Jag tackar gudarna för att det inte syns vad man lyssnar på när man sitter där på bussen med sin ipod. Jag är så pinsam alltså! Älskar att drömma mig bort till sorgliga och romantiska kärleksballader som jag blandat in i samma lista som min "cool musik"-lista, så att ingen ska bli lika uppenbart ifall någon någonsin skulle lyckas komma över min ipod. Vilket jag självklart kommer se till att det aldrig händer.
En del låtar är till och med så pinsamma att jag inte ens vågar lyssna på dom på låg volym om det finns människor runt omkring, för tänk om någon skulle höra! Nejnej, jag tvingar mig själv att lyssna på bra musik tills jag går av bussen, men då jävlar är det annat som gäller. Vem är jag - egentligen? Varför blev jag en sån hopplös romantiker, drömmare och allt det där jag INTE vill vara. Hoppas det inte lysnar igenom min oberörda fasad. Haha. Tänker inte namedroppa vad jag lyssnar på eftersom jag vill kunna se folk i ögonen även efter det här.
Är rädd att jag lider av nåt syndrom.
No comments:
Post a Comment