Hej
Det här är inget kärleksbrev, för jag vet att du hatar sånt (eller det är i alla fall vad du säger, och alltid har sagt). Jag vill bara erkänna att min mage kurrar efter pizza med pommes och kebabsås. Jag är är din vän, och det är ingenting jag är ledsen över eller vill ändra på. Jag är bara din vän, och jag är nöjd över det, men ikväll är jag bara sentemental och kärleksfull. Jag älskar några människor i den här staden, hur sällan jag än förklarar det för dom så gör jag faktiskt det. Jag är inte full, eller borttappad. Jag är helt klar i huvudet, men kände helt enkelt att det var dags för en kärleksförklaring. Haha.
Den här är till DIG.
Du, du och du som alltid kommer vara min första och stora kärlek, dig som jag har delat allt och lite till med. Dig som jag vuxit med. Du som gav mig min första och riktiga, och du som fick mig att känna hur ont kärlek kunde göra, som kunde krossa allt och bygga upp det igen. Allt det där är över för längesedan, men visst kan man ändå älska någon av hela sitt hjärta? Det var så sjukt längesedan jag verkligen sa till dig att jag älskadr dig, och vanligtvis är det bara då mina sinnen inte är helt som det ska som det händer.
Jag känner mig som en snäcka. Har verkligen så svårt att visa känslor. Jag vet inte om det är bra eller dåligt, men jag klarar helt enkelt inte av att säga saker som betyder någonting. Nu har jag redan sagt för mycket, men jag hoppas att du, du, du och bara du kan förstå vad jag menar. Jag vet att du förstår.
Jag kommer säker ångra det här, men: jag älskar dig.
2 comments:
menaru ditt ex?
Låter ju som jag menar det, och det gör jag säkert också, men jag skulle kunna tänka mig att det är nåt blandat till alla som jag någonsin mött. haha. värsta fyllekänslobomben!
Post a Comment