Axlar

Idag var jag hos sjukgymnasten.
Jag fick sätta mig halvnaken framför en stor spegel och se på mig själv. Ville skratta när jag såg min spegelbild sitta där ihopsjunken i bh och strumpbyxor och se dum ut, och det enda jag kunde tänka var "fyfan".

Så skulle jag aldrig, aldrig ha tänkt förut, för några år sedan. Då tyckte jag om mig själv, då tyckte jag att jag var ganska bra. Vad hände med det egentligen? Jag som trodde att man skulle lära sig att acceptera sina "fel" med åren. Ett vuxendrag. Nej.
Skulle kunna ta den enkla vägen och säga att det var du som förstörde mig, men jag borde inse att det var jag som förstörde mig själv.

Du är jättefin.
Tack.