Började läsa en bok idag när jag satt på bussen påväg in mot stan. "Det finns ett hål i verkligheten" heter den, och är en samling berättelser. Kände mig lite skeptisk först, det är nästan en sagobok och jag brukar inte gilla sånt. Har nog ingen speciell målgrupp egentligen, barn kan lyssna på det vackra målande språket och ta till sig av spänningen, men det finns liksom ett djupare budskap därbakom. Jag började i alla fall läsa i denna bok och blev helt uppslukad. Första berättelsen var inte så lång, men tillräckligt för att jag skulle hinna önska att bussresan var lite längre. Väl inne i stan väntade Daniel så det blev att stoppa ner boken i väskan, men jag kunde inte riktigt släppa tanken på vad som skulle hända härnäst. Så fort jag sagt hejdå till Daniel tog jag upp boken ur väskan och läste det sista av första berättelsen i boken. När jag var klar stod jag mitt på en gata i ett iskallt Göteborg och bara gapade. Jag var tvungen att leta upp närmaste bänk och läsa berättelsen igen, och igen. Slutet läste jag ännu fler gånger. Min hjärna jobbade på högvarv för att ta den barnboksliknande berättelsen jag just läst.
Jag kunde inte lyssna på min ipod på vägen hem, inte heller fortsätta i boken. Jag kände mig helt frånvarandra. Uppslukad. Jag kunde bara tänka på det jag just läst, och varför slutet förvandlade boken till allt annat än saga. Jag fattar fortfarande inte vad det var.
4 comments:
vilkenbokvilkenbokvilkenbok???
den är grym, när jag var liten lästes den för mig och fortfarande hittar jag den ibland. fruktansvärt underbar.
nadja: står i ett tidigt skede av blogginlägget :)
"Det finns ett hål i verkligheten"
anonym: jag önskar att någon hade läst den för mig när jag var liten också. fast undrar om man hade uppfattat den annorlunda när man blev äldre då?
oj, haha, vad klantigt av mig. aja, tack iaf!
Post a Comment