Igår tog vi bussen ungefär samtidigt som solen började gå ner och lämnade stan. Vi skulle på fredagsmiddag och sedan sova över hos mina föräldrar. Det är alltid lika underbart att komma ut till dom, få känna lugnet där och bara njuta av gemenskapen. Tänk när man var 15 år, aldrig skulle man kunnat tro hur mycket det kunde vara värt att få komma till sitt barndomshem och bara vara.
Mamma och pappa hade plockat massor av svamp och var på topp som alltid nu för tiden. Mina föräldrar är ett himla fint exempel på att kärleken som uppstår i tonåren kan vara början på någonting livslångt med toppar och dalar. Att om man klarar sig igenom dom svåraste av tider tillsammans kan man klara allt, bli kära på nytt och vara lyckligare än någonsin. Det är fint.
2 comments:
älskar bilden på hunden!!
vilka vackra bilder!
Post a Comment