små saker blir stora
nu är jag i stockholm. jag tycker inte om att åka bort alldeles ensam. jag får en stor klump i magen och känner mig som världens minsta lilla människa som är på vift ute i stora världen. rädd och borttappad. och när jag ska sova längtar jag galet mycket efter någon som får mig att känna mig trygg. det här med att home is wherever i'm with you stämmer så satans bra in på mig att jag nästan blir rädd.
4 comments:
know the feeling
gött med någon som känner igen sig. känns som jag är den enda.
kommer från sthlm och har bott i gbg. tycker sthlm är en ovänlig stad. synd, för den är vacker. men det känns som om ingen har tid och ingen bryr sig där. iaf har jag alltid känt så i sthlm...
annasofia: det är lite den känslan jag får av stockholm också, synd.
Post a Comment