Den förlorade rösten

När jag vaknade i lördags var min röst borta. Inte helt borta men alldeles kraxig och hes som om jag varit på festival. Är inte förkyld eller allergisk så jag blev ganska förvånad. Sjukt dålig tidpunkt för att tappa rösten då vi skulle ha hit massa folk på födelsedagsgrillning senare under kvällen. Rösten blev så klart sämre och sämre ju fler gäster som kom och i samma takt som jag drack öl. När det var dags att sova fick jag bara ur mig något pipigt, hest gnällande. 
På söndagen vaknade jag och hade glömt bort mitt problem, men när jag öppnade munnen för att prata blev jag både skräckslagen och påmind. Jag var så gott som stum, kunde bara viska.
Vad tyst hela den dagen, drack massa té med honung och citron. På måndag var rösten svajig som fan, men den hade i alla fall ökat lite i styrka. Jag lät ungefär som en kraxande kråka men man kunde i alla fall höra vad jag sa. På tisdag började den närma sig nivån när det faktiskt kan låta gött att vara hes. Dock kom jag inte hela vägen dit för efter en heldag i skolan kände jag att det var en bra idé med öl och cigg. Så blev det också och  trevlighetsnivån var så hög att jag inte borde ångra mig. Men under sista ölen så var rösten påtagligt sämre och när jag ringde min syster på vägen hem så kunde hon knappt höra vad jag sa. I morse vaknade jag åter igen utan röst och kände mig som ett riktigt dumhuvud. Läskigt att förstå att någonting är riktigt fel där inne när man skriker och det inte kommer nåt ljud. Har knarkat halstabletter och té hela dagen för att låta som en människa i morgon. Måste nog ta det lite lugnare ett tag för stämbanden orkar inte med mig.


Fan vad opassande att drabbas av detta nu. Långhelg och allt.

1 comment:

Caroline said...

Det hände mig en gång. Gick till läkarn och fick talförbud i två veckor - det var jobbigt!!!