Klockan är över nio, och jag har inte gått och lagt mig ännu! Herregud alltså! Men det är bara för att jag känner livet i mig, och det kom sådär plötsligt och konstigt och otippat.
Bra va? Eh.
Konstigt att jag går från att vara emo till att "vakna upp" inom loppet av ett dygn, och dessutom när jag spenderar natten ensam i en lagerlokal iklädd för små blåkläder.
Hoppas inte det har gått över när jag vaknar sedan.
2 comments:
Inte för att vara otrevlig eller så, men har du funderat över att du faktiskt kan vara manodepressiv?
Hej mamma!
Ja, sådana tankar har väl gått genom allas huvud i perioder då dom inte mått bra.
Men det tål att påpekas att den här bloggen inte är allt för seriös, och sarkastiska/oseriösa uttryck förekommer. Det finns ett flertal goda anledningar till att livet gjorde en vändning åt det bra hållet så snabbt just nu. Och när jag säger att jag var emo så syftade jag på föregående inlägg som faktiskt handlar om en upplevelse/relation förändrat mitt liv till det sämre. Konkret och bra. Haha, härligt lång utläggning också - men det förstår du väl beror på att jag bara vill försvara/dölja mitt "sjukdomstilstånd".
Tack för omtanken (eller vad säger man?), vem du nu är.
Post a Comment