jag minns så väl när jag startade upp den här bloggen, tanken var att ha den som någon slags öppen dagbok. visste inte om någon någonsin skulle läsa den. visste inte heller om jag ville. mina texter var nästan uteslutande sorgliga och mycket personliga. jag hade minst flera vänner och bekanta under en alldeles för kort tid och jag letade efter ett forum där jag kunde få ur mig alla frågor som jag hade inom mig. vem som skulle besvara dom sket jag egentligen i, bara jag fick skriva om hur jävla orättvist livet är ibland så var jag nöjd.
sedan förändrades det en del. jag blev kanske ännu mer deppig, men texterna var mer ironiska, sarkastiska och konstaterande.
berg och dalbanebloggandet var alltså i gång.
idag är det inte alls lika deppigt, men vägen hit har varit kantad av många tårar och skratt.
och någon stans på vägen så kom ni, hittade hit en efter en och började kanske att bry er om mina ord, texter och bilder.
det är väldigt fint tycker jag.
No comments:
Post a Comment