gjort är gjort

det här kommer vara det mest utlämnande inlägg jag någnsin skriver. har funderat länge och väl på om jag vill/kan/ska skriva om detta. om det är rätt mot mig själv och andra. om det kommer lindra min ilska, läka mina sår eller om det rent av göra detta helvete värre. jag har vänt in och ut på mina känslor och tankar, pratat med familj, nära vänner och den där kvinnan som blev min kurator på sjukhuset. jag har många gånger tänkt att det kanske inte var meningen av honom att göra så här mot mig och att det därför är elakt av mig att berätta. att det inte var så farligt. att det kunde varit värre. men det spelar ingen roll. dödar man en människa är den personen inte levande dagen efter även om man ångrar sig.
våldtar man en kvinna är hon en våldtagen kvinna för resten av sitt liv. 


det var den 25 maj i år som det hände. han tog något från mig som aldrig går att lämna tillbaka. något som man absolut inte får ta. han tog ifrån mig min fria vilja, min värdighet, min trygghet.
rent fysiskt försvann han ur mitt liv redan samma dag som detta hänt. men i mitt huvud har han funnits varje sekund efter det.
och i lördags såg jag honom, hela mitt inre sa ifrån och värmen inombords byttes mot iskalla stötar som sköljde genom min kropp. jag tvingade mig själv att hålla kvar blicken i hans.
det var då han log. han log åt mig och mimade ett hej. jag tittade bort, kunde inte fortsätta se på honom. ville falla till marken, sjunka ner och försvinna i den väldiga festivalleran. när jag vände mig om igen var han borta. då lät jag tårarna rinna och låtsades att det var för att musiken var så vacker.

jag undrar om han berättat för någon om vad som hände den natten. jag undrar vad han svarar när dom frågar. vi som var så goda vänner. vi som älskade varann. vad säger han då? det skulle jag vilja veta.

ibland känner jag dåligt samvete mot dom som inget vet. tjejerna vi båda känner som jag har ljugit rakt upp i ansiktet när dom frågat hur han mår. och hur jag mår.  på bilder ser jag hur dom håller om honom och jag ber en stilla bön för att han ska förbli den underbara personen som dom känner. jag ber att dom aldrig ska behöva vakna upp nakna av kräkframkallande viskningar om att vilja bli knullad och med flera kroppsdelar i sig som inte ska vara där.

-
det är så sjukt att detta skulle hända när en blivit vuxen. i mitt eget hem. i min egen säng. under mitt eget täcke. där jag borde vara trygg. det hade kunnat hända vem som helst. vara vem som helst. bara ett omdöme som raderats hos en kåt kille och en djupt sovande tjej som tror att allt är lugnt.
tänker att detta inte kan ske i en värld av vuxna människor. det är vad en tror, eller i alla fall försöker intala sig själv. men det är fel. 



och jag är hemskt nervös för att posta det här inlägget. har tänkt så mycket på om jag kommer ångra mig och nu är jag bara en knapptryckning ifrån att berätta någon slags hemlighet. men jag har bestämt mig för att inte vara ännu en som håller tyst och tänker att "det spelar ändå ingen roll".  för det gör det. det finns inga ursäkter för det som är gjort. tiden går inte att vrida tillbaka. det går inte att flytta ut ur sin egen kropp. känslan av en händelse som är över på en kort stund kan följa med livet ut. 
och kärlek kan på några sekunder bytas ut mot hat.

22 comments:

Moa said...

låt han inte ta ifrån dig mer än han redan gjort. Jag tror att det är både viktigt och extremt modigt att du skriver det här. Jag hoppas du kommer att må bättre snart. <3

Nathalie said...

Jag tycker att det är otroligt starkt av dig att våga berätta om det här. Och du borde inte ångra dig en sekund. Det är INTE ditt fel och du förtjänar INTE detta. Vad han anbelangar så kan han gott ha det.

Det är viktigt att inte hålla det för sig själv, för då blir du uppäten inifrån. Det är hemskt och förskräckligt hur något som borde vara så fint blir till något så fult och motbjudande.

Jag hoppas att du får tid och hjälp att bearbeta detta. Upprepa, skriv, prata, man får göra det, och man kommer vidare, kanske inte lika hel som förut, men man är bra starkare än vad man tror.

Jag känner inte dig men jag har följt din blogg i flera år och jag önskar dig all lycka och jag hoppas att du mår bättre snart. Sorgligt nog finns det bra många jävla dumhuvuden i denna värld.

Caroline said...

Vad modig du är! Fy alltså...
Har du anmält? Konfronterat?
Du har inget ansvar att skydda hans rykte, även om offer ofta känner så.

Ush känner så med dig - men det här kan du ta dig igenom! All styrka till dig!

Sara said...

Starkt av dig att berätta. Våldtäkter sker oftast bakom stängda dörrar och av män(niskor) man har en relation med sedan innan. Vilket gör det ännu svårare att prata om och bearbeta.

Jag hoppas att du kan prata och få stöd av dina närmaste. Och jag hoppas att era gemensamma vänner tar avstånd och ser honom för vad han gjort mot dig.

All kärlek!

minahistorier said...

Fy vad vidrigt gjort av honom. Och så modigt av dig att skriva om det. Att få det ur dig. Jag hoppas att du har tillräckligt med stöd.
Kram!

Anonymous said...

Prata om det som man brukar säga.
Du är stark!

Anonymous said...

Jag lider med dig, du är inte ensam.
Hoppas verkligen att du får det stöd och den hjälp du behöver för att kunna gå igenom detta.

Veronica said...

Åhh Evelina.. jag finner inga ord. Det krävs mycket mod att skriva om detta och jag beundrar din styrka! Kämpa på och jag hoppas att du återigen ska få känna lycka och kunna njuta av något som ska vara bland det härligaste som två människor kan dela..

Anonymous said...

Starkt gjort och väldigt viktigt! Bra och stort av dig!

Nadja said...

jag blir så jävla arg!!!!!!

var med om något liknande, bara det att jag vaknade någorlunda i tid. vidrigaste sättet jag någonsin vaknat på så kan bara tänka mig hur det måste ha varit för dig.

kom bara ihåg att du inte gjorde nånting fel, överhuvudtaget! du behöver inte försvara honom! det är så lätt att tänka att han inte är sån egentligen, det hände bara den här gången. nej nej nej! han är en skit.

josefin said...

Bra gjort min älskade vän. Han förtjänar inte din tvingade tystnad. Älskar dig!

Anonymous said...

det är starkt och modigt av dig att skriva ut det här. jag vet inte vem annan det kan vara än o. jag har upplevt honom själv. han är sjuk.i.huvudet och det är vidrigt hur han tar sig fram genom folks förtroende och känslor likt en ångvält, och även hur så många människor runt omkring accepterar det.
men vetskapen om hur han är sprider sig och det kommer slå tillbaka i sinom tid. hårt.

Anonymous said...

Hoppas att han läser ditt inlägg. Hur fan kan man leva med sig själv efter ha gjort något sånt här och sedan le mot dig som om inget har hänt!!!

Elin said...

Stor kram Evelina, mitt hjärta värker med dig, men du är stark och modig! <3

Karin said...

"jag undrar om han berättat för någon om vad som hände den natten. jag undrar vad han svarar när dom frågar. vi som var så goda vänner. vi som älskade varann. vad säger han då? det skulle jag vilja veta."

Precis det undrar jag om min kompis som medverkade till att misshandla mej. För många år sedan. Jag undrar om han tänker på det och på mej fortfarande ibland, för det gör jag då och då.

Bra att du vågade/valde att posta det här inlägget!

ASISES said...

Älskade du. Vi är så otroligt många som backar dig i ALLT detta. Runt om i hela världen. Som alltid kommer att stötta dig och förstå vad du gått och går igenom.

Som Säkert sjunger "dom jävlarna ska skjutas"

All kärlek till dig.

Anonymous said...

Vad du är stark som vågar berätta. Grymt modigt och så viktigt! Massa kärlek och kramar till dig Evelina <3

Anonymous said...

Vad du är stark som vågar berätta. Så modigt och så himla viktigt. Massa kärlek och kramar till dig Evelina <3

Anonymous said...

Tack, vill jag säga. För när du vågar skrapa på det där lagret av skam som ligger över det hela.. så gråter jag när jag läser. Bragråt. Lättnadsgråt. Keep your head up, innerst inne är vi gudinnor. <3

Beata said...

<3

Anonymous said...

Du är aldrig ensam i vad du har upplevt, tyvärr. Och det är så jävla modigt och starkt av dig att du delar - så fler förstår att det inte bara hände dem.

Du kanske vet det, men jag vill ändå skriva att du är lika mycket värd som människa som alla andra även om en jävla idiot för en stund gjorde saker mot din fria vilja som människa. Du är värd att få säga nej. Han gjorde fel. Du är värdefull och har alltid rätt till ditt val. Ta hand om dig.

J och förra kommentaren också! said...

Det är så dumt hur en då kan tänka som tjej att liksom "men jag släppte in honom" "amen han sov i min säng" nejnej nej det är aldrig en inbjudan till någonting vi bör alltid få vara trygga i vårt fria val. aldrig bli skuldbelagda hur naken du än skulle varit under kvällen hur mycket man än kåtar upp någon hur mkt du än släpper in denne i ditt hus ska ditt nej få stå starkt och för sig själv. och inte att den andre tar utan att samförstånd. det är fel. han har gjort så förbannat jävla fel.

stå på dig i allt, skrik ut varenda liten känsla du har. hoppas du har en bra kurator, och utifrån denna blogg så verkar du har en fin familj så jag hoppas och tror att du får stöd - även om det såklart är en kämpig kamp inom dig. Du övervinner allt du vill. Kram. J