hon säkert var en smaskare av värsta sort också.
I alla fall, där sitter hon framför mig och lassar upp sin stora MAX-hamburgare i knät. Blicken hon gav det lilla köttstycket innan hon satte tänderna i den var näst intill moderlig, eller typ umonjordisk. Jag dog! Jag visste redan då att jag inte skulle kunna koncentrera mig på något annat under hela bussresan. Det tog 20 minuter för henne att äta den, och under den tiden hade jag tänkt så många hatiska tankar att min redan hemska huvudvärk ville få mina ögon att ploppa ut ur huvudet.
Sättet hon tuggade sin hamburgare på var både maniskt och typ "käckt", dessutom så log hon typ HELA TIDEN! Vad är grejen liksom? Så kul är det väl inte att äta en burgare?
Egentligen kunde jag ju bara tittat bort, men visst är det så att när det är någonting som verkligen stör en så blir man typ "besatt" av det istället?
Kommer jag någonsin att glömma hennes ansikte??
*gråter blod*
-
Valde verkligen helt fel plats på bussen när jag skulle åka hem! Blev typ besatt av tjejen som satt framför mig, jag höll verkligen på att bli galen! Som sagt så har jag vääääldigt svårt för när folk smaskar, men i den här gruppen av varelser kan man självklart även räkna in sörplare och TUGGA MED ÖPPEN MUN-människor också. Den här tjejen helt klart det sistnämnda. Hoppades typ på att dom var utplånade från vår planet, men tydligen inte. Tack gode fan att jag hade min ipod med mig, för jag slår vad om att hon säkert var en smaskare av värsta sort också.
I alla fall, där sitter hon framför mig och lassar upp sin stora MAX-hamburgare i knät. Blicken hon gav det lilla köttstycket innan hon satte tänderna i den var näst intill moderlig, eller typ umonjordisk. Jag dog! Jag visste redan då att jag inte skulle kunna koncentrera mig på något annat under hela bussresan. Det tog 20 minuter för henne att äta den, och under den tiden hade jag tänkt så många hatiska tankar att min redan hemska huvudvärk ville få mina ögon att ploppa ut ur huvudet.
Sättet hon tuggade sin hamburgare på var både maniskt och typ "käckt", dessutom så log hon typ HELA TIDEN! Vad är grejen liksom? Så kul är det väl inte att äta en burgare?
Egentligen kunde jag ju bara tittat bort, men visst är det så att när det är någonting som verkligen stör en så blir man typ "besatt" av det istället?
Kommer jag någonsin att glömma hennes ansikte??
*gråter blod*
Ska vi hångla?
Våran sista kyss blev inte den sista, och våran sista natt blev inte heller den sista. Jag sväljer och sväljer men smaken av bitterhet finns alltid kvar i min mun.
Rock n roll, sex och knark
Jag kryper genom en tunnel. Det är trångt, och jag har ont i knäna.
Då och då delar sig vägen, och mitt val går antingen åt höger, eller åt vänster. Jag önskar att jag trodde på ödet, eller på gud. Men jag tror inte på någonting alls.
Dags att googla lite knark.
Då och då delar sig vägen, och mitt val går antingen åt höger, eller åt vänster. Jag önskar att jag trodde på ödet, eller på gud. Men jag tror inte på någonting alls.
Dags att googla lite knark.
Öööh, eeeh
Jag till vän: Åh, jag är så lycklig. Jag har träffat någon, och jag tror det är på riktigt den här gångnen. Jag är kär!
Vän ba. Människor är kåta Evelina, dom behöver knulla! Förstår du inte det. Det handlar inte om dig, det handlar om ett grundläggande behov. Men kul för dig, grattis.
Vän ba. Människor är kåta Evelina, dom behöver knulla! Förstår du inte det. Det handlar inte om dig, det handlar om ett grundläggande behov. Men kul för dig, grattis.
Justin, min träningskompis
Har precis kört ett hårt träningspass till Justin Timberlake, vilket nästan får mig att vilja skratta åt mig själv. Att träna till sådan musik kan förvisso vara en pepp, men oftast känner man sig mest patetisk. Man tänker sig gärna in i någon skön MTV video där man dansar iklädd guldbikini och höga klackar. Eller, är det bara jag..?
Typ: Pressa, pumpa, bli sexig, bli smal, bli stark!
Typ: Pressa, pumpa, bli sexig, bli smal, bli stark!
Inga frågor, inga svar
Du, du du! Det är du hela tiden, hela tiden, och jag förstår inte vad fan som händer ibland! Jag förstår verkligen inte. Ändå rycker vi på axlarna, skrattar åt det, och fortsättet att drömma drömmar om att vi dör. Vi går vidare, för att stanna upp när man minst anar det, överraska, bli överraskade och sedan glömma.
Jag är inte tagen av situation, inte förvånad, inte förälskad eller någonting annat heller för den delen. Jag bara är.
Mitt huvud dunkar, känns som att jag är bakfull. Men det vägrar jag gå med på. Slutade dricka runt tolv igår, och har sovit i nästan tio timmar! Min blandning var dock inte den bästa. Körde spriten som "aptitretare", vitt vin, rött vin och sist men inte minst toppade jag med lite öl. Mumma.
Jag vaknar upp utan att veta vad klockan är. Känner igen rummet, känner igen dofterna. Jag känner mig naken, fastän jag är påklädd. Jag känner mig rädd, fastän jag vet att jag är trygg.
Jag vaknar upp utan att veta vad klockan är. Jag ångrar mig, jag ångrar mig igen. Fram och tillbaka kastar jag tankarna för att hitta svaret på en fråga jag inte ens har ställt. Du tittar på mig, hela tiden tittar du, och jag låtsas som att jag sovit hela tiden.
Jag vandrar längsmed din backe, det är kolsvart och jag vet att om du såg mig nu så skulle du fråga varför jag är arg.
- Jag är inte arg, skulle jag svara. Jag är ingenting.
Jag är inte tagen av situation, inte förvånad, inte förälskad eller någonting annat heller för den delen. Jag bara är.
Mitt huvud dunkar, känns som att jag är bakfull. Men det vägrar jag gå med på. Slutade dricka runt tolv igår, och har sovit i nästan tio timmar! Min blandning var dock inte den bästa. Körde spriten som "aptitretare", vitt vin, rött vin och sist men inte minst toppade jag med lite öl. Mumma.
Jag vaknar upp utan att veta vad klockan är. Känner igen rummet, känner igen dofterna. Jag känner mig naken, fastän jag är påklädd. Jag känner mig rädd, fastän jag vet att jag är trygg.
Jag vaknar upp utan att veta vad klockan är. Jag ångrar mig, jag ångrar mig igen. Fram och tillbaka kastar jag tankarna för att hitta svaret på en fråga jag inte ens har ställt. Du tittar på mig, hela tiden tittar du, och jag låtsas som att jag sovit hela tiden.
Jag vandrar längsmed din backe, det är kolsvart och jag vet att om du såg mig nu så skulle du fråga varför jag är arg.
- Jag är inte arg, skulle jag svara. Jag är ingenting.
Jungfru Maria Evelina
Ååh, Mina ordval i onsdags kom verkligen från en annan planet, och kunde sättas in i meningar av den här typen: "jag vill inte verka påträngande", eller "ursäkta om jag tränger mig på". Idag har ångesten lagt sig lite, och jag kan skratta åt det och tänka att jag är en lustigkurre, eller att det lät som att jag var världens mest osäkra människa.
Påträngande, vad är det för ord liksom? Låter ju som att man håller på att födas.
För övrigt var kvällen riktigt bra. Jag hängde med party-queenen Essy som skakade rumpa kvällen lång. Den kvinnan har det verkligen i sig! Jag är så avundjuk på alla som verkligen kan dansa, och slipper så och flaxa som ett stort fån (som jag). Men kul var det. Devin var massa timmar försenad på grund av att han hade åkt fast i tullen (otippat? nej), snubben går på scenen en halvtimme innan klubben stänger, och det första han gör är att tända en, ja ni vet. LOL!
-
Torsdagsförmiddagen började helt otroligt konstigt. Jag vaknade av att en femårlig liten flicka flög upp i sängen, och förklarade för mig att hon var fröken, och alla gosedjuren (som jag typ sovit PÅ) var hennes dagisklass. Min ovana för barn i den åldern gjorde sig påmind, men jag kastade mig in i leken och agerade "rastpolis". Vi tog skolkort på godedjursklassen med min kamera, och jag kom plötsligt ihåg vilken fantasi man hade som barn. Det är så fint.
Påträngande, vad är det för ord liksom? Låter ju som att man håller på att födas.
För övrigt var kvällen riktigt bra. Jag hängde med party-queenen Essy som skakade rumpa kvällen lång. Den kvinnan har det verkligen i sig! Jag är så avundjuk på alla som verkligen kan dansa, och slipper så och flaxa som ett stort fån (som jag). Men kul var det. Devin var massa timmar försenad på grund av att han hade åkt fast i tullen (otippat? nej), snubben går på scenen en halvtimme innan klubben stänger, och det första han gör är att tända en, ja ni vet. LOL!
-
Torsdagsförmiddagen började helt otroligt konstigt. Jag vaknade av att en femårlig liten flicka flög upp i sängen, och förklarade för mig att hon var fröken, och alla gosedjuren (som jag typ sovit PÅ) var hennes dagisklass. Min ovana för barn i den åldern gjorde sig påmind, men jag kastade mig in i leken och agerade "rastpolis". Vi tog skolkort på godedjursklassen med min kamera, och jag kom plötsligt ihåg vilken fantasi man hade som barn. Det är så fint.
Dagens otroligt tråkiga lista
Idag har jag,
- Lyssnar på deppmusik, och tänkt på döden.
- Tränat tills svetten lackade så in i helvete (svettpöl 4 life).
- Druckit två koppar kaffe, och rökt två cigaretter till det.
- Försök säga nej, men ändå sagt ja.
- Fotograferat kläder som jag eventuellt tänker sälja till "behövande barn".
Idag ska jag,
- Dricka lakritssprit tillsammans med Emmeli.
- Fotografera fulla maxxade människor.
- Bära peruk.
- Lyssnar på deppmusik, och tänkt på döden.
- Tränat tills svetten lackade så in i helvete (svettpöl 4 life).
- Druckit två koppar kaffe, och rökt två cigaretter till det.
- Försök säga nej, men ändå sagt ja.
- Fotograferat kläder som jag eventuellt tänker sälja till "behövande barn".
Idag ska jag,
- Dricka lakritssprit tillsammans med Emmeli.
- Fotografera fulla maxxade människor.
- Bära peruk.
I AM BACK
Jag är så dålig! DÅLIGDÅLIG!
Min hjärna har jobbat så extremt hårt dom senaste dagarna med att dagdrömma om kärlek och död, så jag har helt enkelt inte gett min kära blogg någon tid. Dessutom är min syster hemma nu, och vi har verkligen varit tillsammans dag som natt i över en vecka. Vi är typ på toaletten tillsammans, kanske inte bajsar, men att den ena borstar tänderna och att den andra duschar är vardagsmat. Hon har till och med sovit i min säng. Tvillingsyndromet, och det är därför jag har svårt att hitta the love of my life. lol.
På tal om min syster har jag länge gått och funderar på hur jag ska kunna dela med mig av en tanke/känsla som handlar om rädslan men ständigt bär med sig som enäggstvilling. Det får helt enkelt bli en annan historia, men helt klart en intressant tanke.
-
Blev förresten publicerad i MM idag, och det var typ dom fulaste bilderna ever. Såg verkligen förjävligt ut. Det var jag som hade fotat alltså, MEEEN någonting hade hänt under processen: från mig till tidningen. Så hemska såg verkligen inte bilderna ut när jag mailade iväg dom. MMs tryck är alltid fult, varför? Är det nån budgetgrej? Nu är jag osmart OCH dum. Ingen bra kombo.
Hoppas ingen från MM någonsin läser här, men fuck alltså.
Bra tidning om man är musiker och skiter i bildkvalitén dock.
Min hjärna har jobbat så extremt hårt dom senaste dagarna med att dagdrömma om kärlek och död, så jag har helt enkelt inte gett min kära blogg någon tid. Dessutom är min syster hemma nu, och vi har verkligen varit tillsammans dag som natt i över en vecka. Vi är typ på toaletten tillsammans, kanske inte bajsar, men att den ena borstar tänderna och att den andra duschar är vardagsmat. Hon har till och med sovit i min säng. Tvillingsyndromet, och det är därför jag har svårt att hitta the love of my life. lol.
På tal om min syster har jag länge gått och funderar på hur jag ska kunna dela med mig av en tanke/känsla som handlar om rädslan men ständigt bär med sig som enäggstvilling. Det får helt enkelt bli en annan historia, men helt klart en intressant tanke.
-
Blev förresten publicerad i MM idag, och det var typ dom fulaste bilderna ever. Såg verkligen förjävligt ut. Det var jag som hade fotat alltså, MEEEN någonting hade hänt under processen: från mig till tidningen. Så hemska såg verkligen inte bilderna ut när jag mailade iväg dom. MMs tryck är alltid fult, varför? Är det nån budgetgrej? Nu är jag osmart OCH dum. Ingen bra kombo.
Hoppas ingen från MM någonsin läser här, men fuck alltså.
Bra tidning om man är musiker och skiter i bildkvalitén dock.
Kamera & bild-kändiz
Jag är med i nya nummret av kamera & bild! Det känns faktiskt jättespexigt, och jag är glad. Hatar att intervjuas annars, man framstår alltid som en stor jävla idiot när det väl publiceras, och då är det för sent att göra någonting åt saken. Man får bita ihop och hoppas att dom som läser det får sig ett gott skratt.
Men det här var roligt, och jag borde fira samtidigt som jag känner att min värld håller på att gå under på grund av att min hårddisk sa tack och hej igår. Jag låg apatisk i soffan i säkert en timme, samma patetiska ställning och jag drägglade ner hela kudden. Kanske att jag ska satsa på nåt mellanting mellan att fira och deppa? Bara alkoholen får fukta min torra strupe så ska jag nog kunna lisa ut hur min "reaktion" på lycka blandat med sorg skulle kunna se ut.
-
Jag blundar och tänker tillbaka
du var ingen annan
du var allt
Men det här var roligt, och jag borde fira samtidigt som jag känner att min värld håller på att gå under på grund av att min hårddisk sa tack och hej igår. Jag låg apatisk i soffan i säkert en timme, samma patetiska ställning och jag drägglade ner hela kudden. Kanske att jag ska satsa på nåt mellanting mellan att fira och deppa? Bara alkoholen får fukta min torra strupe så ska jag nog kunna lisa ut hur min "reaktion" på lycka blandat med sorg skulle kunna se ut.
-
Jag blundar och tänker tillbaka
du var ingen annan
du var allt
Bloggtoppen
Min topp 3 lista över bästa ställerna att blogga på:
1. Sängen (här kan man blogga i alla sinnesstämningar, sängen passar bäst oavsätt om man är deppig, mysig, seg eller glad)
2. Toaletten (finns inget bättre än att sysselsätta fingrar och hjärna under tiden man uträttar sina grundläggande behov)
3. Café (sitta och se djup ut och glo på människor)
Så synd att man inte kan blogga i duschen, annars hade det lätt legat på min förstaplats!
1. Sängen (här kan man blogga i alla sinnesstämningar, sängen passar bäst oavsätt om man är deppig, mysig, seg eller glad)
2. Toaletten (finns inget bättre än att sysselsätta fingrar och hjärna under tiden man uträttar sina grundläggande behov)
3. Café (sitta och se djup ut och glo på människor)
Så synd att man inte kan blogga i duschen, annars hade det lätt legat på min förstaplats!
Jag har blivit dumpad
Man ska inte ha ett intresse som innefattar tekniska prylar, för när dom går sönder så slås hela ens värld i spillror.
Upp-ner Ner-upp
Idag gick jag upp och duschade, klädd på mig, sminkade mig, åt en ordentlig frukost, drack kaffe, tog en morgoncigg, borstade tänderna, bajsade, tog på mig ytterkläderna, och sedan gick jag och la mig.
Jag är dum i huvudet på riktigt.
Men lugn, bara lugn! Efter att jag fått min behövliga powernap med iklädd rosa skor och jacka gjorde jag faktiskt dagen till någonting riktigt bra. Jag fick gjort nästan allt det som jag blundat för så länge, och jag fick ringt samtal som jag borde ringt för längesedan. Jag tog en promenad i min ensamhet och tänkte på dom personerna jag verkligen tycker om, kände mig lite sentemental, men det var mest fint. Sedan som spätten på pinnen gjorde jag värsta vällagade lunchmiddagen till mig och mina kära systrar.
Jag har så mycket i huvudet som jag vill skriva om men av erfaranhet vet jag att det antagligen inte blir av, utan att jag istället kommer att sjunga om det i duschen.
Jag är dum i huvudet på riktigt.
Men lugn, bara lugn! Efter att jag fått min behövliga powernap med iklädd rosa skor och jacka gjorde jag faktiskt dagen till någonting riktigt bra. Jag fick gjort nästan allt det som jag blundat för så länge, och jag fick ringt samtal som jag borde ringt för längesedan. Jag tog en promenad i min ensamhet och tänkte på dom personerna jag verkligen tycker om, kände mig lite sentemental, men det var mest fint. Sedan som spätten på pinnen gjorde jag värsta vällagade lunchmiddagen till mig och mina kära systrar.
Jag har så mycket i huvudet som jag vill skriva om men av erfaranhet vet jag att det antagligen inte blir av, utan att jag istället kommer att sjunga om det i duschen.
Mitt hjärta är som tusen döda poeter
Är livrädd för mitt kommande jobb! Tanken på att jag kanske kommer misslyckas kan inte sluta snurra runt i mitt lilla sjuka huvud. Hur svårt kan det vara egentligen? Jag överreagerar. Det är studioutrustningen som skrämmer mig, har inte jobbat seriöst med sånna grejer sedan typ tvåan på gymnasiet. Kommer säkert lyckas göra alla "grundläggande tabbar"! *ryser*
-
Känner dessutom att jag ibland påverkas av mina hat-bloggare. Jag vill inte låta som dom, JAG VILL INTE LÅTA SOM DOM!! Inga namn nämnda, men det finns fan många patetiska ordbajsande slynor, mansgrisar och modeoffer. Låt mig slippa det träsket. Jag vill bara leva ut mina tankar genom en onödig och oläslig patetisk blogg, som handlar om... INGENTING. Jag vill inte bli som dom.
-
Känner dessutom att jag ibland påverkas av mina hat-bloggare. Jag vill inte låta som dom, JAG VILL INTE LÅTA SOM DOM!! Inga namn nämnda, men det finns fan många patetiska ordbajsande slynor, mansgrisar och modeoffer. Låt mig slippa det träsket. Jag vill bara leva ut mina tankar genom en onödig och oläslig patetisk blogg, som handlar om... INGENTING. Jag vill inte bli som dom.
Dagens pepp
Fick ett sms där det stod att dom visar några utav mina bilder på fotofestivalen i Stockholm. KUL!
*jag är kändiz*
*jag är kändiz*
Sluta aldrig kämpa!
Min spexblogg har plötligt förvandlats till en riktig deppblogg känner jag. Men livet är som en berg och dalbana, och det vet väl dom flesta? Så fort jag har deppat klart så lovar jag att bli riktigt rolig och hipp.
Idag var Ninas riktiga begravning. Det kändes så sjukt, men samtidigt var det en jättefin begravning. Jag minns knappt senaste gången jag kände så så sammanbiten. Kanske var det i bilen på väg till Mariannes begravning för två år sedan? Illamåendet satt verkligen som en klump i halsen och jag darrade. Jag ville inte träffa någon, men samtidigt visste jag att det var oundvikligt.
Ninas begravning blev precis som hon hade önskat, det vet jag. Mycket människor, fina tal och hennes favoritmusik. Jag satt som en stel pinne bredvid Kalle och Joel och höll mig i bänken för att inte gråta. Jag hatar att gråta bland människor, fastän det är fullt tillåtet vid tillfällen som detta.
När Queens "The show must go on" spelades tillsammans med ett bildspel på fina, vackra och underbara Nina kunde jag inte hålla mig längre. Mitt hjärta sprack som en ballong, och jag kunde inte slita min blick från tjejen som älskat livet så otroligt mycket. Nina såg så lycklig ut både på bilderna då hon fortfarande hade sitt långa mörka hår och på de där hon var kal om huvudet och blek.
Hon slutade aldrig kämpa. Aldrig.
Viktor höll ett tal om att man aldrig ska tveka om man får chansen att göra någonting som man vill göra. Han pratade om att hans syn på livet blivit så annorlunda efter åren tillsammans med Nina, och att han önskade att han själv någon gång skulle kunna känna sån ödmjukhet inför livet och ett sånt lugn som Nina fann i det sista.
Det var skönt att få krama om Viktor, och ännu skönare att få se honom le. Han förtjänar allt bra i världen efter det här, och jag hoppas från djupet av mitt hjärta att han kommer finns meningen igen.
Det finns inga ord som räcker till för att beskriva hur orättvist livet är ibland.
Idag var Ninas riktiga begravning. Det kändes så sjukt, men samtidigt var det en jättefin begravning. Jag minns knappt senaste gången jag kände så så sammanbiten. Kanske var det i bilen på väg till Mariannes begravning för två år sedan? Illamåendet satt verkligen som en klump i halsen och jag darrade. Jag ville inte träffa någon, men samtidigt visste jag att det var oundvikligt.
Ninas begravning blev precis som hon hade önskat, det vet jag. Mycket människor, fina tal och hennes favoritmusik. Jag satt som en stel pinne bredvid Kalle och Joel och höll mig i bänken för att inte gråta. Jag hatar att gråta bland människor, fastän det är fullt tillåtet vid tillfällen som detta.
När Queens "The show must go on" spelades tillsammans med ett bildspel på fina, vackra och underbara Nina kunde jag inte hålla mig längre. Mitt hjärta sprack som en ballong, och jag kunde inte slita min blick från tjejen som älskat livet så otroligt mycket. Nina såg så lycklig ut både på bilderna då hon fortfarande hade sitt långa mörka hår och på de där hon var kal om huvudet och blek.
Hon slutade aldrig kämpa. Aldrig.
Viktor höll ett tal om att man aldrig ska tveka om man får chansen att göra någonting som man vill göra. Han pratade om att hans syn på livet blivit så annorlunda efter åren tillsammans med Nina, och att han önskade att han själv någon gång skulle kunna känna sån ödmjukhet inför livet och ett sånt lugn som Nina fann i det sista.
Det var skönt att få krama om Viktor, och ännu skönare att få se honom le. Han förtjänar allt bra i världen efter det här, och jag hoppas från djupet av mitt hjärta att han kommer finns meningen igen.
Det finns inga ord som räcker till för att beskriva hur orättvist livet är ibland.
NinaNinaNina
Inatt drömde jag om att jag läste i Ninas dagbok. Hon hade skrivit om sin egen begravning, hur hon kände inför alla som var där. Hon var lite förvånad, men glad över att så många människor hade kommit. Hon hade beskrivit hur hon kände sig lycklig och fridfull. Men samtidigt som drömmen var så himla fin var den också som någon slags mardröm. Nina hade gått runt, runt bland alla människor som var där, hon hade sett och uppskattat alla, men en person hade hon inte ens lagt märke till, och det var jag.
Imorgon är den riktiga begravningen, och jag är egentligen inte förvånad övet att jag drömmer sånna här drömmar. Jag fasar inför morgondagen, men vet att jag kommer ångra mig från djupet av mitt hjärta om jag inte går. Räcker det att sitta längst bak i sin ensamhet? Hoppas det.
Fan, jag vet inte vad jag ska skriva.
NinaNinaNina, det är allt som snurrar i mitt huvud just nu.
Vissa saker kommer man aldrig att förstå, det här är en sådan sak.
Imorgon är den riktiga begravningen, och jag är egentligen inte förvånad övet att jag drömmer sånna här drömmar. Jag fasar inför morgondagen, men vet att jag kommer ångra mig från djupet av mitt hjärta om jag inte går. Räcker det att sitta längst bak i sin ensamhet? Hoppas det.
Fan, jag vet inte vad jag ska skriva.
NinaNinaNina, det är allt som snurrar i mitt huvud just nu.
Vissa saker kommer man aldrig att förstå, det här är en sådan sak.
Fit 4 fight!
Nu har jag lugnat ner mig lite och känner att det är läge att berätta om gårdagen. Är fortfarande helt uppe i det blå efter det hela, *hihi*.
Igår var det premiär för Trommel&Vivaldi, juli-klubb på Röda sten. På vägen dit var jag helt otroligt opeppad, min mage gjorde ont, och jag kände mig fortfarande bakis. Ville typ tömma baren och somna mot någon nerkissad graffitivägg, men när jag väl kom dit möttes jag av goda vänner, bra stämning och franska män. Det är någonting speciellt med franska män alltså, trodde aldrig att jag skulle erkänna det men, ÅÅÅHH!!
Kvällens höjdpunkt: Angela Transbery och Chose Chaton, och jag är så in love!
Det var nåt av det sjukaste, men mest fantastiska jag någonsin fått uppleva tror jag! Jag blev förskräckt, förlamad och förälskad. Efter att min första "chock" hade släppt så dansade jag. Jag dansade, och dansade. Var inte ens full. Egentligen var det nog ganska B, men dom gick in för sina roller så in i helvetes mycket att man bara ville släppa allt man hade i händerna, kasta sig ner på marken och kyssa deras fötter. Sminket rann, svetten lackade och hade folk slängt sig ner på golvet och börjat slita av varandra kläderna så hade jag verkligen inte klandrat dom.
"Hi! My name is Angela.
I died by accident.
I'm alive now and i fuck you.
I love grooms, wodka & music-hall.
Where i'm living now, i'm the Queen.
And you? "
Igår var det premiär för Trommel&Vivaldi, juli-klubb på Röda sten. På vägen dit var jag helt otroligt opeppad, min mage gjorde ont, och jag kände mig fortfarande bakis. Ville typ tömma baren och somna mot någon nerkissad graffitivägg, men när jag väl kom dit möttes jag av goda vänner, bra stämning och franska män. Det är någonting speciellt med franska män alltså, trodde aldrig att jag skulle erkänna det men, ÅÅÅHH!!
Kvällens höjdpunkt: Angela Transbery och Chose Chaton, och jag är så in love!
Det var nåt av det sjukaste, men mest fantastiska jag någonsin fått uppleva tror jag! Jag blev förskräckt, förlamad och förälskad. Efter att min första "chock" hade släppt så dansade jag. Jag dansade, och dansade. Var inte ens full. Egentligen var det nog ganska B, men dom gick in för sina roller så in i helvetes mycket att man bara ville släppa allt man hade i händerna, kasta sig ner på marken och kyssa deras fötter. Sminket rann, svetten lackade och hade folk slängt sig ner på golvet och börjat slita av varandra kläderna så hade jag verkligen inte klandrat dom.
"Hi! My name is Angela.
I died by accident.
I'm alive now and i fuck you.
I love grooms, wodka & music-hall.
Where i'm living now, i'm the Queen.
And you? "
*Sparkar och slår på grejer*
Redan när jag slog upp ögonen imorse så visste jag att det här skulle bli en dålig dag.
F Y L L A
Vill dansa iklädd en neonlackkroppsstrumpa.
Okej. Gårdagen stavas såhär: F Y L L A. Usch, jag som hade lovat mig själv att hålla mig ifrån alkoholen. Låter verkligen som en alkis, men så illa är det inte. ÄNNU. Nu för tiden tappar jag både kontrollen och mitt annars så sunda förnuft efter x antal alkoholhaltiga drycker. Jag är glad att jag lyckas tygla mig själv, men det beror inte på att jag är stark, utan snarare feg.
*Älskar att supa* för då slipper man tänka, och eftersom mina tankar mer än gärna ger mig panik så är det en enkel tillflykt.
Jag är mogen (har nästan börjat få rynkor).
Okej. Gårdagen stavas såhär: F Y L L A. Usch, jag som hade lovat mig själv att hålla mig ifrån alkoholen. Låter verkligen som en alkis, men så illa är det inte. ÄNNU. Nu för tiden tappar jag både kontrollen och mitt annars så sunda förnuft efter x antal alkoholhaltiga drycker. Jag är glad att jag lyckas tygla mig själv, men det beror inte på att jag är stark, utan snarare feg.
*Älskar att supa* för då slipper man tänka, och eftersom mina tankar mer än gärna ger mig panik så är det en enkel tillflykt.
Jag är mogen (har nästan börjat få rynkor).
Dödskyssarna
Min lista över dom sämsta kyssteknikerna;
1.Själutsugaren.
Har aldrig fattar grejen, känner inte personen själv att den håller på att få sitt kyssobejekt att dö av syrebrist och obehag?
2.Fisken.
Öppnar munnen som en fisk som kippar efter andan, nuddar vid den andreas läppar, sticker in tungan, vispar runt lite kort och tar bort läppnarna igen, stänger munnen för att sedan upprepa detta typ 10 gånger och typ kalla det för..hångel?
3."Jag kör mitt eget race"-kyssen.
Personen som inte alls känner efter hur den andra personen är och kysser, utan går in för sin egen kyssteknik så mycket att allting bara blir i fel takt, omöjligt, slemmigt och FEL!
4. Pansartungan.
Någon som försöker få sin tunga att flyta ut som en hård jävla cementmassa i hela munnen. Det gör typ ont, man får kräkreflexen stimulerad.
Kan inte utvecka det här mer nu, blev plötsligt illamående.
Vad är egentligen värst, vad tycker ni kära vänner? Dela gärna med er av hemska men minnesvärda upplevelser, nu ska jag gå och kräkas.
Kjamis.
1.Själutsugaren.
Har aldrig fattar grejen, känner inte personen själv att den håller på att få sitt kyssobejekt att dö av syrebrist och obehag?
2.Fisken.
Öppnar munnen som en fisk som kippar efter andan, nuddar vid den andreas läppar, sticker in tungan, vispar runt lite kort och tar bort läppnarna igen, stänger munnen för att sedan upprepa detta typ 10 gånger och typ kalla det för..hångel?
3."Jag kör mitt eget race"-kyssen.
Personen som inte alls känner efter hur den andra personen är och kysser, utan går in för sin egen kyssteknik så mycket att allting bara blir i fel takt, omöjligt, slemmigt och FEL!
4. Pansartungan.
Någon som försöker få sin tunga att flyta ut som en hård jävla cementmassa i hela munnen. Det gör typ ont, man får kräkreflexen stimulerad.
Kan inte utvecka det här mer nu, blev plötsligt illamående.
Vad är egentligen värst, vad tycker ni kära vänner? Dela gärna med er av hemska men minnesvärda upplevelser, nu ska jag gå och kräkas.
Kjamis.
Fittfuck
Jag har inget balsam *dör*
min hatlista:
-det börjar regna så fort jag går utanför dörren
-jag har inte fått min lön
-mitt hår är uppbränt och likar ett fågelbo
-vill supa, men har inte råd
min hatlista:
-det börjar regna så fort jag går utanför dörren
-jag har inte fått min lön
-mitt hår är uppbränt och likar ett fågelbo
-vill supa, men har inte råd
Innerst inne så är jag en romantiker. Fy fan
För ett tag sedan var jag typ beroende av att romantisera, och tänka tillbaka på allting som varit fint och vackert i mina tonår. Jag glömde gärna bort det som varit mindre bra och koncentrerade mig på att pressa ut sista droppen ur mina romantiska och fina stunder i livet. ANALYSERA, ANALYSERA, det var min melodi.
-Jag älskar dig! Ingen är lika vacker som du är! Ingen är lika bra som du är! Ingen har lika stor kuk som du har!
Jag har fått känna kärleken, och borde väl varit glad för det men istället förvandlades jag till en repig jävla LP skiva som hakade upp mig på sista versen.
Tragiskt.
-Jag älskar dig! Ingen är lika vacker som du är! Ingen är lika bra som du är! Ingen har lika stor kuk som du har!
Jag har fått känna kärleken, och borde väl varit glad för det men istället förvandlades jag till en repig jävla LP skiva som hakade upp mig på sista versen.
Tragiskt.
Psyko-varning hallå hallå
Vad är grejen med genomskinliga trosor för "barn"? JAG BLIR GALEN! Vad är poängen med att ha underkläder om dom ändå ska vara genomskinliga? Detta hemska plagg (på personer under 18 år) gör mig galen. Jag är typ redo att döda.
En till grej som jag verkligen HATAR, HATAR, HATAR, det är människor som håller PÅ osten när dom skär. Fy fan vad det är vidrigt. Speciellt om det är nyss könsmonga killar som kliar sig på pungen var och varannan minut. Ursäkta mina fördommar men jag kräks på detta.
Det är verkligen pinsamt att jag har såkallad bacillskräck mot vissa speciellt utvalda människor, medans andra mer än gärna får spotta mig i munnen utan att jag tycker är är äckligt.
Eftersom jag i nuläget bor hos mamma och pappa så tvingas jag dela bland annat ost, och diverse andra grejer med övriga familjen, och deras vänner!!! Om jag haft råd och vågar inse att jag är psyko så hade jag förmodligen köpt eget. Hade en hemsk upplevelse igårkväll, lyckades dock tygla mig själv, och nästan låtsas som ingenting. Min lillasyster har många könsmogna killkompisar i 15-18 års åldern. Jag blir lika rädd varje gång dom är i vårt hus hur söta och snälla dom än är. Varför ska dom pilla på våra saker liksom? Det vänder sig i magen på mig när jag ser obehöriga personer "smeka osten", och jag får bita mig själv så hårt i tungan för att inte säga någonting. Det är så ÄCKLIGT. Situationer som detta slutar alltid med att jag bara äter av vissa få produkter på matbordet, dom som ingen kan gegga ner med sitt äckliga tonårs sekret.
Är jag dum i huvudet? jag hoppas inte det.
En till grej som jag verkligen HATAR, HATAR, HATAR, det är människor som håller PÅ osten när dom skär. Fy fan vad det är vidrigt. Speciellt om det är nyss könsmonga killar som kliar sig på pungen var och varannan minut. Ursäkta mina fördommar men jag kräks på detta.
Det är verkligen pinsamt att jag har såkallad bacillskräck mot vissa speciellt utvalda människor, medans andra mer än gärna får spotta mig i munnen utan att jag tycker är är äckligt.
Eftersom jag i nuläget bor hos mamma och pappa så tvingas jag dela bland annat ost, och diverse andra grejer med övriga familjen, och deras vänner!!! Om jag haft råd och vågar inse att jag är psyko så hade jag förmodligen köpt eget. Hade en hemsk upplevelse igårkväll, lyckades dock tygla mig själv, och nästan låtsas som ingenting. Min lillasyster har många könsmogna killkompisar i 15-18 års åldern. Jag blir lika rädd varje gång dom är i vårt hus hur söta och snälla dom än är. Varför ska dom pilla på våra saker liksom? Det vänder sig i magen på mig när jag ser obehöriga personer "smeka osten", och jag får bita mig själv så hårt i tungan för att inte säga någonting. Det är så ÄCKLIGT. Situationer som detta slutar alltid med att jag bara äter av vissa få produkter på matbordet, dom som ingen kan gegga ner med sitt äckliga tonårs sekret.
Är jag dum i huvudet? jag hoppas inte det.
Förnekelsen är ett faktum
Jag önskar att jag vågade djupdyka i mina egna tankebanor och känlor. Sluta ljuga för mig själv, och andra. Men faktum är att vissa saker är bara så sköna att förneka, andra saker kan man bara inte stå för.
Att säga att jag ljuger för mig själv och andra är egentligen fel, snarare att jag undanhåller vissa sanningar om vem jag är och hur jag känner. Jag vill inte bli sviken igen, jag vill inte kämpa för omöjliga saker, jag vill inte gråta, förlora och bli arg. När jag blir arg vill jag nämligen kasta saker runt omkring mig och det är ett läskigt beteende.
Jag ligger på golvet i ett rum utan fönster och dörrar, och lovar mig själv att inte resa mig förrän jag sagt det högt.
"Jag är kär, och det är inget val,
det är ett tillstånd"
Då jag erkännt det här finns det egentligen bara ett problem kvar, att acceptera VEM jag är kär i.
Att säga att jag ljuger för mig själv och andra är egentligen fel, snarare att jag undanhåller vissa sanningar om vem jag är och hur jag känner. Jag vill inte bli sviken igen, jag vill inte kämpa för omöjliga saker, jag vill inte gråta, förlora och bli arg. När jag blir arg vill jag nämligen kasta saker runt omkring mig och det är ett läskigt beteende.
Jag ligger på golvet i ett rum utan fönster och dörrar, och lovar mig själv att inte resa mig förrän jag sagt det högt.
"Jag är kär, och det är inget val,
det är ett tillstånd"
Då jag erkännt det här finns det egentligen bara ett problem kvar, att acceptera VEM jag är kär i.
*Älskar danskar*
Danskar alltså.
Varför är dom så snygga? Typ 75% av alla danska män mellan 20-35 år glider runt på cykeln med sitt sexiga skäggstubb, kepsar och grymma sjalar. Dom framkallar snuskiga fantasier hos vilken kvinna som helst.
Hur som helst, min köpenhamn weekend var trevlig. Kunde dock klarat mig utan ösregnet och pengabristen.
Vi besökte en skabbig, men spännande klubb under fredagskvällen. Känns sjukt att få röka inomhus, men självklart passade man på. Kände mig typ som en levande jävla jättecigg. DJ:n sög ganska hårt, men hans konstiga pop-mix var ändå mysig. Som att man var tillbaka några år i tiden, fast med danska hetingar (fult ord, jag vet) runt omkring sig. Efter X antal öl råkade jag bränna upp en del av min lugg, märkte ingenting förrän jag skulle gå på toaletten och någon skrattade åt mig. Tändare är inte att lita på, ännu mindre blonda fulla rökar tjejer med liten hjärna och stora pattar. Typ, jag.
Varför är dom så snygga? Typ 75% av alla danska män mellan 20-35 år glider runt på cykeln med sitt sexiga skäggstubb, kepsar och grymma sjalar. Dom framkallar snuskiga fantasier hos vilken kvinna som helst.
Hur som helst, min köpenhamn weekend var trevlig. Kunde dock klarat mig utan ösregnet och pengabristen.
Vi besökte en skabbig, men spännande klubb under fredagskvällen. Känns sjukt att få röka inomhus, men självklart passade man på. Kände mig typ som en levande jävla jättecigg. DJ:n sög ganska hårt, men hans konstiga pop-mix var ändå mysig. Som att man var tillbaka några år i tiden, fast med danska hetingar (fult ord, jag vet) runt omkring sig. Efter X antal öl råkade jag bränna upp en del av min lugg, märkte ingenting förrän jag skulle gå på toaletten och någon skrattade åt mig. Tändare är inte att lita på, ännu mindre blonda fulla rökar tjejer med liten hjärna och stora pattar. Typ, jag.
Subscribe to:
Posts (Atom)