Jag vet att jag varit ganska dålig med uppdateringarna på senaste tiden, men jag vet också att ni är ett helt gäng med folk som är inne och kikar här nästan dagligen ändå. Ni får veta en himla massa onödiga saker om mig och det gör mig väldigt glad att ni gör er besväret att komma tillbaka hit, och få veta ännu mer onödigheter.
Men jag undrar givetvis vilka ni är och varför ni hamnat just på min blogg.
Kommentarerna har inte precis haglat på senaste tiden, men nu hoppas jag att ni lägger ett par minuter på en liten beskrivning om vilka ni är!
Puss alla!
40 comments:
blogg via blogg så att säga. Är mest inne på din blogg för du har fina bilder.
Hittade din blogg av en slump för tre år sedan ungefär. Glömde av adressen under en tid, men när min kompis rekommenderade dig och sa att du var så himla bra på att fota så fastnade jag igen. Du skrev så öppet och roligt och inspirerar.
Att du sedan visar mig delar av min fina hemstad där jag inte längre bor, plus att man ibland får skymta bekanta ansikten gör det hela lite roligare.
Jag är gammal Munkebäckare som jobbat på Monki men nu studerar till lärare och älskar att fota.
Jag skrev om dig i min "julkalender" som jag fortfarande ligger efter med. Hoppas det var okej att jag lånade några foton:
http://petnoga.blogspot.com/2011/12/13-evelina-hultqvist.html
hej
jag har följt dig i flera år via den här bloggen. det började med att sven lassbo, fotoläraren på munkebäck visade foton som du hade tagit. jag googlade på ditt namn och fick upp den här bloggen och har följt dig sen dess. det var 2007.
jag brukar kika in på din blogg lite då och då. själv är jag rätt kass på att blogga egentligen, skriver typ när livet känns trist. men jag har bestämt att jag skall bli bättre på det.
pluggar till fotograf i skövde men kommer egentligen från göteborg. gick ju på munkebäck precis som du fast ett år efter dig.
jag har alltid gillat att fotografera och tycker att din blogg ger mig bra inspiration. du verkar vara en härlig tjej.
kika in på min blogg om du vill veta lite mer om mig. nu när jag skall bli bättre på att uppdatera den. :)
kram
åh Sven Lassbo!!!!
Jag är nog inte så bra på det här. Antingen skriver jag alldeles för mycket eller så skriver jag ingenting alls. Men eftersom jag tycker om din blogg så himla mycket så ska jag skriva någonting. Inte för att jag måste, utan för att jag vill.
Jag minns inte när jag hittade hit eller hur jag fann din blogg, men det var nog väldigt länge sedan. Det känns som att jag har varit här jämt. Dina ord är enkla och ärliga på ett sätt som jag älskar och dina fotografier är så smärtsamt vackra att jag kan titta på dem gång på gång på gång. Det finns någonting brutalt men skört i det du gör. Precis som att du tar det som finns allra närmast hjärtat och utesluter resten. Det är fint. Du är en sådan som man vill ha som nära vän. En sådan som skulle förstå ens mörker (men även ljus), har jag fått en känsla av.
För ungefär fem minuter sedan skrev jag ett litet avskedsbrev på min egen blogg. Jag är inte säker på att jag kommer att vara borta för alltid, men just nu känns det så. Ibland kan man bara inte längre och jag klarade inte av att försöka mer. Pulsen tog stopp och jag kunde inte få igång den igen. Det gör så himla ont och även om just den pulsen dog ut så slår hjärtat i min egen kropp kanske snabbare än någonsin just nu. Det känns som en förlorad kärlek. En kärlek man så gärna vill hålla vid liv men måste låta gå, ungefär. Väldigt banalt kan tyckas men lika sant för det.
Nu blev det här ganska långt precis som jag visste att det skulle bli, och jag har egentligen inte skrivit ett enda ord om mig själv, men ibland kanske det inte behövs.
Jag tror minsann att jag hamnade här av en slump och fastnade för att det kändes så genuint och allmänt fint. Dina foton inspirerar och väcker mina annars sött sovande fotografdrömmar. Och dessa känslor, så mycket känslor. Det är bra.
Själv är jag en ganska vilsen student med förhoppningar om livet och att allt nog ordnar sig till slut.
Jag gick på Hellidens Folkhögskola. En vän til en vän, Noa kom på besök som så blev min vän, som är en god vän till dig =) Din syster hade även gått på Helliden med tror jag.. så på den vägen nånstans hörde jag om din fina blogg. Som jag följt sedan dess. detta var nästan 4 år sen.
Hanna, 20, från Ume-yo. En självdiciplinslös ung dam som gillar att få utlopp för sin kreativitet på ett eller annat sätt.
Minns inte hur jag hittade din blogg, var kanske 2 år sedan. Fasnade för dina foton och din ärlighet. Din blogg ger en skön kontrast till mycket skit som finns in the bloggworld.
Carita här vet inte om du minns men du tog efter ett jobb efter mig och vi pratade en gång på en båt i ett inet allt för nyktert tillstånd. Jag följer i alla fall minsan för du tar så hemskt fina fotografier och skriver vackra dunkla texter.
Jag har tittat på dina bilder sedan säkert 2005 när du lade upp på bilddagboken och hade blont hår. Jag var några år yngre och tyckte att du verkade väldigt fin och cool. Sedan dess har det aldrig känts motiverat att sluta följa dig, och jag tycker förutom dina bilder även om sättet du skriver så, så besök på bloggen är givet.
Jag hittade din blogg av en slump för nästan fyra år sedan, vet inte riktigt hur. Sen blev min dator trasig och jag fick lov att köpa en ny, alla sparade bloggfavoriter försvann och jag glömde helt enkelt bort att lägga till dig igen. Men så för någon vecka sedan bara gick det upp för mig vilken inspirationskälla du brukade vara och jag kände direkt att jag måste leta reda på den här underbara bloggen igen! Och på den vägen är det.. :) Nu är jag fast igen! Keep up the good work! Kram
Du vet ju vem jag är, och du vet nog också att jag läser ofta. Vi är väl vad som kan betecknas som bekanta, något vi blev för många år sedan i och med P. Det var precis när ni hade börjat träffas, han och jag sågs på stan och det var en liten stund innan ni skulle mötas. Han berättade om dig, lät väldigt kär. Sen kom du och du var ljusblond och ganska tuff, jag var lite blyg och tänkte att det var bäst att ta ett steg bakåt.
Sen har vi sprungit in i varandra lite då och då, ibland på krogen i nån bar, ibland i någon klädaffär, senaste gången var väl för ett år sedan snart, alla hjärtans dag, på systembolaget i linné. Var och en på jakt efter rödvin. Jag minns att du sa något som var väldigt personligt, du verkade orolig och ledsen, och jag minns att jag blev både förbluffad och lite glad. Att du ändå kunde berätta en sån sak för mig av alla männniskor.
Det jag minns mest är dock den natten då vi möttes på centralen. Jag såg en ljusblond tjej sitta ensam och en full man som stod och rabblade. Så jag gick dit, och så var det du. Sen pratade vi hela vägen ut till partille. Jag skulle till en kille jag var jätteförälskad i och vi pratade om kärlek, om att vara olyckligt kär och om minnen av en gemensam vän.
Ja,.
ja, allting ju handlar om att giva och ta. har följt den ända tillbaka från bilddagboken, och flera år där. blev först nyfiken för att jag tyckte du verkade så häftig. sen började ett genuint intresse gro för dina fantastiska bilder. det är nog delvis tack vare dig som jag faktiskt hamnade på den bana jag befinner mig på idag, pluggar mitt tredje år foto. så tack för det! och kram!
Jag hamnade på din blogg för många år sedan, tror det var 2007 (om du hade bloggen då, annars kanske jag hittade dig via bilddagboken). Upptäckte rätt snart att du gått på munkebäck där jag också gick och tyckte det var kul. Har sedan dess följt dig och dina bilder.
Själv pluggar jag nu Bildjournalistik i Sundsvall och som fotograf är det ju bra att titta på och inspireras av andras bilder. :)
Jag heter Josefin och har följt din blogg i flera år, nästan enda sedan jag som 13-åring upptäckte fotografins fantastiska värld. (Idag är jag 20 och har tyvärr själv slutat att fota. Känner varken motivation eller inspiration).
Annars läser jag till socionom och vill hjälpa människor. Det klyschiga svaret som alla blivande socionomer ger.
Hej, Fia här. Har följt dig sen bilddagbokstiden. Så det blir väl typ.. 6-7 år snart. :) Tycker din blogg är alldeles fantastisk och inspirerande. Sluta aldrig.
Kram!
Jag hittade dig 2007 och blev störtförälskad i din blogg! Jag hade precis börjat på mediegymnasiet och hade bestämt mig för att bli fotograf.
Nu har jag tröttnat rätt så mycket på att fotografera. Men om det är så att jag tar upp kameran igen, så är det oftast efter att jag har tittat på dina bilder.
Du är verkligen magisk.
Har följt din blogg i flera år, vet inte hur det började, kanske bilddagboken. Fastnade för dina foton och ditt utseende också faktiskt, samt dina texter. Har fortsatt föja dig för att du fortfarande tar bra bilder och för att efter så här lång tid har man liksom inget val, jag internetkänner dig så väl att det känns viktigt hur det går för dig.
Jag själv är bosatt i Göteborg sen ett år tillbaka, pluggar matte och har en dotter på 2 månader som jag är helt förälskad i, jag som aldrig tänkt så mycket på det där med barn.
Ja, hur jag hamnade här, kan ju vara lite underligt;
Jag var på en fest, var av en av mina kompisar kom fram och sa att jag hade en dubbelgångare, denna dubbelgångaren som tydligen var du, gick även på den skolan jag en dag drömmer om att sätta min fot i en dag också. Sedan om vi var lika eller ej, har jag inte riktigt kunna bestämma mig för men här är jag iallafall!
Jag minns inte riktigt varför eller hur jag upptäckte dig men jag dig på bilddagboken för massa år sedan och när man slutade med bd så glömde jag nog bort dig ett tag tills jag av en slump hittade bloggen. Fantastiska bilder och fin text.
Sen har du snygga kläder också! woho.
En dag för fyra år sedan träffade jag en vän som var ovanligt glad. Jag frågade varför och hon sa att hon älskade din blogg. Det har jag också gjort sedan dess. Jag heter Hanna och läser till sjuksköterska, på väg mot barnmorska.
Hej! Jag minns inte alls hur jag hamnade på din blogg, men har nog följt den i ett år eller mer. Du fotar så himla fint! Jag är absolut ingen fotointressant själv men jag gillar konst och kreativa människor. Så din blogg är perfa!
Jag är en ursprunglig Pitebo som bott i Götet innan, filmvetare och läser nu KEP i Umeå!
läste din blogg för många år sen, tappade bort den, hittade den igen när min kompis visade en bild som hon hade ritat, hon hade målat av din header. då saknade jag det och började läsa igen. nu väljer jag att kika in här dagligen för att du skriver om allt. inte bara om det som är lätt, utan också om det som är svårt, vilket många andra bloggare utelämnar. det gör dig mer mänsklig. sen tar du ju fantastiska bilder också och har fina kläder. och sysselsätter dig med sånt som verkar trevligt.
jag, jag går en textil utbildning just nu. slutar i slutet på maj. då vill jag bort och uppleva något annat med en fin vän. jag vill jobba och bli snusad i nacken av fina grabbar. någongång i framtiden ska jag köpa en mops. hon ska heta bodil.
Jag vet inte hur länge jag följt din blogg, ett par, tre, fyra år? Hur som helst så är det en plats jag ofta återkommer till i blogosfären, främst därför att jag verkligen beundrar ditt sätt att fotografera, men också för att du skriver bra och enkelt på ett humoristiskt sätt.
Alla platser har en känsla och jag antar att det är ett faktum som råder även på internet. To Tell The Truth är inspirationskälla där man alltid hittar ett ord, ett ljus, en nyans i ett nagellack som väcker en tanke eller framkallar en smilgrop.
Jag flyttade till Göteborg för ett halvår sedan då jag kom hem efter att ha pluggat i Kina och rest omkring i Asien ett år. Pluggar nu fotografi på Art College vilket kanske inte var så lyckat som jag trodde eftersom jag i princip slutat fotografera sedan jag började studera bildspråk under mikroskop. Som en räddningens akt i konstens namn började jag blogga igen häromdagen för att tvinga mig själv att faktiskt plåta och kanske släppa lite på den prestationsångest som utbildningen så pliktskyldigt försett mig med. Hittills och än så länge endast i syfte att dokumentera vardagliga trivialiteter men förhoppningsvis kan det leda till någonting som inte bara tar mig själv framåt, utan som också inspirerar andra åskådare, på samma sätt som du gör i din blogg!
Hej. Vet inte riktigt hur jag hittade din blogg, och när första gången egentligen var. Trodde det var när du skrev på semaine.se, men sen hittade jag en länk hit på min gamla dator, långt efter att du slutat skriva på semaine. och jag saknade dina bilder så det känns gött att ha hittat dig o din blogg igen./ josefin
Jag minns inte alls hur jag hittade din blogg, men när jag satt och bläddrade genom den dök ett foto på Adam upp och jag tyckte att jag kände igen honom så mycket! Efter en del tankearbete kom jag på att vi gick på dagis ihop! Jag är alltså från Göteborg, men nu bor jag i Värmland och jobbar inom kultur. Gillar dina foton och din senaste tatuering. Jag ska skaffa en, men jag är velig och lite feg. En gång såg jag dej utanför Centralen och glodde i smyg.
jag har följt med ända sedan bilddagboken, så vad kan det vara? 2005, 2006? minns att jag tyckte att dina bilder var helt fantastiska, att jag blev väldigt inspirerad. tyckte du var så himla... snygg, duktig och... häftig. sen flyttade jag till göteborg och tänkte att jag skulle se dig ute, men jag gjorde det bara en gång och då vågade jag inte hälsa.
i alla fall så känns det sjukt nog som att jag känner dig, för att du skriver så självutlämnande och fint och personligt. det kändes så himla konstigt när jag insåg att du läste min lilla emoblogg också, och vilken bild du kan ha haft av mig.
jag bor i stockholm och jobbar som copy, har lämnat emobloggandet bakom mig (typ) och försöker skriva för mig själv istället. kanske en roman!
Jag heter Annika, fyller snart 20 år, och bor i Umeå. Jag läser till lärare men tänker hoppa av och satsa på något annat till nästa höst. Jag bor i en liten etta med en katt och tänkte få livet att gå ihop genom att försöka leva på mitt extrajobb i hemtjänsten.
Jag har läst din blogg väldigt väldigt länge och har väl ändå kommenterat några gånger. Jag minns inte alls hur jag hittade hit men du är en ständig favorit och en sådan vars bilder jag tittar igenom när jag själv behöver inspiration.
gick året under dig i gymnasiet, har följt dig sen bilddagboken-tiden, via diverse bloggar o till slut på denna adress... jag har inte bott i göteborg på många år o kan väl inte säga att jag känner någon där längre, men då när det begav sig hamnade vi på samma barer, klubbar o efterfester med jämna mellanrum, jag tror dock aldrig att jag har pratat något särskilt med dig. du skriver fint och tar fina kort, det är väl därför jag följer dig. och för att ditt liv är en sådan kontrast till mitt och jag älskar att drömma iväg... lev väl!
hej. jag är marika. 21 år, på väg ut i livet. cancerebarn som nu bara jobbar på att leva samma liv som alla andra. gillar att fota och skriva. älskar din blogg, den är inspirerande. dessutom har jag följt dig sen man hade bilddagbok. du är liksom en del av min vardag.
ÄSch Evelina, lyssna på de här kommentarerna istället för den som klagade över bildvalet. 32 prisar dig men bara en gnäller. Så strunt i hen och fortsätt med det du gör! Du är grym, och det är roligare att se en uppdatering alls än bara en tyst blogg. Hejja dig!
Jag pluggar foto i Gamleby och drömmer om ett liv utan prestationsångest. När jag var 17 år och hade hittat dig på bilddagboken var du min idol, nu är din blogg lite som en quick fix av Göteborg och inspiration. Tack.
Din blogg är en av mina största inspirationskällor och inte bara pga dina fantastiska bilder utan även för du verkar vara en otroligt bra människa. Vill inte påstå att jag läser din blogg religiöst, men jag besöker den säkert minst en gång om dagen. :)
Jag själv är 21 år, bor och har alltid bott i Göteborg, studerar dramatik och avskyr för tillfället Bertolt Brecht! Annars ritar jag och ska bli barnboksillustratör, har jag bestämt. Om inte det ska jag bli försupen konstnär som blir känd efter sin död.
Fortsätt skriva och fotigrafera, fortsätt fylla min vardag med inspiration och vackra saker!
/Lisa
Jag gick också på Munkebäck en gång i tiden. läste foto.
Pluggar fotografi gör jag fortfarande, på Fotoskolan STHLM. Men snart är det slut efter två år och då måste man ta tag i livet på riktigt. Svårt.
/Sara
Jag hittade din blogg via Anna Ileby för cirka två år sedan. Jag hittade dig under en tid då du verkade ha ett brustet hjärta, liksom jag, så jag fastnade. Jag grät och jag minns att jag kände mig tacksam över att någon skrev om något som gör så ont. Och sen dess har jag blivit kvar för du har en sådan bra blandning av väldigt fina bilder och text som känns. Tack för en fin blogg!
Jag har följt dig sedan bdb-tiden och jag tycker alltid att du har varit så fantastiskt inspirerande i både foto och text. Sjukt rörande oftast. Jag har säkert grinat minst en gång när jag läst dina texter för att jag tycker att du är så duktig på att sätta ord på känslan.
19 årig tjej som är uppväxt i en liten by i svenska fjällen. Går nu en musiklinje med gospelinriktning på folkhögskola. Hittade nog dig på Bilddagboken och har bara följt med sedan dess. Tycker väldigt om din blogg :)
har följt dig ett tag och vet inte hur jag hamnade här men jag gillar din blogg massor och jag är 21 år tycker om att baka, drömmer om att åka till paris någon gång och tycker om att fynda på loppisar och kika på trevliga filmer.
Post a Comment