Vaknar och jag skriker, av att jag kippar efter luft. Jag ber om vatten, men ingen hör mig. Jag sträcker ut min hand, men känner ingenting. 20 år gammal smyger jag åter igen in i mina föräldrars sovrum för att söka tröst mot ensamhet och mörker. Jag tänker att jag inte vet vem jag är längre. Jag vet inte vad jag gör här, jag sätter mig på sängkanten och tar min pappas hand, lägger mitt huvud mot hans bröst och hör hjärtat slå. Sedan gråter jag. Jag gråter så som jag egentligen bara gör när ingen kan se eller höra. Jag är så rädd.
Jag springer genom skogen. Jag springer så länge att det värker i mitt bröst, men jag kommer aldrig fram. Varför föll du? Det finns tusen frågor, men inga svar.
Varför fick du inte stanna lite till? Jag kommer aldrig att förstå. Du var så talangfull, begåvad och rolig. Du hade verkligen så mycket mer att ge. Varför fick du inte den chansen?
Sov gott Jesper.
shimy-rainbow @ deviantart.com
3 comments:
Jag är så jävla ledsen för er skull
Förlorade en kompis plötsligt och snabbt för 3 år sedan.
Det var en tragisk olycka, precis som denna. Och jag kände att jag inte förstod och fick svar förräns under begravninen. Det absolut finaste jag varit med om. Den var så sjukt värdefull för mej och alla mina vänner.
Jag hoppas att du orkar hålla dej uppe, trots det som har hänt.
Jesper verkar ha varit en snubbe, som gjort inverkan på många människor. Vila i frid
Ja, jesper var verkligen en underbar och fantastisk människa. Varför är det alltid dom som måste gå först?
Jag vet att livet inte är rättvist, men olyckor som denna går liksom bara inte in i huvudet.
Jag håller mig uppe. Det finns inte så mycket annat man kan göra i ett sånt här läge, men den här sommaren har varit så sjuk och innehållit så många förluster av unga fina människor. Det är konstigt.
Tack för dom orden i alla fall. Jesper förtjänar alla goda ord.
underbara, fina, rara, kära, ödmjuka, snälla, grymma, talangfulla jesper. fan vad jag kommer sakna honom.
Post a Comment