mardrömmar

drömmarna jag haft dom senaste nätterna vill jag aldrig drömma igen. så fruktansvärda.

igår natt drömde jag att jag hade världens finaste gravidmage. men en dag när jag vaknade var magen som en urblåst ballong. jag kände på magen, men det var bara lös hud som hängde där. jag hade inget barn, ingen kula på magen och jag var inte ens säker på om jag varit gravid eller inbillat mig för folk runt omkring verkade inte lägga märke till att magen saknades. jag vågade inte fråga någon av rädsla att framstå som väldigt sjuk. så jag letade och letade efter min lilla pojke som jag inte ens visste om han fanns. sedan kom min mamma med papper om barnet, första bekräftelsen på att någonting levt i mig. lättnad men ännu mer panik, för fastän jag fick veta vikt och längd på mitt barn var det aldrig någon som sa om han hade kommit ut eller bara gått upp i rök.

i natt drömde jag att jag befann mig i ett stort hus. och i huset spelade man in en skräckfilm. sakta men säkert gick det upp för mig att filmen var inte bara skådespeleri. en efter en slaktades människor där inne, och jag stod på tur.

jag sitter vid ett bord mitt i ett stort rum tillsammans med kanske tio andra. i rummet finns flera dörrar som alla står öppna. innanför dörrarna är det svart som i graven, och vi känner alla att någon tittar på oss. en man reser sig upp för att hämta någonting en trappa upp. vi hör hans kropp falla till marken med en duns och knivar som skär genom kött. sedan springer jag ute i natten, i en stor slottsträdgård. mina ben bär mig knappt i den höga hastighet jag fått upp och jag vet att någon jagar mig. jag måste gömma mig så jag kastar mig in i ett tätt buskage, men i samma sekund som jag gör det så förvandlas det täta buskaget till en liten gles buske.