Säg hej till min nya kompis!
I lördags gjorde jag någonting jag aldrig gjort förut - en pumpagubbe! Tio kilo vägde han innan vi började, när inälvorna var ute hade han kanske minskat en aning, men stor och tung i alla fall. Blev jättetjusig och har fått en hedersplats i vårt vardagsrum.
En person jag vill träffa just nu.
Jenny, min bästa/äldsta vän som just nu läser på folkhögskola i en annan dal av Sverige. Och det bästa av allt är att jag får träffa henne redan i morgon. Längtar!
En bild på mig + 10 fakta om mig.
Här har vi alltså en bild på mig från just nu. Lite lagom sliten med håret i ansiktet och stirrig blick.
Och till dagens ATT GÖRA:
Skriv en lista med 10 fakta om dig själv:
1. Jag föddes en halv minut före min tvillingsyster Emmeli.
2. När jag var liten led jag av så svår bacillskräck att jag var tvungen att gå i terpi.
3. En av dom bästa sakerna jag vet är att åka till mamma och pappa och sova över.
4. Jag har varit med på småstjärnorna (som dansare).
5. Jag har ett ärr på min kropp som är ca 40 cm långt.
6. Min starkaste längtan i livet är att få bli mamma.
7. Jag har träffat Michael Jackson.
8. Om jag inte blir fotograf vill jag bli barnmorska.
9. Jag är vänsterhänt.
10. Idag skrev jag min första tenta någonsin och blev godkänd.
En dag för dag-lista
Det har varit lite bloggtorka för mig nu senaste veckan så jag tänkte att jag skulle köra nåt kul som får fart på bloggandet, och varför inte en sån här trevlig dag för dag-lista? Kanske inte kommer bli varje dag, men varje ny kategori får gälla för varje gång jag har bloggpeppen uppe. KUL VA? (snodde den från: erika)
Dag 2 – En person jag vill träffa just nu.
Dag 3 – EFIT (ett-foto-i-timmen) TYP.
Dag 4 – Min favoritårstid och varför.
Dag 5 – Någonting jag vill ha mer än nåt annat just nu.
Dag 6 – Typ av killar jag faller för.
Dag 7 – Vad jag skulle göra om jag fick 1 miljon.
Dag 8 – En dålig vana jag önskar att jag inte hade.
Dag 9 – Bild på mig och min bästa vän.
Dag 10 – En bild på mig idag och vad jag hade på mig.
Dag 11 – Någonting jag oroar mig för.
Dag 12 – Mina mål/drömmar/önskningar.
Dag 13 – Mitt drömbröllop.
Dag 14 – En bild på mig själv för ett år sen.
Dag 15 – Någonting jag ångrar.
Dag 16 – Innehållet i min väska.
Dag 17 – En person jag vill byta liv med för en dag – och varför.
Dag 18 – Vad jag åt idag.
Dag 19 – En bild på det jag köpte senast.
Dag 20 – Min favoritfilm.
Dag 21 – En bild på mig själv som är tagen utav någon annan.
Dag 22 – Min reaktion när jag ser mig själv i spegeln.
Dag 23 – En låt som får mig att gråta.
Dag 24 – Mitt favoritprogram – och varför.
Dag 25 – Min favorithögtid.
Bokmärken
Pausade i tentapluggandet och kunde inte hålla mig från att gå igenom mammas gamla bokmärken som jag lånade med mig sist jag var hemma hos dom. Har lite planer på ett fotoprojekt innehållande en del av dessa, har gjort kollage med bokmärken innan och gillar det.
I min mammas bokmärkeslåda är det ordning och reda. Varje kategori har en egen liten ask eller påse. Här är några av dom populäraste och finaste samlingarna:
Katter fanns det många av, stora små - arga och glada. Trodde inte min mamma gillade katter så mycket, men i bokmärkesform älskade hon dom.
Änglarna var inte så många som jag hade hoppats på, men fina var dom minsann!
Änglarna låg i en liten papperspåse med texten "får aldrig bytas bort".
Bäbisar och små barn fanns det gott om. Man skulle nästan kunna tro att mamma planerade minst tio barn när hon blev stor.
Och så här i väntan på julen passar det ju bra att tomten hade en alldeles egen liten påse med sig själv i olika upplagor.
Men den kategorin som fick mig att dra mest på mungiporna var ändå "nationaliteter".
minnen #35
jag har varit och hälsat på en kompis utanför stan och mörkret har lagt sig över göteborg när jag sätter mig på bussen för att åka hem. klockan är inte speciellt mycket, men tillräckligt för att gator och torg ska kännas öde. vid heden är det dags att kliva av för bussbyte men chauffören vill inte öppna dörren. du får gå av här framme, hör jag honom säga då jag plockar bort hörlurarna som har blockerat allt annat ljud. så jag för stegen mot främre dörren, men inte heller den öppnas. kan du vara snäll och öppna dörren, ber jag samtidigt som en känsla av obehag sprider sig i kroppen. mannen bakom ratten bara ler och tittar på mig. jag öppnar om du sätter dig här, säger han och slår handflatorna mot låren. en kall ilning far genom min kropp, men jag försöker att verka oberörd. utanför ser jag inte en människa och jag undrar vem som ska hjälpa mig härifrån om jag inte kan lösa det här på egen hand. kan du öppna dörren, ber jag igen, den här gången lite högre. inte utan en kram och en puss, svarar den skäggiga mannen som är gammal nog att vara min pappa. han tar ett stadigt grepp om min arm och paniken sköljer över mig, jag skriker. sedan passerar några av dom längsta sekunderna i hela mitt liv.
plötsligt ser jag en människa utanför, det är en kvinna som tittar åt vårt håll. jag tror inte att hon förstår vad som håller på att hända. hon kanske inte ens ser in i den mörka bussen, men det räcker för att jag ska få den hjälp jag behöver och dörrarna går upp.
i flera år efter det kliver jag av några hållplatser tidigare om jag misstänker att jag kommer bli sist kvar på bussen.
Lillen
Igår hade vi lillen på besök. Lekte lite med höstlöven på gården, det var spännande och nytt. Annars är givetvis pinnar en favorit.
X
Då var helgen över. Jag undrar hur man ska vända och vrida på kommande veckan. Ska kanske passa på att försöka göra en "Göteborgs-guide" som någon önskade nyligen. Den kanske inte blir bäst och längst, men ändå :)
Monday Project - The end
Inte ett enda foto tog jag under vernissagekvällen igår men det var helt klart en av mina bättre kvällar!
Här är resultatet av veckans sista uppgift som var Ta en översiktsbild av ett stökigt vardagsrum där minst tre personer konsumerar Branded Fruit. Kanske veckans klurigaste uppgift men också roligaste. Hade inte mycket tid på oss för denna eftersom vi samma kväll skulle printa och montera alla våra bilder inför kvällens vernissage.
Tack och lov att jag bor i världens härligaste kollektiv som hjälpte mig att få fram den här bilden:
Torsdag
Herregud vad den här veckan har varit lång! Men det har varit fantastiskt kul med Monday Projects workshop. Sitter i skolan nu och har precis monterat mina bilder och fått klart veckans sista uppgift. Imorgon blir det vernissage på 2a långgatan 22, klockan 17-22, kom dit och titta om ni vill!
Monday Project
Här ser ni resultaten av Monday Projects bilder från tisdag och onsdag. Tisdagens uppgift var, Gör ett självporträtt när du rakar av dig skägget och onsdagens uppgift var, Fota någon eller något som gör att din livskvalitet försämras. Inte helt enkelt, eller hur?
I tisdags fotades det som fan. Adam fick vara min assistent och hjälpa mig agera mänskligt stativ samt smeta in hela mig i raklödder. Kvällen blev sen och jag hann inte riktigt göra ett urval som kändes bra bland alla bilder så det fick bli den uppgivna posen utan raklöddrig kropp.
I onsdags hade jag hjärnsläpp. Insåg ganska snabbt när jag började fundera att min tillvaro är ganska så härlig ändå, men det som just nu försämrar min livskvalitet dagligen är mitt jävla knä som inte vill vara med mig, väcker mig på natten av smärta och hindrar mig från att göra vanliga saker som att exempelvis gå i trappor. En annan del i fotot som också symboliserar en sak som försämrar min livskvalitet är en bild på mig och min syster Emmeli från vår barndom, bilden står för att jag inte längre har henne lika nära mig och att jag saknar henne varje dag.
Monday project
Idag drog våran Monday Projekt workshop igång, det innebär att vi varje dag den här veckan kommer att få en fotouppgift att läsa till morgonen efter. Alla i klassen får samma så får man lösa det efter egen tolkning.
Idag redovisade vi måndagens uppgift som var: Fota en person som firar Wear something Gaudy day. (info: october 17 - Wear Something Gaudy Day is your chance to really stick out in a crowd.The word "gaudy" refers to something bright, gay, cheap, showy, outlandish, or otherwise not in good taste.)
Ni kommer att kunna följa klassen på Monday Projects hemsida där alla bilder från workshopen hamnar, här ser ni min bild:
Fler minnen tack!
Ni har inte varit speciellt flitiga när det gäller att dela med sig av gamla minnen, det tycker jag verkligen att det ska bli ändring på med tanke på hur många av mina som jag delade med er!
Kom igen nu, jag vill också ha hemsk, fin, sorglig, spännande och rolig läsning!
Och till er som mailat minnen till mig, tack vad fint ni skriver!
Fler minnen från min lilla ask
Det verkar som att många av er tyckte om inlägget med gamla minnen, så jag plockar upp ytterligare några i ett nytt inlägg.
Det vore väldigt roligt om ni också ville dela med er av ett minne ni bär med er varje dag. Det kan vara ledsamt eller glatt, gammalt eller ganska så nytt - spelar ingen roll bara det är speciellt för er så vill jag läsa om det. Skriv här i bloggen eller maila mig på evelina.hultqvist@gmail.com.
Och sen om det är okej så kanske jag kan få publicera ett inlägg med blandat kompott av era minnen?
länk
är törstig. smakar gammal öl och cigarettfimp i munnen men vill inte gå ur sängen och behöva nudda det kalla golvet. vill inte väcka det odjur som sover. ligger vaken länge och låter kylan krama mig innan jag känner mig stark nog att kliva ur sängen.
många kyssar har utdelats ikväll. men inte en enda till mig.
jag vaknar upp av att jag fryser så jag skakar. jag har inget täcke, det är vinter och balkongdörren står vidöppen. för en stund undrar jag om någonting hemskt har hänt här inatt, men slår ganska snart bort tanken. hör hans andetag på andra sidan rummet och förstår att han fortfarande finns kvar.
är törstig. smakar gammal öl och cigarettfimp i munnen men vill inte gå ur sängen och behöva nudda det kalla golvet. vill inte väcka det odjur som sover. ligger vaken länge och låter kylan krama mig innan jag känner mig stark nog att kliva ur sängen.
många kyssar har utdelats ikväll. men inte en enda till mig.
jag säger nej.
men han tror att jag menar ja.
men han tror att jag menar ja.
vi har bestämt att ses senare under kvällen. men eftersom mina planer ändrts i sista sekunden så blir jag kvar hemma. vi hörs på telefon några gånger, och för varje samtal hör jag hur alkoholen tar över honom mer och mer.
sent på natten ringer han igen. jag ligger i min säng och sover, har för längesedan gett upp hoppet om att ses. han berättar att han är på väg. på väg hem till mig alltså, att han ramlat, att folk har frågat om han behöver hjälp och tittar konstigt på honom. jag förstår att fyllan är mer påtaglig än han får den att framstå som på telefon.
orolig kliver jag upp ur sängen, drar på mig det första jag finner i klädväg och går ut i vinterkylan för att möta.
när jag ser honom förstår jag varför folk reagerat. blodet rinner i hela ansiktet och han ser sent ut sagt för jävlig ut. han vinkar glatt, ovetande om sin egen uppenbarelse och jag kan inte låta bli att le fastän ja är arg. jag leder honom hem, placerar honom på toaletten och börjar torka bort blod och tvätta sår. i mitt inre tackar jag fyllan för bedövningsmedel.
sent på natten ringer han igen. jag ligger i min säng och sover, har för längesedan gett upp hoppet om att ses. han berättar att han är på väg. på väg hem till mig alltså, att han ramlat, att folk har frågat om han behöver hjälp och tittar konstigt på honom. jag förstår att fyllan är mer påtaglig än han får den att framstå som på telefon.
orolig kliver jag upp ur sängen, drar på mig det första jag finner i klädväg och går ut i vinterkylan för att möta.
när jag ser honom förstår jag varför folk reagerat. blodet rinner i hela ansiktet och han ser sent ut sagt för jävlig ut. han vinkar glatt, ovetande om sin egen uppenbarelse och jag kan inte låta bli att le fastän ja är arg. jag leder honom hem, placerar honom på toaletten och börjar torka bort blod och tvätta sår. i mitt inre tackar jag fyllan för bedövningsmedel.
jag försöker ringa 112 så jävla många gånger. den fasta telefonen i den lilla stugan har för låga battrier. mobiltelefonen bara brusar. grannen är för långt bort och framför mig håller någon jag älskar på att dö.
jag skall vara ensam hemma för första gången. min mamma och tvillingsyster skall åka på utvecklingssamtal i skolan några kvarter bort, och jag har försäkrat mamma flera gånger om att jag klarar mig. jag är en stor flicka nu. hon behöver inte vara orolig.
det är varm försommar och solen står högt på himelen utanför, jag kramar dom hejdå, ler självsäkert och mamma försäkrar mig om att dom snart är tillbaka.
i samma stund som dörren slår igen bakom dom får jag en konstig känsla i kroppen, men jag försöker avfärda den. inte vara löjlig. men när jag hör bilen starta där ute vid garaget får jag mer eller mindre panik. springer ut genom altandörren, den närmaste vägen för att hinna till bilen men det enda jag hinner till är att se hur dom svänger ut på gatan och försvinner bort. jag skriker och springer efter, vill att mamma ska stanna men hon varken hör eller ser mig och fortsätter trampa på gasen.
jag vågar inte gå tillbaka in i huset. jag vågar inte ens gå tillbaka in på tomten efter att dom åkt.
den närmaste timmen spenderar jag uppe i en lyktstolpe det fungerar som en trygg utkiksplats, där uppe kan ingen få tag i mig.
när mamma kommer tillbaka en halvtimme senare är det fortfarande ljus sommardag, och enda skillnaden från innan dom åkte är att jag insett hur feg jag är, samt att jag har väldigt ont i rumpan.
det är varm försommar och solen står högt på himelen utanför, jag kramar dom hejdå, ler självsäkert och mamma försäkrar mig om att dom snart är tillbaka.
i samma stund som dörren slår igen bakom dom får jag en konstig känsla i kroppen, men jag försöker avfärda den. inte vara löjlig. men när jag hör bilen starta där ute vid garaget får jag mer eller mindre panik. springer ut genom altandörren, den närmaste vägen för att hinna till bilen men det enda jag hinner till är att se hur dom svänger ut på gatan och försvinner bort. jag skriker och springer efter, vill att mamma ska stanna men hon varken hör eller ser mig och fortsätter trampa på gasen.
jag vågar inte gå tillbaka in i huset. jag vågar inte ens gå tillbaka in på tomten efter att dom åkt.
den närmaste timmen spenderar jag uppe i en lyktstolpe det fungerar som en trygg utkiksplats, där uppe kan ingen få tag i mig.
när mamma kommer tillbaka en halvtimme senare är det fortfarande ljus sommardag, och enda skillnaden från innan dom åkte är att jag insett hur feg jag är, samt att jag har väldigt ont i rumpan.
för tio minuter sedan fick jag samtalet som sa att han var död. eller sa är en underdrift, rösten på andra sidan luren bara skrek det. om och om igen. först skrattade jag och svarade att man inte får skoja om sånna saker, men när rösten i andra änden skar sig och gick upp i någon konstig falsett förstod jag att det var på riktigt. som en iskall blixt träffade sanningen mig i bröstet och spred sig ut i varje lem och jag blev iskall. på några sekunder hade min roliga utekväll med vännerna förvandlats till en mardröm.
sedan minns jag inte riktigt vad som hände, men jag lyckades hämta ut min jacka utan att någon såg mig och frågade om jag skulle gå hem. sedan sprang jag därifrån. sprang för att slippa se dom andra. sprang för att slippa berätta. sprang för att jag kanske trodde att jag skulle kunna springa ifrån det som nyss utspelat sig på en annan plats i stan, men när jag stannade visade mobilen flera missade samtal från mina vänner som antagligen var oroliga och undrade vart jag tait vägen. då förstod jag att det var på riktigt och att man inte kan fly från verkligheten.
sedan minns jag inte riktigt vad som hände, men jag lyckades hämta ut min jacka utan att någon såg mig och frågade om jag skulle gå hem. sedan sprang jag därifrån. sprang för att slippa se dom andra. sprang för att slippa berätta. sprang för att jag kanske trodde att jag skulle kunna springa ifrån det som nyss utspelat sig på en annan plats i stan, men när jag stannade visade mobilen flera missade samtal från mina vänner som antagligen var oroliga och undrade vart jag tait vägen. då förstod jag att det var på riktigt och att man inte kan fly från verkligheten.
jag sitter på spårvagnen. det är mitt i natten och jag är på väg åt helt fel håll genom stan.
utan någon förvaning, inte ens ett konstigt blink med ögat eller ett varnande ord har han på något konstigt vis sagt upp sin kärlek. mitt i en halvdrucken öl på en uteservering låter han bomben explodera i mitt ansikte.
det tar någon sekund. kanske två innan jag tagit in orden och vänt mig om för att gå. mina steg känns snabba, starka och målmedvetna. bakom mig hör jag han ropa mitt namn, men jag vänder mig inte om.
känslan är ny för mig. har aldrig varit med om något liknande tidigare.
känner mig inte ledsen. inte arg. inte rädd. jag känner ingenting, utan fortsätter bara att åka.
någon sätter sig bredvid mig och frågar om vi ska knulla.
jag avböjer vänligt men bestämt.
utan någon förvaning, inte ens ett konstigt blink med ögat eller ett varnande ord har han på något konstigt vis sagt upp sin kärlek. mitt i en halvdrucken öl på en uteservering låter han bomben explodera i mitt ansikte.
det tar någon sekund. kanske två innan jag tagit in orden och vänt mig om för att gå. mina steg känns snabba, starka och målmedvetna. bakom mig hör jag han ropa mitt namn, men jag vänder mig inte om.
känslan är ny för mig. har aldrig varit med om något liknande tidigare.
känner mig inte ledsen. inte arg. inte rädd. jag känner ingenting, utan fortsätter bara att åka.
någon sätter sig bredvid mig och frågar om vi ska knulla.
jag avböjer vänligt men bestämt.
jag går i sexan och är upp över öronen kär i en kille i min klass, och vi är ihop sen några veckor tillbaka. en dag ska klassen på studiebesök i göteborgs tunnlar. vi har fått hem lappar om att klä oss i oömma kläder. jag följer order och den morgonen klär jag på mig mina kära hängslebyxor. ett plagg jag inte vågat ha på mig i skolan ännu eftersom det känns lite töntigt, men självförtroendet är på topp så jag vågar. den morgonen får jag ingen kram av min kille. innan vi ens hunnit bort till busshållplatsen som ligger ett par minuters gång från skolan tar min killes bästis mig åt sidan, han hälsar att min kille gör slut.
osäkerheten återvände och jag använde aldrig mer mina älskade byxor.
Subscribe to:
Posts (Atom)